| 0 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
När jag först började tala om sexualitet sa många kollegor att jag var galen. Vad har sexualitet med utveckling att göra? Utveckling handlar om fattigdomsbekämpning. Är sexualitet verkligen en fråga för fattiga? Räcker det inte med att de oroar sig för mat och husrum?
I själva verket är sexualitet djupt sammankopplad med fattigdom. Sexuell ohälsa är kostsamt för samhället, hiv/aids tar cirka tre miljoner liv varje år, och hälsokomplikationerna kring sex och reproduktion leder till att kvinnor i utvecklingsländer dör.
Men kopplingarna sträcker sig långt bortom hälsa. Lagar, kulturer, ekonomiska system – normer med andra ord – kring sexualitet påverkar livskvaliteten och ibland överlevnad. De utanför normen, som homo-, bi- och transpersoner (hbt), sexarbetare, ensamstående kvinnor och män som inte är macho, riskerar stigmatisering och våld. En kvinna kan stenas i Nigeria för misstanke om äktenskapsbrott, eller dö av hedersmord i Jordanien. I USA och Mexiko har män mördats för att de är bögar, och i Peru avrättas transpersoner (transgender). Sexarbetare, oavsett män, kvinnor eller transpersoner, löper stor risk för våld – särskilt om det är mot lagen.
De inom den dominerande normen betalar också ett pris. De kan utsättas för könsstympning, tidiga äktenskap, tvingas att rätta sig efter vissa regler som bara gäller änkor – eller leva kvar i ohälsosamma och ojämställda heterosexuella relationer. Kvinnors rörlighet begränsas av rädsla för sexuellt våld, eller av idéer kring kyskhet eller ett gott rykte.
I Turkiet hålls ett stort antal flickor hemma från skolorna, för att de inte ska skaffa pojkvänner, välja sin make, eller inte acceptera den make som ges dem. Det skulle kosta familjen både rykte och hemgift.
Dessutom; fattiga människor har lika stor rätt som alla andra att nå sexuell njutning. Utvecklingsindustrin har en tendens att behandla fattiga människor som barn i nöd, som utan sexualitet (Armas 2005: Whose Sexuality Counts? Politic Visions of the Poor and their Sexualities).
Det finns de som utmanar denna hållning. I Turkiet har organisationen Women for Women’s Human Rights sedan 1993 utbildat 4 500 kvinnor från landsbygden i mänskliga rättigheter. Den mest populära delen av kursen är den som fokuserar på sexuell njutning som en del av kvinnors mänskliga rättigheter.
––––––
Hur ska utvecklingsindustrin hantera detta? De kan börja med att erkänna hur viktig sexualiteten är. Den svenska regeringen är exceptionell när man i sin policy för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ser att bristande sexuella rättigheter både skapar fattigdom och skapas av detta.
––––––
De som arbetar med utvecklingsfrågor kan utmana förtryckande normer, där bara vissa typer av sex är moraliskt accepterade (det vill säga endast mellan man och kvinna, mannen ovanpå och inte när kvinnan har mens). Försök få fram en ny etik kring sexualitet, baserad på respekt, medgivande och bejakande.
Hur det görs är av stor vikt. Om en givare från Nord kommer med ett färdigt upplägg kan det slå tillbaka. Biståndsorgan måste istället stödja sexuella rättigheter genom att arbeta med ett spektrum av lokala aktivister. De måste uppmuntra ansvarskänsla och demokratiska metoder för alla inblandade, inklusive dem själva.
Givare måste lyssna på kraven från sexarbetare i Indien, på sexualitetsforskare i Kina, och vad nigerianska hbt-aktivister säger om hur det juridiska systemet ska hanteras.
Det är dessa människor som ska guida utvecklingsindustrins arbete med sexualitet.
Susie Jolly
Översättning: Ylva Bergman
Susie Jolly är uppmärksammad forskare på Institute of Development Studies (IDS), Sussex, hennes arbete fokuserar på intersektionalitet mellan sexualitet, genus och utveckling, och verkar för en positiv syn på sexualiteten och rätten till njutning.