"För mig var det inte ett val" 2014

Publicerad 2014-12-15 | Uppdaterad 2014-12-16

Kommentera | 0 kommentarer

Jag gjorde abort i vintras, när jag var 19 år, vecka 6.

Så fort jag visste att jag var gravid visste jag att jag skulle göra abort. För mig var det inte ett val. Jag bokade min tid på mottagningen innan jag ens berättade för min pojkvän hur det stod till. Han ville betala för allt och det tyckte jag var rimligt i och med att jag fick stå de fysiska konsekvenserna.

”Jag skämtade ganska mycket med mina vänner om det, för att avdramatisera”

Jag kom ihåg att mina största känsla var att jag kände mig så jävla sur över att det skulle bara en stor grej. För jag ville inte det. Sen skämtade jag ganska mycket med mina vänner om det, för att avdramatisera.

På sjukhuset ifrågasattes aldrig mitt beslut. Jag påbörjade min (medicinska) abort två dagar efter att jag gjort mitt test. På söndagen åkte min pojkvän och jag in och slutförde det. Det kändes som kraftig mensvärk. Det var inte så farligt. Det var lite äckligt med alla blodklumpar, men i övrigt gick det väldigt bra.

Det värsta med aborten var att jag kände mig rädd och kränkt, för jag visste att jag var en av få som faktiskt har rätt till abort. Länge efteråt blev jag väldigt upprörd om någon ifrågasatte abort. Jag grät lite kvällen innan min abort för jag var rädd att någon skulle tvinga mig att göra något (som att ej genomföra den) genom min vilja.

Jag har aldrig ångrat mitt beslut, och det har gjort mig till en mycket större förespråkare för abort än tidigare. Jag har ofta berättat om min abort, om det kommit upp, och det känns bra.

Siri

Foto: Mostphoto. Det är inte personen på bilden som skrivit texten.

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Berättelserna bakom abortstatistiken

Alla berättelser

 

Hitta rätt