– Enligt våra iakttagelser är det kvinnan som känner makt i prostitutionen. Hon är åtrådd, hon kan välja, hon har makten och kontrollen över mannen som vill ha något från henne. Och det är just den känslan av makt och kontroll som gör att hon inte kan sluta sälja sin kropp till män, säger Suzanna Boman, en av terapeuterna bakom rapporten.
– Männen däremot kände sig maktlösa inför den sexuella tvångsmässigheten, säger Bertil Berg.
I sex år har han och Suzanna Boman tillsammans med fyra andra terapeuter på RFSU-kliniken i Stockholm sökt, samtalat och behandlat både sexköpare och kvinnor som säljer sex. Trettio män och tjugofem kvinnor deltog i behandlingsarbetet. Resultatet finns sammanställt i rapporten Sex på köpet?
Det började i slutet av 1990-talet då allt fler män som led av en tvångsmässig sexualitet sökte sig till kliniken. Under samma period kom också fler kvinnor med erfarenhet av prostitution. - Vi såg ett ökat behov av hjälp. Samtidigt märkte vi att det saknades kunskap och metoder att behandla dessa klienter, säger Suzanna Boman.
Stabila kvinnor och män
De kvinnor som kom till kliniken var inte drogberoende och hade inga problem att försörja sig på annat sätt. Tvärtom hade nästan hälften högskoleexamen och många hade fast anställning eller var studerande. De män som kom var oftast socialt väl fungerande, ofta med fasta förhållanden med barn, bra jobb och utbildning.
– Det fick oss att ställa frågorna varför kvinnor som kan försörja sig på annat sätt säljer sig och varför män som har stabila förhållanden köper sex, säger Suzanna Boman.
För att kunna besvara de frågorna försökte man samla så mycket information som möjligt om klienterna. Om deras bakgrund, om deras liv i dag och deras tankar. Terapeuterna fann mycket som var gemensamt mellan de två grupperna. Både männen och kvinnorna beskrev trauman från tidigare i livet. De flesta hade växt upp med en frånvarande fader, även om han ofta fanns fysiskt närvarande, och många kände sig utelämnade till den enda närvarande föräldern, modern.
– Varken kvinnorna eller männen hade växt upp med goda bilder av en man och en kvinna i en fungerande relation, säger Suzanna Boman.
Många av kvinnorna hade varit utsatta för övergrepp, både fysiska, psykiska och sexuella. Flera hade en bakgrund av ätstörningar, andra psykosomatiska sjukdomar och även flera självmordsförsök. Så många som två tredjedelar av männen hade tidigare sökt hjälp för nedstämdhet, depression eller dålig självkänsla.
Intressant var att varken kvinnorna eller männen sökte hjälp för just prostitutionen. Männen sökte i stället för att de oroade sig för sitt stora sex- och porrberoende och för att de var rädda att det skulle förstöra deras förhållanden. Kvinnorna sökte för att de kände sig deprimerade eller för att de kände att de levde i destruktiva förhållanden.
– Det var väl det som var det mest intressanta. Både männen och kvinnorna kände att de hade problem och det visade sig att de försökte lösa det genom prostitutionen. Det var som att själva prostitutionstillfället för båda parterna fungerade som ett tillfälligt antidepressivt medel som dövade deras outhärdliga känslor av till exempel tomhet eller depressivitet. Det tragiska är ju att det bara ger tillfällig lindring, det är därför det återupprepas, säger Suzanna Boman.
En tydlig skillnad mellan kvinnorna och männen var att männen ofta levde i fungerande relationer. Männen beskrev sina fruar och sambos med stor respekt, nästan med beundran. De såg sig själva som underlägsna dessa duktiga, driftiga och kompetenta kvinnor.
– Männen hade problem med intimiteten. De hade ett oerhört stort behov av närhet, men samtidigt en rädsla för den och för att bli övergivna. De tvivlade på att de kunde bli älskade som hela män. De kände att de behövde sexköpen för att bevara distansen, för att inte bli för beroende av sin parter. Sexköpen gav dem en illusion av en kravlös närhet, en intimitet som inte skulle sluka dem, säger Bertil Berg.
Krävande mamma
Han förklarar denna rädsla men samtidigt stora längtan efter närhet och intimitet med en mycket utsatt relation till en krävande mamma.
