Bit inte ihop – sök hjälp

Publicerad 2006-09-04 | Uppdaterad 2010-04-27

Mellan fem och femton procent av kvinnor i barnafödande ålder drabbas av endometrios. Det är en smärtsam sjukdom som kan göra det svårt att bli gravid. Ändå är endometrios något det sällan talas om. 34-åriga Maria önskar att tystnaden skulle brytas.

Kommentera | 0 kommentarer
Bild på en mage

"När jag fick diagnosen var jag 29 år och utomlands. Jag hade försökt skaffa barn i tre år utan att lyckas. Jag hade precis blivit gravid efter en provrörsbefruktning, men när jag började blöda sade läkarna att det var ett tidigt missfall. Det var det inte, visade det sig, det var ett utomkvedshavandeskap. Jag mådde inte alls bra, men åkte utomlands ändå. På semestern sprack min äggledare, det hade vuxit ett foster där, och när de opererade bort äggledare på sjukhuset såg de att jag hade endometrios.

Jag har alltid haft otrolig mensvärk. När jag var liten och fick min första mens, i 12-13 års ålder, var det fullständigt handikappande. Jag svimmade och spydde.

Jag sökte hjälp och ville ha andra piller eftersom jag åt mängder av vanliga värktabletter och fattade att det inte var så bra, men allt läkarna sa var, 'så här är det bara, så är det för alla kvinnor'.

Jag ville ha p-piller eftersom jag hade hört att det hjälpte, men jag var ung och dessutom oskuld så det tog några år innan jag förmådde en läkare att skriva ut det.

P-pillren hjälpte på så vis att värktabletterna faktiskt fungerade, även om jag fortfarande åt för många.

När jag var 19-20 var jag tillbaka i läkarsvängen eftersom jag började få ont även direkt efter mens. Men det var också 'helt normalt' enligt vården.

I efterhand har jag läst att det är ett väldigt vanligt symptom på endometrios. Jag har varit hos säkert 10-15 läkare, och varje gång har jag sagt att 'det här kan inte vara normalt, ni måste ta tag i det'. Men alla har sagt att det varit just normalt och 'vi ser inget fel'.

Så här i efterhand är det … alltså, jag har förstått att har man haft obehandlad endometrios i många år så är det … dåligt. Ju fler ärrbildningar man har desto svårare är det att bli gravid, och själva ärrbildningarna gör ont i sig. Och om man är en ung tjej som har väldigt ont är det inte alls bra att bara bita ihop för 'att det är så det är', man ska söka hjälp och få någon att ta tag i det så fort som möjligt.

Det som har varit besvärligt är att ingen har tagit det på allvar, att jag har fått höra att jag ska bita ihop och acceptera mitt öde. Att de nonchalerade mina problem, trots att jag svimmade i skolan, spydde och däckade hemma på hallmattan.

Även när jag fått diagnosen var det ingen som riktigt trodde på den hemma i Sverige. När läkarna till slut öppnade och kollade, konstaterade de bara att 'jajamensan: endometrios!'. Ingen erbjöd behandling.

För några år sedan fick jag p-piller igen. Jag åt dem ett tag, men jag fick temperament som en jätteaggresiv 14-åring så jag blev tvungen att sluta.

Smärtorna börjar redan ett dygn innan mens, med molvärk i ryggen. Jag måste redan då börja äta stora mängder Ipren, det är som att de inte hjälper om man inte kommer upp i en tillräckligt hög dos. Jag brukar äta mellan 12 och 14 stycken av 400 mg tabletterna (fyra är rekommenderad dagsdos, reds anm.). Jag blir aldrig helt fri från värk, bara så att jag funkar på jobbet. Jag tar värktabletter efter klockan, skulle jag ignorera de allra första känningarna blir jag så dålig att jag inte funkar alls under hela perioden.

Sedan har jag ont efter mens också. Under två veckor varje månad sover jag med ett glas vatten och ett paket Ipren bredvid sängen, om jag inte tar två tabletter direkt när jag vaknar funkar jag inte alls den dagen. Sedan blir det såklart värre av att man stressar, om jag skulle ligga stilla hemma på soffan under ett varmt täcke och vara snäll mot mig själv skulle jag må bättre. Men det är ju omöjligt att leva så två veckor av fyra.

Det enda som verkligen hjälper så vitt jag förstår är att ta hormonsprutor och på så sätt 'spruta sig till klimakteriet. Det är inget alternativ än så länge, eftersom jag tänker försöka skaffa barn igen någon gång i framtiden.

Det är en jobbig sjukdom att ha, speciellt som ung tjej, eftersom det är svårt att berätta exakt hur ont man har. Det är lätt att förneka sig, särskilt som omvärlden säger att det är något som alla lider av."

Anna Hellgren

Endometrios – snabba fakta

Sjukdomens namn kommer från latinets ord för livmoderns slemhinna, endometrium. Slemhinnan stöts ut ur kroppen vid varje menstruation.

Om man lider av endometrios sitter livmoderns slemhinna inte i livmodern, utan på andra ställen som till exempel äggledare och äggstockar. Det innebär att vid varje menstruation får man ett ärr där slemhinnan suttit. Ärren är inte bara smärtsamma utan kan göra det svårt att bli gravid.

Symptomen på endrometrios är ofta svåra menssmärtor, som kan fortsätta även efter att menstruationen är över. Det är också vanligt att man blöder mycket, har smärtor vid penetrerande, vaginalt sex och att det gör ont när man kissar eller bajsar. En del drabbade får cystor.

Källa: Vårdguiden, Stockholms läns landsting

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från 4/9 2006

Menskopp.

Har du mens eller?

Är det ok att sjukskriva sig för mensvärk eller PMS-besvär, eller är det inte att vara sjuk ”på riktigt”? Och varför kan det vara svårt att säga att...

Läs mer
 
 

Inte självklart att hivsmittad får doppa i dippsåsen

– Did you double dip? fräser servitören och spänner ögonen i mig på minglet i Toronto. MTV visar kortfilmer om hiv-positivas liv och de fördomar de...

 

När världen ska räddas glöms kvinnorna bort

”En nära nog total brist på genustänkande”. Så lyder omdömet om Räddningsverkets hjälpinsatser i en rapport från försvarshögskolan.

Hitta rätt