En västafrikansk framgångssaga – Senegal har vinnande koncept för att avskaffa könsstympning

Publicerad 2007-04-04 | Uppdaterad 2010-04-20

Där lagstiftning – liksom otaliga organisationer – gått bet, har föreningen Tostan lyckats. De har sedan starten 1997 fått mer än 1600 byar i Senegal som tillämpar kvinnlig könsstympning att upphöra med sedvänjan.

Kommentera | 0 kommentarer
Musiker i SenegalDjembespelare och dansare i Senegal.

Det är dallrande hett och knastrande torrt i den lilla byn Médina Samba Kande i södra Senegal. Under tältduken på det stora ceremonitältet är det lite svalare. En liten grupp så kallade grioter, senegalesiska gycklare och trubadurer, spelar trummor och dansar frenetiskt, värmen till trots. 192 representanter från 96 byar har samlats för att samfällt deklarera att man tar avstånd från kvinnlig könsstympning. En fråga som väcker starka känslor och politiska strider i västvärlden likaväl som i Syd avhandlas och fördöms här, i denna lilla by, på en och en halv timme. Svårare än så är det alltså inte?

– Anledningen till könsstympning är inte, som så många hävdar, att männen vill upprätthålla någon sorts maktposition genom att vingklippa kvinnornas sexualitet, hävdar doktor Gerry Mackie från Notre Dame University i Illinois.

– Könsstympning handlar om en sedvänja som människor känner sig tvungna att upprätthålla, mer eller mindre mot sin egen vilja, men den går att förändra.

Gerry Mackie är en av världens ledande experter på historien bakom kvinnlig könsstympning, och i Senegal för att studera Tostans arbete.

I hopp om att ”gifta upp sig”

Kvinnlig könsstympning – på engelska vanligen kallat Female Genital Mutilation (FGM) – antas ha uppstått i Sudan eller Egypten för cirka 2200 år sedan. Det tros ursprungligen vara ett sätt för faraonerna att upprätthålla kontrollen över sina haremsdamers sexualitet.

– I ett system där enda sättet för en aristokratfamilj med döttrar att komma sig upp var att gifta in sig dessa i rika familjer, spred sig snart denna sed, säger Gerry Mackie.

– Om ens dotter var omskuren skulle hon kanske kunna få bli haremsdam till faraon. Snart hoppades människor inom medelklassen på att kunna sig upp på samma sätt – och började omskära sina döttrar. Slutligen spred sig traditionen till de flesta folkgrupper i regionen.

– Fotbindning i Kina tillkom av samma skäl, menar Mackie. En härskare ville hålla koll på sina 500 konkubiner, varpå han lät binda deras fötter. Snart började alla klasser i Kina göra samma sak, av förhoppning om att få "gifta upp" sina döttrar i hierarkin.

Lyckad metod – gemensam deklaration

Föreningen Tostan – som betyder ”genombrott” – arbetar enligt en metod som är lika enkel som genial. Man arrangerar en stor manifestation för ett flertal byar, på vilken alla tar samfällt avstånd från könsstympning. Andra sedvänjor, såsom giftermål i tonåren, avskaffas vanligen också samtidigt. Budskapet framförs ofta med sång och dans, teater och recitationer. Efter manifestationen står ingen sedan ensam i sin övertygelse om att kvinnlig omskärelse är fel.

Metoden för avskaffande av kvinnlig könsstympning kan jämföras med införandet av högertrafik, menar Gerry Mackie:

– Det måste ske mer eller mindre samtidigt. Och alla som omfattas av de nya direktiven måste följa dem (vare sig det gäller att sluta omskära sina döttrar eller börja köra på höger sida). Annars hotar katastrof – socialt eller trafiksäkerhetsmässigt. Man måste helt enkelt lansera den nya proceduren en viss bestämd dag, en exakt tidpunkt, annars blir det ”kaos”, menar han. Därför är en bra metod för att bli av med könsstympning en gemensam deklaration från de berörda byarna.

Tostans grundade Molly Melching och doktor Gerry Mackie.Tostans grundade Molly Melching och doktor Gerry Mackie.

 

Grundaren Molly Melching fick Anna Lindh-stipendium

Den som haft den största betydelsen för Tostans framväxt, liksom för arbetet med dessa "deklarationer", är amerikanskan och grundaren Molly Melching. Hon kom till Senegal 1974 som en forskningsstipendiat i afrikansk litteratur, blev förälskad i landet och dess invånare och kom att stanna kvar. Genom att sätta sig in i befolkningens närmaste levnadsvillkor, utvecklade hon Tostan till att bli en organisation som satte lokalbefolkningen i första hand. 2005 fick Molly Melching ta emot Anna Lindh-stipendiet. Motiveringen löd: ”Tostans banbrytande arbete har gett kvinnor i Senegal självförtroende och redskap att bryta destruktiva sociala konventioner. Med respekt för lokala traditioner och värderingar har organisationen gett kvinnor visionen om ett värdigt liv och kraften att själva leda arbete för höjd livskvalitet.”

