Smisk – för att komma i kontakt med livet
Publicerad 2005-03-08 | Uppdaterad 2010-05-11
Vi har fått många reaktioner på förra numrets ledare om sado-masochism. Hur vi väljer att ha sex är mer laddat än vad vi trodde. Malin Persson skriver här om sin känsla av att vara missanpassad till samhället för att hon tycker om smisk.
| 5 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
Ända sedan jag var liten, långt innan jag började skolan, har jag fantiserat om och längtat efter att få smisk. Jag trodde långt upp i tonåren att jag var ensam på hela jorden om dessa tankar och jag funderade över vad det var för fel på mig. I dag är jag 25 år och lever sedan 6 år tillbaka med smisk som ett självklart inslag i mitt liv. Att förverkliga mina drömmar är det bästa jag gjort.
Eftersom mina fantasier fanns så väldigt tidigt har jag aldrig kopplat dem till något sexuellt. Först som vuxen kan jag förstå att det finns en erotisk ton i det hela. Men att bli sexuellt upphetsad är inte huvudpoängen för mig.
Mina fantasier har ända sedan jag var liten handlat om en sträng man som tar tag i mig, skakar om mig och ger mig smisk. Det ska vara kraftfullt, omtumlande och jag ska försöka komma undan utan att lyckas. Många kanske tror att det är ett drag av självdestruktivitet, men för mig är det ett sätt att komma i kontakt med livet. Det blir en dynamik där jag kan leva ut mina krafter utan att behöva tänka på att vara en snäll och fin flicka. Jag har alltid varit en snäll flicka och sällan stött på något motstånd där jag har kunnat få utlopp för mina inre krafter. Jag har inte upplevt mycket omskakande eller omtumlande och eftersom jag är en person med mycket kraft behöver jag någon eller något som kraften kan mobiliseras mot.
-----
Den dag jag genom internet upptäckte att det fanns fler som tänkte på smisk bestämde jag mig för att jag skulle arbeta för att öka informationen om att det finns snälla flickor som har sådana här fantasier. Jag ville inte att andra skulle behöva gå långt upp i tonåren och tro att de är ensamma om dessa tankar, tro att det är fel på dem och dessutom tro att de inte någonsin kommer få uppleva det de drömmer om.
För det var nog det mest jobbiga. Att plötsligt vara så pass medveten om fantasierna och hur missanpassade de var till samhället. Aga var förbjudet sedan många år och jag hade inte en aning om att det fanns möjligheter att uppleva smisk under andra förutsättningar. Jag visste inte att det fanns en motpol – någon som ville ge smisk.
Den dag jag fick reda på det öppnades helt nya möjligheter, men det innebar också svårigheter. Tabun kring smisk gör att allt hålls mycket hemligt. Jag bestämde träff med män för att i verkligheten få prova på vad jag drömt om. Jag hade tur och träffade män som var ärligt intresserade av smisk på samma sätt som jag.
För mig och många andra som har den här inriktningen är det en otroligt stark längtan. När jag får den förverkligad märker jag att jag mår så mycket bättre. Jag blir mer harmonisk, friare och starkare.
-----
I dag lever jag sedan sex år tillbaka ett liv där smisk är en självklar del som ett samspel mellan vuxna människor. Skillnaden mellan SM och den här typen av smisk som jag är intresserad av, är för mig stor. Jag ser inte smisk som ett rollspel. För mig är smisket först och främst befriande, omtumlande och stimulerande. Det är självklart en erotisk upplevelse att ligga med stjärten i vädret, men erotisk lust behöver ju inte alltid leda till en sexuell handling. Det kraftfulla påträngande är också en viktig del. För mig är smisk och milt våld ett sätt att bryta upp inre låsningar.
Jag har på senare år fått kontakt med många som har samma smiskinriktning som jag. Gemensamt för de allra flesta är att de måste smyga med sitt intresse. Antingen betraktas de som perversa eller också tror folk att det är kvinnomisshandel som pågår. Upplysningen kring den här typen av smisk är bedrövlig. Att vilja ha smisk är inte att likställa med självdestruktivitet och att vilja ge smisk grundar sig inte i en önskan att misshandla. Och man ska inte behöva klä sig i lack och läder och ha nålar i bröstvårtorna för att få sitt smiskintresse godkänt.
Det är dags att börja tala om smisk som en möjlig konstruktiv dynamik mellan vuxna människor.
Malin Persson