"Det enda jobbiga idag är att det är så tabubelagt" 2014

Publicerad 2014-12-15 | Uppdaterad 2014-12-15

Kommentera | 0 kommentarer

Kondomen sprack, fan. Jag är nog gravid. 8 veckor senare bekräftades detta, och någon dag efter genomförde jag en medicinsk abort.

Jag och min pojkvän hade varit tillsammans jättelänge och diskuterat många gånger vad vi skulle göra om jag skulle bli gravid. Båda var vi fullständigt eniga och övertygade om att ett barn inte var önskvärt i vårt liv just nu. Leva lite först. Jobba lite. Tjäna lite pengar. Sen så. När stickan visade positivt så nådde vi samma slutsats.

”Tydligen ska man känna ångest, annars är man känslokall”

När livmodern drog ihop sig gjorde det sjukt ont i en halvtimma trots starka smärtstillande tabletter. Därefter var det enda jobbiga att jag var tvungen att bära binda i fyra veckors tid. Inga tamponger här inte.

Jag ångrar ingenting idag. Beslutet var genomtänkt, enigt mellan oss båda, och helt rätt för oss då. Det var helt rätt för oss, och jag är glad och tacksam för alla professionella jag mötte som tog mina ord och min vilja på allvar.

Det enda jobbiga idag är att det är så tabubelagt att prata om med sådan säkerhet som jag har haft i beslutet (tydligen ska man känna ångest, annars är man känslokall), vilket har gjort att jag inte har berättat detta för någon annan än min pojkvän och mina föräldrar.

Liselott

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Berättelserna bakom abortstatistiken

Alla berättelser

 

Hitta rätt