"Jag visste att det var rätt beslut, men det gjorde det inte mindre jobbigt" 2014

Publicerad 2014-12-15 | Uppdaterad 2014-12-15

Kommentera | 1 kommentar

Vi slarvade med kondom och jag blev gravid. Först var jag inte säker på hur jag skulle göra men efter att ha känt, och framför allt tänkt, efter kom jag snabbt fram till att jag skulle göra abort.

”Jag tänker på hur det skulle vara om jag inte gjort abort. Det gör mig fullkomligt livrädd.”

Jag grät i en vecka, inte för att jag inte ville avbryta graviditeten. Jag visste att det var rätt beslut, men det gjorde det inte mindre jobbigt. Jag mådde illa hela tiden och ville inget hellre än att det skulle vara över.

Det var tidigt i graviditeten och barnmorskan sa utan några krusiduller att jag skulle göra en medicinsk abort. Hon föreslog hemabort och hänvisade till att detta är vanligast. Skulle jag klara det? undrade hon och det skulle jag väl, tänkte jag. Han som var medskyldig till min graviditet skulle vara med och jag är inte rädd för blod.

Jag fick komma tillbaka till kvinnokliniken för att svälja tabletten som skulle avstanna graviditeten och två dagar senare var det dags att föra upp fyra cytotec i slidan. Dessa skulle förbereda min livmoder på att stöta ut resterna av graviditeten. Efter instruktioner från barnmorskan tog jag också några vanliga panodil i förebyggande syfte.

Först hände ingenting. Sen började jag känna mig yr och illamående. Sen gjorde det så ont att jag trodde att jag skulle svimma. Jag låg i min säng och han höll en varmvattenflaska mot min svank. Jag önskar att jag hade tagit morfintabletten, tidigare för bara en kort stund efter att jag svalt den la sig smärtan.

Resten av dagen blödde jag som vid en riklig menstruation. Redan morgonen efter hade jag slutat må illa och två veckor senare hade jag slutat blöda. Det har gått fyra månader sen aborten och om jag inte hade gjort den så skulle graviditeten nu ha pågått för länge för att jag skulle få göra abort.

I Sverige är abort tillåten fram till vecka 18. Sverigedemokraterna vill sänka gränsen till vecka 12. Jag tänker på hur det skulle vara om deras förslag gick igenom, jag tänker på hur jag upptäckte graviditeten tidigt och jag tänker på de som inte gör det. Jag tänker på hur det skulle vara om jag inte gjort det. Det gör mig fullkomligt livrädd.

Rebecka

Kommentarer

Visar alla 1.  Per sida 

Tack!
Tack för att du delar med dig av din berättelse, det är precis vad jag behövde just nu.

Sagt av: Gravid v. 4 2015-10-18 22:04:07

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Berättelserna bakom abortstatistiken

Alla berättelser

 

Hitta rätt