– Männen beskrev relationen med sina mammor som mycket komplicerad och kravfylld, helt på mammornas villkor. De hade växt upp med en villkorad kärlek som gjorde att de inte kunde känna sitt eget existensberättigande, säger Bertil Berg.
Om männen på ytan levde fullt normala och fungerande liv så var det inte situationen för kvinnorna. Många av dem levde ensamma och verkade sky alla nära relationer. Eller så levde de i destruktiva förhållanden med män som de visste var fel för dem.
– Kvinnorna beskrev på olika sätt hur viktigt det var att erövra och känna makt och kontroll både över sig själva och i förhållande till andra. Vi förstod ibland detta som ett sätt att komma ifrån en känsla av total maktlöshet. I själva prostitutionen kunde de känna makt och kontroll, makten att säga ja eller nej. Och också makten och kontrollen över sin kropp, säger Suzanna Boman.
Hon säger att hon därför inte tror på föreställningen att kvinnor som prostituerar sig börjar med droger för att stå ut.
– Nej, det finns såklart kvinnor med drogproblem som finansierar sitt drogberoende genom att sälja sig. Men då är drogerna det första problemet. Ingen av kvinnorna vi mötte här höll på med droger. Tvärtom skulle en drog förstöra känslan av kontroll. Och det är ju just makten och kontrollen som är det väsentliga för dessa kvinnor.
Politisk sanning
Hur kommer det sig då att den bild av prostitution som målas upp i rapporten inte stämmer med den gängse uppfattningen om att det är männen som utnyttjar sin makt på de maktlösa kvinnornas bekostnad? Bertil Berg tror att den bilden har blivit en politisk sanning.
– Man har bestämt att det ska vara den rätta förklaringen. Jag tycker att det är olyckligt eftersom man då låser sig. Ju mer kunskap som finns desto större möjlighet har vi ju att hjälpa dessa människor och även förebygga att flera hamnar i prostitution och sexköp, säger han.
Både han och Suzanna Boman är noga med att påpeka att de naturligtvis bara kan uttala sig utifrån sina klienter. De vet inte hur representativa dessa personer är för prostitutionen i stort.
Det finns också en föreställning att prostitution skulle handla om att tjäna de där extra pengarna som ger guldkant på tillvaron. Men det känner inte Suzanna Boman och Bertil Berg igen.
– Även om de säger att de gör det för pengarna så är det inte så. Någon av kvinnorna berättade om tillfredsställelsen hon kände inför konsumkassörskan när hon kunde bläddra igenom pengabunten, att hon då kände att hon var värd något, men hon köpte inget av värde, inget som hon eller någon annan skulle må bra av, säger Suzanna Boman.
Båda hoppas att rapporten ska vidga debatten om vad prostitution är, hur man kan behandla de inblandade men också vilka förebyggande insatser som han förhindra att människor hamnar i prostitution eller växer upp till sexköpare.
– Våra resultat visar ju hur viktigt det är att ge stöd till föräldrar. Man borde till exempel satsa på hjälp till kvinnor som har svårt att knyta an till sina barn och arbeta för att papporna blir mer delaktiga. Det är oroväckande att de rustar ner så mycket på barn och unga i den offentliga vården. Vi kommer att se resultatet om några år när dagens barn blir vuxna, säger Suzanna Boman.
– Sedan kommer vi att fortsätta att ta emot sexköpare och kvinnor som säljer sex och kommer då att ha mycket nytta av det vi har lärt oss. Vi hoppas även kunna sprida rapporten och våra kunskaper genom föreläsningar och genom handledning, fortsätter hon.
Inte vilket yrke som helst
Båda tycker att lagen mot sexköp bör ses över och utvärderas. De ser en risk med lagen att man sopar problemet under mattan. Men ingen av dem tror heller på en legalisering och en syn på prostitution som vilket yrke som helst.
Det är en otäck utveckling, jag tycker inte att man ska stödja ett synsätt som frikopplar intimitet och ömsidighet från sexualitet, säger Bertil Berg. - Vår studie visar ju dessutom att prostitution inte är något yrke som man väljer, det är snarare ett lösningsförsök för att komma ifrån outhärdliga känslor som har rötter i det förflutna, säger Suzanna Boman.
Rebecka Edgren Aldén