Ledare: Njutningen är nära
Publicerad 2004-05-28 | Uppdaterad 2010-05-10
| 0 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
Ibland är längtan efter ett annat liv stark. Mindre tvång och jobb. Mer spontanitet , lust och fantasi. Som här om veckan på Gröna Lund. Plötsligt stod hon bara där, tanten i beiga garbardinbyxor, lite rund under fötterna efter några glas vin. Hon hade lätt som en plätt vunnit ett Digemongosedjur på femkamp. Något jag själv, till 5-åringens stora besvikelse, totalt misslyckats med trots flera försök. Hon, tanten i garbardinbyxorna, tyckte att djuret såg konstigt ut och gav det till sonen. Vilket möte. Hon var nöjd och glad över att få klappa honom på kinden och få ett strålande leende som tack. Han var lycklig men väldigt undrande över hur många kompisprojekt tanten hade varit med på för att bli så snäll att hon gav bort ett Digemongosedjur. Dagen var räddad!
Liksom den dagen när jag fick blommor av en dagisförälder bara för att solen sken och liljorna var vackra.
Njutning och glädje går att finna ganska lätt. Bara vi ger oss själva lite tid och inte förpassar det in i garderoben medan vi är upptagna med att oroa oss för allt som eventuellt skulle kunna hända någon gång… Eller för upptagna med att skynda hit och dit.
När jag läser sagor för mina barn ser jag att de njuter. De förvandlas plötsligt till gråvargar som klättrar i träd eller till häxor som kan trolla grodor röda. Då önskar jag att jag själv lite oftare låg raklång i soffan med en bok som för en stund gav mig ett nytt liv. Ett liv där allt ordnar sig. Där människor är schyssta, roliga och lagom elaka. Jag vill läsa om påhittade människor som gör påhittade saker. Men det verkar som om min tid inte är just nu. Och genom att titta på vännerna så drar jag slutsatsen att mångas tid inte är just nu. Men kanske i sommar. Då ska vi minsann njuta och vara spontana. För tänk dig själv att få ge bort ett Digemongosedjur till en liten människa som inte kan tänka sig något bättre. Fast att det inte är födelsedag.
Silvia Sjödahl, redaktör