Ingen tvingas utbilda sig till barnmorska (Dagens samhälle)

Publicerad 2017-04-12 | Uppdaterad 2017-04-12

Vårdvägran försvårar och fördröjer för den som söker abortvård, och resultatet för den som vill avbryta en oönskad graviditet riskerar att bli detsamma som vid ett förbud. Därför är dagens dom i Arbetsdomstolen glädjande.

Kommentera | 0 kommentarer

Dagens dom från Arbetsdomstolen om den abortvägrande barnmorskan är både glädjande och väntad. Domen är viktig och tydliggör att juridiken och politiken är överens; den svenska abortlagstiftningen möjliggör inte vårdvägran, eller det vissa kallar samvetsklausuler, en hållning som även har starkt stöd hos allmänheten.

Fallet med barnmorskan är abortmotstånd i en ny förpackning, finansierat av amerikanska abortmotståndare som nu har misslyckats med att driva sitt fall inom svenskt rättsväsende.

Ingen tvingas utbilda sig till barnmorska, sjuksköterska eller läkare eller att medverka vid aborter, det är högst frivilligt. Men då ingår det också att utföra det som ingår i yrket. Dagens dom är tydlig, barnmorskans yrke är ingen à la carte-meny där det går att fritt välja arbetsuppgifter, utan där ingår hela den reproduktiva hälsan där abortvård är en central arbetsuppgift.

Vidare slår domen fast att svensk vård utgår från patientens behov, och ingen patient ska behöva möta personal som har uttryckliga betänkligheter kring den vård de söker.

Så ser det tyvärr inte ut runtom i Europa, utan i många länder har personal rätt att neka till att utföra just abortvård. Konsekvenserna är tydliga – tillgången till abortvård försvåras i praktiken, och den som får betala priset är den vårdsökande.

Jag har själv besökt många länder i Europa och sett konsekvenserna. I Italien finns regioner där uppåt 90 procent av läkarna vägrar utföra abort, vilket resulterade i att en kvinna dog i höstas för att hon nekades tillgång till abortvård.

I Polen lägger vårdvägran ytterligare krokben för den redan restriktiva lagstiftningen. I Spanien finns regioner där apotekspersonal vägrar sälja akut-p-piller, och när jag nyligen besökte RFSU:s franska systerorganisation var deras budskap tydligt: inför inte vårdvägran i svensk vård, det försvårar tillgången till vård och de som får betala priset är de ofrivilligt gravida.

Vårdvägran försvårar och fördröjer för den som söker abortvård, och resultatet för den som vill avbryta en oönskad graviditet riskerar att bli detsamma som vid ett förbud; en osäker och eller dyr abortvård i landet eller en kostsam resa till annat land. Därutöver riskerar det att påföra stigma och skuld, synen att abort är något man ska skämmas över och att det är en alldeles särskild vårdinsats som sjukvårdspersonalen kan välja bort. Som vårdsökande ska man inte behöva känna sig osäker på personalens bemötande.

Syftet med att driva denna fråga i Sverige är inte att värna en enskild person, utan att försöka göra en reva i den svenska lagstiftningen med hjälp av finansiering från amerikanska abortmotståndare. Att kräva ett totalförbud mot abort och att visa plakat på blodiga foster ger inget stöd bland allmänheten i Sverige, därav denna strategi att istället gå via juridiken för att få till en förändring. Men även detta har nu misslyckats.

Dagens dom kommer troligtvis att överklagas till Europadomstolen som ett led i en strategi för att påverka inte bara Sverige utan även andra länder. Sannolikheten för att de ska lyckas där är liten, och det finns inte stöd för vårdvägran i Europadomstolens praxis. Varje stat har däremot en bred bedömningsmarginal för att vikta olika intressen och rättigheter i samhället.

Vi har haft dagens abortlag i 40 år och därmed 40 år utan dåligt samvete för att kvinnor själva fattar beslut om sina egna kroppar. Låt det så förbli.

Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Hitta rätt