Johanna Koljonen tilldelas RFSU-priset 2011 för initiativet #prataomdet

Publicerad 2011-05-21 | Uppdaterad 2011-05-23

Kommentera | 0 kommentarer
Johanna Koljonen.

Just nu pågår RFSU:s kongress i Visby. RFSU:s förbundsstyrelse har i samband med detta beslutat att RFSU-priset för 2011 tilldelas Johanna Koljonen för hennes initiativ #prataomdet.

Motivationen lyder:
Johanna Koljonen började prata om sex, gråzoner och gränsdragningar. Med värme, kunskap och entusiasm startade hon ett viktigt samtal om njutning och allvar, om situationer då övertramp sker och gränser överträds.

En våg av berättelser strömmade fram. Fler och fler tog det viktiga steget att prata om sina erfarenheter. Johanna Koljonen fördjupade samtalet om de situationer då man överträder både sina egna och andras gränser. I god upplysningsanda insåg Johanna Koljonen att det bästa sättet att råda bot på skam, osäkerhet och okunskap är att just – prata om det.

Priset delades ut under lördagen i Visby. Läs intervjun med Johanna Koljonen nedan.

För mer information

Eva Atterlöv Frisell, pressekreterare RFSU, 0705 -52 00 81, eva.atterlov.frisell@rfsu.se

Intervju med Johanna Koljonen:

”Fantastiskt och överraskande”

Johanna Koljonen är journalist, författare och programledare och får RFSU-priset 2011 för initiativet #prataomdet. Allt startade med Johannas twitterinlägg om ett tillfälle då hon haft negativa upplevelser av sex. Hon möttes av en flod av inlägg, bloggar och artiklar från andra människor som vittnade om gråzoner, gränsdragningar och övertramp i sexuella situationer.

Hur känns det att få ta emot RFSU-priset?

– Det känns fantastiskt men också överraskande, jag ser ju inte mig själv som en sexualpolitisk debattör. #prataomdet kom från en enkel insikt att man kan göra sex bättre och roligare genom att ändra spelreglerna för vad man får prata om. Samtalet fick ju hela sin kraft på grund av andra människors mod och mångas enorma frivilliga arbetsinsats.

Allt började med ett twitterinlägg. Hade du någon tanke då om vad det skulle kunna leda till?

– Jag fick idén att många skribenter skulle skriva samtidigt i olika tidningar och visste att det skulle kunna bli kraftfullt om bloggosfären också hakade på. Men jag kunde inte förutse att det skulle explodera på twitter, så som det gjorde, innan en enda publicering i gammelmedia hade hunnits med.

Det kom en uppsjö av vittnesmål och inlägg efter ditt första twitterinlägg – förvånade det dig?

– Nej, inte egentligen. Men det gjorde mig mycket glad eftersom vidden i erfarenheterna gjorde samtalet som helhet väldigt nyanserat.

Hur ser du på den respons du har fått på #prataomdet?

– Min idé var att man skulle kunna "sänka skamtröskeln", det vill säga göra den individuella risken med öppenhet mindre, genom att många talade samtidigt om sina erfarenheter. Responsen visar att det stämmer, och det kan man kanske använda som inspiration i annat kulturförändrande arbete.

– Dessutom visade ju responsen att mina privata pinsamma funderingar var ganska vanliga. Det är alltid skönt att inse. Det är som att Kamratposten-frågan fortfarande sitter i ryggraden: Är jag normal? Är det normalt att ha upplevelser av sex som blev fel eller konstigt? JA. Och inget att skämmas för. Och om vi kan använda våra egna erfarenheter till att själva bli mer lyhörda och respektfulla i sexuella situationer, då har de till och med blivit något att vara stolt över.

På vilket sätt lever #prataomdet vidare idag?

Det har talats om en bok med utvalda bloggtexter och det finns två olika teatermanus baserade på texter från #prataomdet. Dessutom lever samtalet förstås kvar mellan enskilda människor.

Bild: Carolina Hemlin

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Hitta rätt