Sara hade inte råd att betala privatklinik - fick vänta i tre år

Publicerad 2014-08-25 | Uppdaterad 2015-02-09

Sara och hennes partner hade inte råd att vända sig till privata kliniker och fastnade i stället i landstingets långa köer till assisterad befruktning. Efter nio års försök väntar de äntligen barn.

Kommentera | 2 kommentarer
Bild på en ultraljudsundersökning

På en långsemester i Asien för snart nio år sedan bestämmer sig Sara och hennes partner. De vill ha barn. Så fort de kommer hem slutar Sara med p-piller och paret börjar försöka. Månad efter månad går med negativa graviditetstester och Sara får fruktansvärda smärtor vid varje mens.

- Vi blev allt mer desperata. Efter ett år var jag rejält under isen, berättar hon.

Läkare konstaterar att Sara har endometrios, en sjukdom som försämrar chanserna att bli gravid. Paret ställs i kö till IVF-behandling via Stockholms läns landsting.  Men väntan blir lång. Tre år förflyter. Sara börjar drabbas av djupa depressioner.

”Vi har ofta mött total oförståelse av de tunga psykiska aspekterna av att vara barnlös”Sara

- Vi försökte hela tiden bli gravida, men blev tvungna att göra uppehåll i perioder på grund av hur jag mådde och min medicinering. Vi hade inga ekonomiska möjligheter att göra privata IVF-behandlingar, så allt vi kunde göra var att vänta. Inom vården har vi ofta mött total oförståelse av de tunga psykiska aspekterna av att vara barnlös. säger Sara.

En IVF-behandling kostar mellan 20 000 och 30 000 om man betalar privat.

Så en dag, när paret stått i kö i tre år och försökt bli gravida i drygt fyra, kommer kallelsen.

- Äntligen var det vår tur! Vi var överlyckliga. Inför de första försöken var vi så entusiastiska.

Nu går de in i en ny fas, med en annan typ av väntan. Ivf-behandlingarna leder till många befruktade ägg men inget av dem gör Sara gravid. Månaderna blir till år. Hon blir gravid en gång men får missfall och börjar om med försök igen. Samma sak, den otåliga väntan och de negativa testresultaten. Gång efter gång.

Sara börjar närma sig 40-årsåldern och nu växer oron för att de aldrig ska lyckas bli föräldrar.

”Man vill ju inte tänka på att ge upp”Sara

- Man vill ju inte tänka på att ge upp. Men någonstans måste man ju sätta stopp och försöka gå vidare.

Ett år till förflyter. Då plötsligt visar testet positivt igen. Och den här gången verkar allt gå vägen.

- Nu går vi snart in i tredje trimestern och bebisen verkar må bra! Vi längtar så efter att få hålla den lilla, nästan nio år efter att vi satt på den där stranden långt bort i Asien. Kanske, kanske, får vi ett barn till slut.

Idag omfattas assiosterad befruktning av vårdgarantin och köerna i Stockholm är avsevärt kortare.

Kommentarer

Visar alla 2.  Per sida 


GRATTIS!!!! Imponerande att du/ni orkade kämpa så många år. Längtar själv så mycket efter barn.

Sagt av: Mia 2014-08-27 11:26:45

Grattis!
Tappert kämpat!! Och stort grattis!

Sagt av: Görel 2014-08-25 20:07:20

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Ofrivillig barnlöshet

Bild på Görels och Metas fötter på en sandstrand
 

Långa resor och dyra räkningar för Görel och Meta

Görel och Meta reste fram och tillbaka mellan Göteborg och Malmö i tre år innan de fick sina efterlängtade barn. Långa kötider och diskriminerande...

Bild på en ultraljudsundersökning
 

Sara hade inte råd att betala privatklinik - fick vänta i tre år

Sara och hennes partner hade inte råd att vända sig till privata kliniker och fastnade i stället i landstingets långa köer till assisterad...

Sverigebarometern

Vår kartläggning visar att reglerna för assisterad befrukning är ojämlika och diskriminerande beroende på vart i landet man bor. Vi kräver en förändring!

Hitta rätt