Styrelsens val klart: Pija Lindenbaum får RFSU-priset 2009

Publicerad 2009-05-09 | Uppdaterad 2009-11-16

Kommentera | 0 kommentarer

Just nu pågår RFSU:s kongress i Malmö. RFSU:s förbundsstyrelse har i samband med detta beslutat att RFSU-priset för 2009 tilldelas författaren och tecknaren Pija Lindenbaum som i en rad uppskattade barnböcker visat att inget ämne är omöjligt att samtala med barn om.

Motivering till varför Pija Lindenbaum får RFSU-priset 2009: Pija Lindenbaums böcker för barn ger en lika eftertänksam som bejakande syn på kropp och identitet. Utan stora åthävor, och med ett alldeles underbart bildspråk, gör hon upp med könsroller och andra stereotyper utan att skriva någon på näsan. Läsaren – ung som gammal – lämnas med en sprittande känsla av att ”jag är okej, jag får vara precis som jag är”.

Läs en kortare grattisintervju med Pija Lindenbaum "Jag är intresserad av människor som inte passar in".

För mer information:

Olle Castelius, pressekreterare RFSU. 070-552 00 81.

Pija Lindenbaum: pija.lindenbaum@bredband.net eller 070-712 22 26.

Intervju: "Jag är intresserad av människor som inte passar in"

Pija Lindenbaum är en av Sveriges mest omtyckta barnboksförfattare, hon har skapat karaktärer som Gittan och Lill-Zlatan. Nu får hon RFSU-priset, för att hon ”i sin gärning verkat för en fördomsfri och bejakande syn på sexualitet”.

Sedan 1990 har Pija Lindenbaum gett ut böcker för barn, det har blivit över trettio stycken hittills. Hon illustrerar och skriver allt själv.

Vad tänkte du när du fick veta att du får RFSU-priset?
– Jag blev jätteglad, det var kul att det inte var ett litterärt pris. Men ska jag vara ärlig? Jag trodde att det var RFSL först, för jag tänkte att det var konstigt att RFSU skulle ge mig ett pris, det hade varit mer tydligt för mig om det var RFSL.

Motiveringen för priset lyder ”Pija Lindenbaums böcker för barn ger en lika eftertänksam som bejakande syn på kropp och identitet. Utan stora åthävor, och med ett alldeles underbart bildspråk, gör hon upp med könsroller och andra stereotyper utan att skriva någon på näsan. Läsaren – ung som gammal – lämnas med en sprittande känsla av att ’jag är okej, jag får vara precis som jag är’.”

Vad tycker du om motiveringen?
– Jättebra, för precis så känner jag att det är. Att man får vara precis som man är. Och då handlar det inte bara om kön, utan att man får vara en liten skiträdd unge. Man behöver inte bli stor och stark och skittuff.

Du talar med barn om allvarliga saker, till exempel homosexualitet och utbrändhet. Saknas det ett sådant tilltal i barn- och ungdomslitteraturen?
– Jag utgår väldigt inskränkt från mitt eget huvud, reflekterar inte om det saknas en viss typ av böcker. Sen är ju jag förstås en del av världen och samhället, och det klart jag blir påverkad av vad som pågår runtomkring. Det finns alltid en orsak till varför jag gör böckerna, men den är alltid personlig.

Var kommer intresset för det normbrytande och könsöverskridande ifrån?
– Jag är intresserad av människor som inte passar in. Men jag har ingen mer politisk agenda. När jag skrev om Åke och drakmamman (När Åkes mamma glömde bort, reds anm.) så är det jag som är den hysteriska mamman.

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Hitta rätt