Därför ska hiv-positiva slippa informationsplikt
Publicerad 2004-09-25 | Uppdaterad 2010-05-10
| 0 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
Många jag möter har svårt att förstå varför RFSU och andra kritiserar den så kallade informationsplikten för hivpositiva. Självklart, säger de, måste hivpositiva berätta! Jag måste ju få veta. Den inställningen gör mig upprörd. Att hivpositiva inte berättar beror på alla oss som tror vi är hiv-negativa. Om vi (som tror vi är) hiv-negativa sa: ”Ok, bra då använder vi kondom” eller ”inga problem då har vi säker sex”. Då skulle nog de flesta hiv-positiva berätta. Men (vi som tror vi är hiv-negativa) säger istället: ”Åh, jag är ledsen, men jag kom på att jag ska upp tidigt i morgon” eller ”du, vi hörs, jag ringer dig”.
Det är en inhuman lag. Hur ska exempelvis en 16-åring som är hiv-positiv och precis ska inleda sin första relation (med eller utan kärlek) kunna berätta? Hur många gånger orkar man bli avspisad för att man är ärlig? Och varför har inte (de som tror de är) hiv-negativa ett eget ansvar att skydda sig. Varför använder de inte kondom istället – eller väljer celibat. Det är bara att välja, men skyll för guds skull inte på hiv-positiva. Det är bara fegt, ynkligt och utstötning av klassiskt snitt.
Det är hiv-negativa som är problemet. Informationsplikten är inte till för att folk ska ha säkrare sex, utan för att vi (som tror vi är) hiv-negativa ska kunna säga nej och tack och hej.
Hans Olsson, RFSU