Hatbrott

Hatbrott är ett samlingsnamn på många olika brott. Det är motivet, och inte den brottsliga gärningen, som avgör om det är ett hatbrott. Hatbrott strider mot den grundläggande värderingen om alla människors lika värde och strider mot de mänskliga rättigheterna.

Hetslagstiftningen är ett samlingbegrepp som rör flera lagar och regler. Främst handlar det om ”hets mot folkgrupp”. Hetslagstiftningen innehåller så kallade straffskärpningregler, som gäller hatbrott. Det innebär att förövarens motiv ses som en försvårande omständighet när straffvärdet för ett brott ska bedömas. Förövaren blir alltså dömd för till exempel misshandel, inte för hatbrott.

Ett hatbrott är ett brott som är riktat mot en grupp, eller mot någon som förövaren ser som en representant för en grupp. Hatbrott begås mot grupper som definieras utifrån etnicitet, nationalitet, funktionshinder, kön, religion, sexuell läggning eller könsidentitet.

RFSU tar avstånd från all typ av diskriminering och arbetar aktivt mot brott som är knutna till homofobi, det vill säga brott som bygger på en värdering som kränker personer som identifierar sig som homo- eller bisexuella eller uttrycker sin identitet som transperson.

I Sverige har många homo- bi- och transpersoner utsatts för olika typer av hatbrott.

Många tror att hatbrott mot homo- och bisexuella och transpersoner i stort sett alltid utförs av extremister. Men många hatbrott sker av förövare som är nära den utsatte, av till exempel familjemedlemmar, grannar eller kollegor. Både män och kvinnor kan begå hatbrott.

Hatbrott kan vara muntliga trakasserier, förtal, förolämningar, hot och psykiskt och fysiskt våld. Det kan handla om nedvärderande texter på internet, hotfull eller kränkande e-post eller sms.

Om du blivit utsatt

Om man själv eller någon man man känner blivit utsatt för ett hatbrott så ska man kontakta polisen och göra en anmälan. Om man upplever sig kränkt på arbetsplatsen eller inom skolan kan man vända sig till DO, Diskrimineringsombudsmannen. Att göra en anmälan till myndigheten DO behöver inte vara komplicerat. Det räcker att det framgår vad som hänt, vem som anmäler och vem anmälar riktar sig mot. Själva anmälan kan DO också hjälpa till med.