"Aborten är ett av mina mest osjälviska val" 2002

Publicerad 2014-12-15 | Uppdaterad 2014-12-15

Kommentera | 0 kommentarer

Det kändes klyschigt nästan. Kondomen sprack och när min mens som alltid varit regelbunden blev sen köpte jag ett graviditetstest. Det visade positivt. Jag var helt säker på att jag ville göra en abort. Jag var 22 år, pluggade, och min dåvarande pojkvän var inte en person jag kunde tänka mig att skaffa barn med.

Det värsta med att göra abort, var ultraljuden eftersom jag aldrig genomgått en gynundersökning tidigare. Jag fick panik, och minns att det gjorde fruktansvärt ont. Själva aborten gjorde också fysiskt ont. Jag minns att jag blödde genom den tjocka bindan, lasarettstrosorna, lakanen och täcket.

Direkt efter min abort kände jag mest lättnad. Men också ledsnad över en del kommentarer jag fick från människor jag berättat om aborten för. Att de indirekt, eller direkt fördömde mitt val. I mitt huvud var det ju just det; MITT val.

”Hen såg en livrädd ung tjej i en jobbig situation. Och mötte mig där.”

Jag har aldrig ångrat min abort. Det är ett av de mest osjälviska val jag någonsin gjort. Min livssituation då, och hur jag kände inför att ev bli förälder, gjorde att ett annat val hade varit förödande. Därför kommer jag alltid vara tacksam också, tacksam för att jag bor i ett land där abort är legalt och ett legitimt alternativ. Tacksam för det bemötande jag fick från vården.

Jag kommer aldrig glömma när jag fick det piller som stoppade att fostret växer, och barnmorskan lade en hand på min rygg och lugnt sade; "Det här kan hända den bästa, och det kommer att ordna sig".

Det var så fint, att hen såg situationen för vad den var; en livrädd ung tjej i en jobbig situation. Och mötte mig där.

Kristina

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Berättelserna bakom abortstatistiken

Alla berättelser

 

Hitta rätt