"Jag ville behålla ungen så jävla gärna" 2014

Publicerad 2014-12-15 | Uppdaterad 2015-04-29

Kommentera | 0 kommentarer

I somras åkte jag och min kompis Agnes ensamma till Grekland i två veckor. Jag var sjukt förväntansfull, men inte anade jag att resan skulle bli något annorlunda än vad jag hade hoppats.

Hela första veckan var fest dygnet runt men när helgen närmade sig märkte jag att min mens var sen. Vi fick tag på ett graviditetstest och självklart var jag gravid. Jag försökte spela lugn och bete mig som vanligt med våra nyfunna kompisar men jag fick vid flera tillfällen avbryta, gå in på rummet och gråta.

Varför grät jag så himla mycket? Det var ju bara att ta bort det, eller? Det var ju inte så att det redan var ett barn i magen...

”Vilken 17-åring som precis slutat tvåan och knappt kan ta hand om sig själv skulle kunna ta hand om en liten mini-Moa?”

Dock var anledningen till mitt emotionella sammanbrott enkelt, jag ville ju behålla ungen så jävla gärna. Jag var i ett bra förhållande med en kille som var underbar och allt som saknades var just detta, att jag skulle bli på smällen och att vi skulle få en liten skit att uppfostra.

Men vilken 17-åring som precis slutat tvåan och knappt kan ta hand om sig själv skulle kunna ta hand om en liten mini-Moa? Jag visste ju redan när jag såg plusset att jag inte skulle kunna behålla det och jag är så sjukt glad att jag inte gjorde det. Men tanken finns ju alltid där, hur underbart skulle det inte ha varit?

När det var dags för själva aborten hade jag aldrig gissat att jag skulle reagera som jag gjorde. Först helvetespillret och precis när jag svalde det fick jag ett slag i ansiktet. Det fanns ingen återvändo, nu har allt stannat upp. Sen kom natten med smärta och upp kl 6 för att gå på toa, trodde jag men nej nej. Kl 6 en onsdag kom det ut en klump i toaletten på övervåningen. Jag fick kämpa för att inte vänta mig om och ta upp klumpen med slem och blod. När jag skulle spola höll jag på kräkas och sen kom smärtan. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv. En liknelse är att bli överkörd av en lastbil, om och om igen. Som mensvärk gånger tusen och åter tusen och jag trodde aldrig att det skulle ta slut.

Trots allt detta så är jag så glad över att jag tog beslutet och gjorde aborten. Jag är hundra procent frisk idag och tycker att precis alla ska ha rätt till att göra abort. Ingen ska tvingas vara gravid mot sin vilja!

Moa

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Berättelserna bakom abortstatistiken

Alla berättelser

 

Hitta rätt