Ordförande har ordet

Jag lyssnar på Ansiktets låt ”Äckligt”. Om och om igen. Och ser på videon. Och fröjdas.

Det är så roligt. Det är så fruktansvärt roligt att det går att driva med en så stereotyp genre som R&B-genren på ett så klockrent sätt. Och när man driver med en stereotyp musikgenre är det närmast oundvikligt att låta bli att samtidigt driva med könsrollerna (även om The Lonely Island gör ett väldigt bra jobb med att lyckas med just det konststycket. ”A woman let me put my penis inside of her”? Verkligen, killar? Ni kunde inte kommit på ett lite sämre sätt att beskriva sex på?) (Jaja, det är ironi, jag förlåter dem, med tveksamhet).

För vi vet hur det brukar låta, och vi vet hur det brukar se ut. Det är killar i bar överkropp som sjunger om hur grymma de är i sängen och om hur mycket tjejerna vill ha dem, det är tjejer i pyttesmå kläder som dansar eller går sensuellt i slowmotion mot kameran med halvsänkta ögonlock, det är kvinnor som åmar sig på sängar eller golv och undrar ”Are you man enough” och ytterligare killar på klubbar som uppmanar tjejerna att skaka på rumpan och ”grind on me” och gäsp vad det är uttjatat. Men det hör uppenbarligen ihop, musiken och normsexuttrycken, för det sker gång på gång på gång.

Hur länge kan det egentligen vara intressant med samma gamla uttjatade texter om sex? Kan man ju fråga sig. Och kanske är svaret eventuellt att tja, det är det inte längre. För ”Äckligt” spelas konstant på radion, och är uppenbarligen fruktansvärt populär (cred till mig för att jag undvek att skriva ”äckligt populär”). Nu vill vi kanske ha något annat. Nu vill vi kanske ha låtar om alternativa sexuella praktiker, nu vill vi ha musikvideos där männens kroppar får vara sensuella och kvinnorna figurerar som subjekt, där flirt med homoerotiska bilder blandas upp med texter om heterosex – fast inte på det gamla vanliga viset.

Och det är just den normbrytande mångfalden som fångar mig. Det är nämligen inte överdrivet. Det är inte ”Kolla på oss, vi leker att vi är bögiga”, det är roligt – men bra. Balanserat. Det är en salig blandning av sexuella uttryck och sexualiteter.

Litegrann som ”Maran” av Lina Neidestam, den så omtalade feministiska porrserien (vad nu det ska betyda) som jag införskaffade förra månaden. Feministisk eller ej, positiva normbrytande sexskildringar är eventuellt min favoritost på sexbrickan. Och inte bara där. Hela smörgåsbordet av populärkultur verkar allt som oftast vila på den gamla devisen ”sex säljer”, men om det även innebär att normbrytande sex säljer framstår inte alltid som lika självklart.

Och därför blir jag så glad. För det här är så roligt. Både Maran och Äckligt. Det är glimten i ögat och humor och glädje och sex. Det är vaniljsex och BDSM och homo och hetero och det behöver inte vara så jävla noga ens med vad vi kallar det. Det är inte extremt, det är inte svårt att relatera till. Och jag tror att det är viktigt att sex och normer inte behöver vara så fruktansvärt allvarligt hela tiden. Och det gläder mig något väldigt att dessa remixer av visuella och audiella genrer dessutom blir populära. Att de faktiskt blir populärkultur snarare än utstickande undantag.

Under 2012 kommer RFSU Malmö arbeta med projektet ”Sex och Pop”, där pop står för just populärkultur. Innehållet i projektet är dock inte helt fastslaget än, så om det sitter någon där ute just nu och tänker ”Sex? Populärkultur? Normbrytande? Det är ju mina favoritämnen!”, skicka genast ett mail till oss så hittar vi på något fantastiskt under året!

Och annars kan ni ju bara luta er tillbaka och kolla in videon till "Äckligt" en gång till. För det är den värd.

//Hannah