"Klumpen i magen grodde och jag kände vild panik" 2012

Publicerad 2014-12-15 | Uppdaterad 2014-12-15

Kommentera | 0 kommentarer

Efter ett långt förhållande som till slut upphörde så träffade jag en gammal ungdomskärlek. Två månader in i förhållandet blev vi gravida och han gladdes något oerhört. Det gjorde inte jag. Sagt och gjort: vi bokade tid hos barnmorskan.

Väl hos henne så ställdes inte en enda fråga om jag ville behålla barnet. Det förutsattes och hon pratade på om alla förberedelser. Klumpen i magen grodde och jag kände vild panik inuti när vi lämnade rummet.

Jag tog istället kontakt med gyn på lasarettet där jag berättade om mitt bemötande hos barnmorskan och min uttryckliga vilja om abort. Jag fick en tid. Veckan framåt kändes som en evighet och jag mådde skit. Tänk om de på något vis ställde till det så att jag inte kan utföra aborten? Det här barnet var inte önskat och hade fått komma till under helt fel förutsättningar.

Väl där på kliniken var jag mycket tydlig med min önskan och hade hela tiden stöd av killen som följde med. Jag vet att han önskade sig det här barnet men respekterade mitt beslut.

”Visst kan jag tänka: nu hade hen snart varit tre år. Men aldrig med ångest eller annat.”

Jag fick göra en medicinsk abort som påbörjades på kliniken och sedan ett par dagar senare gjorde jag steg 2 hemma med sällskap av killen.

Den befrielse och ro som infann sig i mig igen efteråt. Kontrollen över min kropp och min vilja att få bestämma vad som ska hända i den. Visst kan jag tänka: nu hade hen snart varit tre år. Men aldrig med ångest eller annat. Men självklart kommer jag alltid bära det med mig. Det valet att välja bort var vilka självklart som känslan jag har nu att välja att försöka få barn med min nuvarande partner.

Min pappa vet vad jag har gått igenom. Min mamma skulle aldrig förstå. Totalt med ett par vänner så är det 4 som vet. Tyvärr har jag inte modet att berätta öppet eller ens för min nuvarande partner. Jag orkar inte bli bedömd för det eller ens förklara för någon som aldrig stått där själv. Inte än. Kanske när åren fått gå.

S_85

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Berättelserna bakom abortstatistiken

Alla berättelser

 

Hitta rätt