Afrikanska transaktivister organiserar sig för att bryta tabun
Publicerad 2009-02-04 | Uppdaterad 2009-12-29
Den allra första workshopen för afrikanska transaktivister hölls i december. 15 deltagare från 9 länder samlades i Kapstaden. Ottar rapport har pratat med Tebogo Nkoana från Sydafrika.
| 0 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
Hur ser situationen ut för transpersoner i Afrika?
– Transpersoner kämpar fortfarande för att bli accepterade, och utsätts för enorm diskriminering från samhällets sida. De som deltog i workshopen kom från olika länder i östra och södra Afrika, och tro mig – ingen av dem hade några som helst positiva erfarenheter. Samtliga vittnade tvärtom om en vardag full av trauman. Transpersoner lider och diskrimineras även inom hbt-rörelserna i sina respektive länder.
– Den sydafrikanska konstitutionen må vara inkluderande och positiv för transpersoner, men om man ser till hur det dagliga livet ser ut finns det oerhört mycket arbete att göra för oss transaktivister.
Finns det länder eller platser som är bättre än andra att leva i som transperson i Afrika?
– Egentligen inte. Till exempel har Sydafrika en transinkluderande lagstiftning, men i verkligheten förnekas vi våra rättigheter. Vi är ännu inte accepterade inom sjukvården eller bland myndigheterna – institutioner som vi behöver hjälp av för att kunna leva våra liv.
Vilka är de största svårigheterna?
– Det största problemet är att vi förnekas våra rättigheter. I vissa länder är det förbjudet att vara transperson, vilket innebär att människor måste dölja sin rätta könsidentitet.
– Det är mycket svårt, och många gånger omöjligt, att få tillgång till den medicinska behandling vi behöver. I Sydafrika har vi stora problem att använda vår lagstadgade rätt att byta juridiskt kön på våra identitetshandlingar. Myndigheterna låter folk vänta mellan nio månader och ett år, vilket gör det omöjligt att leva fullt ut eftersom identitetshandlingar krävs för att kunna ta del av sjukvården och så vidare.
Vilken var den främsta framgången under workshopen?
– Att vi har kommit fram till strategier som kan hjälpa oss att vara synliga och låta våra röster höras när det är nödvändigt.
– Genom en e-post-lista kommer vi att informera varandra om vad som är på gång i våra respektive länder. Om någon har en fråga eller ett problem kan vi tillsammans hitta en lösning.
Hur ser situationen ut för transpersoner inom rörelserna för sexuella rättigheter i Afrika?
– Vi kräver fortfarande en plats och kämpar för att få höras. Vi är ännu varken välkomna eller inkluderade i den stora familjen.
Hur ser medvetenheten ut i det övriga samhället vad gäller transfrågor?
– Samhället i stort har ingen aning om vad det innebär att vara en transperson. De förväxlar oss fortfarande med homosexuella, men vi håller – långsamt – på att lära dem.
Text och bild: Anna Hellgren