Ottar banade väg för kvinnors rätt till sin egen kropp

Gunilla Thorgren har skrivit en riktigt bra bok om RFSU:s grundare, Elise Ottesen Jensen, ofta kallad Ottar. Jag sträckläste den. Ottar tog, tillsammans med en grupp radikala läkare, initiativ till organisationen. Hon är förstås en känd person och personlighet inom RFSU. RFSU:s tidigare förbundsordförande Lena Lennerhed, som också är professor i idéhistoria, har skrivit mycket om Ottar, både om hennes förtjänster och tillkortakommanden. Liksom många andra har jag också hört privata anekdoter om Ottar, i min egen familj. Min mamma, som växte upp på Söder i Stockholm på 40- och 50-talen, gick på Ottars föresläsningar om sexualitet och kvinnors rättigheter. Det kom att ha stort inflytande på hennes syn på kvinnors rätt till sin egen kropp och hon förmedlade det till min och min bror under vår uppväxt.

Gunilla Thorgrens bok beskriver en kvinna som alltid såg klass och kön samtidigt. Hon såg rätten till den egna sexualiteten och en människas möjlighet att planera sitt eget liv i ljuset av inkomster och social ställning. Hon såg också att män hade större livsutrymme än kvinnor även bland fattiga, vilket hon också påpekade. Därför kolliderade hon ofta med män i arbetarrörelsen. Ottar var helt enkelt en grundmurad feminist, en orädd och påläst sådan.

Gunilla Thorgren framhåller att dåtidens, liksom nutidens, rörelse för sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa var internationell. Så var det både innan, medan och efter bildandet av RFSU. Ottar hade ett stort internationellt nätverk. Hon förde långa ideologiska samtal med kolleger från andra länder. Ottar tog 1952 tillsammans med andra initiativ till den globala organisationen International Planned Parenthood Federation, IPPF. Den är i allra högsta grad  verksam även idag med högkvarter i London. RFSU har fortfarande många dagliga kontakter med kolleger och organisationer i andra länder. Hälften av RFSU:s verksamhet idag är finansierad av Sida. Det innebär kontakter med likasinnade organisationer, ofta IPPF-anslutna, i syd med frågor som bekämpning av mödradödlighet, hiv/aids, diskriminering på grund av sexuell läggning, för fri abort och så vidare.

Ottar upplevde, enligt Gunilla Thorgren, rader av personliga tragedier. Det plågade henne, men höll henne inte borta från aktivismen. Snarare tvärtom, får man intryck av. Hon tog sig an stora politiska frågor under sin livstid; syndikalism, arbetarrörelsens frågor, flyktingpolitik, engagemang mot judeförförföljelse med flera.

Under 20-talet tog Ottar tyvärr starka intryck av tankar om rashygien. Hon förordade tvångssterilieringar av vissa grupper. Ottar hade också en minst sagt obehaglig syn på funktionshindrade barn. Hon ansåg att dessa tog resurser från "friska" barn och och hon ifrågasatte deras rätt till liv. Hon var naturlitgtvis präglad av den tid hon levde i, men hon gick mycket långt i sina tankegångar, även för denna tid, och hade naturligtvis fullt ansvar för dem. Efter 20-talet återkom hon inte till detta. Professorn i idéhistoria Lena Lennerhed, tillika RFSU:s förra ordförande, var en av de första att skriva om detta. Det är alltså nödvändigt att också ha ett skeptisk och kritiskt förhållningssätt till Elise Ottesen Jensen, Ottar.

Men faktum kvarstår. Ottar och RFSU banade väg för kvinnors – och mäns – rätt till sin egen kropp. Hon ökade människors kunskap och hälsa och möjligheten att njuta av sexualitet. Och hon lyfte bort skuld och skam. Hon och RFSU kämpade för aborträtten som infördes på 1970-talet, även om vägen dit inte var spikrak. Hon bidrog tll att preventivmedel blev tillåtna, att homosexualitet avkriminaliserades och att sexualundervisning blev obligatorisk i skolor.

Under våren och sommaren 2011 har abortfrågan debatterats i Sverige utifrån ett mycket mer ifrågasättande förhållningssätt än tidigare. Motståndet mot aborträtten är hårt i Europa, i till exempel EU:s nuvarande ordförandeland Polen. Många av argumenten som förs fram idag liknar dem som Ottar och hennes arbetskamrater mötte. Boken om Ottar har helt enkelt mycket att säga om både dåtidens och nutidens Sverige.