Ledare: Vem litar på tjejerna?
Publicerad 2006-06-12 | Uppdaterad 2010-05-12
| 0 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
Åttiotalet hade just blivit nittiotal, jag var tretton och träffade min första ”riktiga” kille. Ett halvår senare gick jag till ungdomsmottagningen och ville ha p-piller. Jag var jättenervös. Men barnmorskan, Ulla-Britt, ingav förtroende. Hon ställde frågor om mig och mitt förhållande; hur seriöst det var, om det kändes bra, och ifall mina föräldrar visste att jag var där. Nej, sa jag, och jag vill inte att de ska få veta. Okej, sa Ulla-Britt, och jag minns hennes lugna snälla ögon. Jag kände att hon litade på mig, jag kände mig trygg. Ulla-Britt var min kontakt på ungdomsmottagningen ända tills jag flyttade hemifrån några år senare.
Härom veckan gav folkhälsoinstitutet ut en rapport om ungas sexualitet. Och för första gången på många år talar man nu om ”trendbrott”. Främst när det gäller unga tjejer. Att de inte längre så starkt kopplar samman sexualiteten med kärlek, att de har fler partners och är mer nöjda med sitt sexliv desto mer erfarenhet de får, och att de är öppnare för samkönade relationer än förut. Att heteronormativiteten ifrågasätts. Bakåt för moralisterna, men framåt för feministerna!
Det tydligaste mönstret är dock skillnaderna mellan könen. Tjejerna får fortfarande – som de alltid gjort – ta ansvar både för sin och partnerns sexualitet. Trots den nyvunna sexuella friheten förväntas tjejer agera respektabelt i sexuella sammanhang och kontrollera den egna sexualiteten. Killarna slipper som vanligt undan.
En artikel i detta nummer handlar om hur tjejer bemöts på landets ungdomsmottagningar idag. Vissa anser att tjejer som tidigt är sexuellt aktiva uppvisar ett ”riskbeteende” och ibland avråds de från att ha sex. Vid enstaka tillfällen har föräldrarna kontaktats mot tonåringens uttryckliga vilja. De vill väl, men vad gör det med tjejers förtroende för vuxensamhället?
Om jag var tretton idag, skulle jag vågat gå till ungdomsmottagningen för att ”ta mitt ansvar” om jag anade att de skulle ringa hem? Aldrig. Unga tjejer litar oftast på sig själva, det kanske är dags att vi börjar lita på dem.
Carolina Hemlin, redaktör