I mars är det dags för FN:s årliga ”Kvinnokommission”, där världens länder ska enas om hur kvinnors rättigheter ska stärkas. Förra året misslyckades EU med att föra fram en gemensam linje. RFSU ingår i den svenska delegationen. Kommer EU lyckas i år?
| 0 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
Kvinnokommissionen äger rum i New York 2-13 mars, och fokus kommer att vara på hur betald och obetald vård och omsorg fördelas på kön – inklusive vården av hiv-smittade och deras anhöriga. Frågor som är brännande för många kvinnor, inte minst i Afrika söder om Sahara.
– Individer och stater har olika förväntningar på kvinnor respektive män, där kvinnor ofta ses som "naturliga" vårdare. Och på många platser ses det inte som lika viktigt att flickor går ut skolan som att pojkar gör det, om deras föräldrar insjuknar eller dör i aids, säger RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér.
EU måste tala med en röst i år
Förra årets kvinnokommission behandlade temat "finansiering av jämställdhet och kvinnors egenmakt" och efter långa diskussioner enades deltagarna om fem resolutioner, bland annat om att stoppa kvinnlig könsstympning. Kruxet är att en resolution inte är juridiskt bindande och att Kvinnokommissionen redan i början av skrivelserna slår fast att stater ska genomföra resolutionerna i den mån de överensstämmer med respektive lands egna politiska prioriteringar. Det betyder fortsatt fritt fram för könsstympning, diskriminering och uteslutande av kvinnor från demokratiska beslut, för den som så önskar.
Förra årets kvinnokommission präglades av splittring i EU-lägret. De många nya och konservativa medlemsstaterna i EU talade för sig, de mer progressiva för sig, och man kunde inte enas och "tala med en röst". (Läs: Intervju med Nyamko Sabuni: EU klarar inte att tala med en röst)
Obama kan leda förhandlingar framåt
RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér säger att hon och RFSU förväntar sig att såväl EU som FN ska vara betydligt modigare när det gäller att ta ställning för SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) i år än tidigare.
– Vi tror att en ny regering i USA kommer att skapa en positiv politisk miljö. Regeringar inom FN och EU har förut kunnat gömma sig bakom USA:s tidigare konservativa positioner, nu går det inte längre, säger hon. Regnér påpekar också att redan det faktum att Obama beslutat att avskaffa den så kallade munkavle-regeln, "the gag rule" – som innebar att organisationer som får amerikanskt bistånd inte fått tala om eller utföra aborter – är en stark politisk signal.
– Att Obama skrotade munkavle-regeln signalerar att USA nu poängterar att kvinnor har rätt till sina egna kroppar och att stater har ansvar för att stödja ett sådant synsätt.
– EU har haft en mycket feg och svag inställning till SRHR-frågorna i FN under flera år. Förra året kunde man inte ens tala med en röst. Jag hoppas att det nuvarande ordförandelandet i EU, Tjeckien, med hjälp av det kommande ordförandeskapet i Sverige, kan skapa en tuffare och enhetlig linje.
Måste prata om orättvisorna
Trots resolutioner och möten och en på många håll ökad medvetenhet går arbetet med kvinnors rättigheter förhållandevis långsamt. Vad krävs för verklig och genomgripande förändring av kvinnors på många håll usla situation?
– Det går långsamt, men också framåt. Fler flickor går i skolan, fler kvinnor förvärvsarbetar och har egna inkomster. Det är viktigt att komma ihåg. Men det går trots detta alldeles för långsamt. Det handlar om makt och förskjutningar.
– Något som hjälper och för kampen framåt är att aktivister, SRHR-organisationer, kvinnorörelsen, forskare och vissa politiker – ofta kvinnor men även män – fortsätter att påtala orättvisorna, berättar om övergrepp och beskriver dem som de avskyvärda brott de är, och ställer krav. Så småningom påverkar man den politiska dagordningen. Det är det som skett hittills. Jag tror det kommer att fortsätta så. Förändring är möjlig!
Text: Anna Hellgren
Bild: Carolina Hemlin