Tostan har även en svensk stödorganisation – Tostan Sverige – som ger ekonomiskt bistånd åt sin senegalesiska syster.

Där andra organisationer fördömt könsstympning eller försökt få byborna att upphöra med det genom ökade bidrag eller andra materiella förmåner, insåg Tostan vikten av att vara lyhörd och förstå varför folk överhuvudtaget gör det.

– Folk har fortsatt med könsstympning av kärlek till sina barn, inte tvärtom, menar Molly Melching. Alternativet har varit att flickorna fått stå utanför äktenskapsmarknaden.

Byborna vill alltid avskaffa kvinnlig könsstympning

Trots att organisationen endast funnits sedan 1991 har resultatet varit lysande, eftersom över en tredjedel (cirka 1600) av de byar som praktiserar könsstympning nu upphört, via gemensamma beslut. Framgången består först och främst av ett gediget informationsarbete. Mer än 300 lärare finns ute på fältet, utbildade av Tostan för att föreläsa och samtala med bybor om olika ämnen som har stor betydelse på den senegalesiska landsbygden.

I enlighet med afrikansk sed bör alla inblandade vara närvarande vid informationstillfällena och beslutsfattandet, och konsulteras respektfullt om hur byn skall utvecklas. Det känsliga ämnet könsstympning tas inte med i initialskedet. Istället fokuserar man på god hygien, mödravård, mikrokreditsystem, med mera. Efter ett tag kommer samtalen ofta in på de mera känsliga sedvänjorna. När det talas om könsstympning, pratas dock mest om dess effekter för flickans hälsa, snarare om mer kontroversiella frågor som flickans rätt till sin egen kropp eller egna sexualitet. Så lyfts förslaget om avskaffande av den skadliga könsstympningen upp. Och det är alltid byborna – inte Tostans representanter – som tar upp detta ämne.

Idag har det framgångsrika receptet gått på export till Mali, Burkina Faso, Sudan, Guineaoch andra länder där kvinnlig könsstympning utövas i stor skala.

Är det inte naivt att tro att man ska bli av med en så gammal sed på kort tid?

– Nej, uppföljningar i tidigare byar har varit mycket positiva, säger Molly Melching.

Gerry Mackie utmanade nyligen en bybo i en av Tostans projektbyar, med frågan om det inte var fel att avskaffa en så gammal tradition.

– Är du inte klok? fick han till svar. Det som är så skadligt för våra döttrar!

Text och foto: Joakim Lindberg, frilansjournalist

FAKTA Kvinnlig könsstympning

Enligt Världshälsoorganisationen WHO könsstympas årligen cirka 130 miljoner kvinnor. Traditionen är inte bunden till någon religion, utan såväl till exempel kristna och muslimer som anhängare till animistiska religioner utför kvinnlig könsstympning. Sedvänjan är geografiskt främst bunden till Afrika och Mellanöstern.

Vanligen omskärs flickorna före puberteten, i 7-8-årsåldern, även om det förekommer att spädbarn omskärs. Sterila instrument brukar sällan finnas tillhanda, utan den som omskär får hålla tillgodo med ett rakblad eller en vass glasbit. Risken för infektioner är således mycket stor, och många flickor och kvinnor får men för livet eller förlossningssvårigheter av könsstympningen.

Fyra typer av könsstympning finns, varav det minsta ingreppet innebär att man tar bort hudfliken som täcker klitoris. Vid den grövsta formen av omskärelse skärs hela klitoris, liksom de inre blygdläpparna, bort, och resten sys ihop och det lämnas endast ett litet hål för urinering.

FAKTA Tostan

Organisationen Tostan stöttas bland annat av Sida, USAID, Bill and Melinda Gates Foundation och Unicef. De har sitt huvudkontor i Dakar i Senegal, och grundades 1991.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från 4/4 2007

Tina Nevin.

Sex som könsstympad kvinna – hur funkar det?

Smärtor, lidande och korrigerande operationer. Den senaste tiden har kvinnlig könsstympning åter hamnar i fokus. Vid det årliga FN-mötet för...

Läs mer
 
 

En västafrikansk framgångssaga – Senegal har vinnande koncept för att avskaffa könsstympning

Där lagstiftning – liksom otaliga organisationer – gått bet, har föreningen Tostan lyckats. De har sedan starten 1997 fått mer än 1600 byar i...

 

Imamer mot kvinnlig könsstympning

KENYA. Religiösa ledare i nordvästra Kenya har börjat tala om farorna med kvinnlig könsstympning, så kallad FGM (Female Genital Mutilation) på...

Artiklar och reportage

Hitta rätt