Breven till Ottar

(Alla namn och ortsnamn i breven nedan är fingerade.)

Svar till fråga om onani (se bilden)

Stockholm 18 april 1934

Bäste herr Nagan

Stackars pojke. Det är synd om Er. Och det värsta är att Ni gått och plågat Er i tre år nu utan någon som helst anledning – liksom tusentals andra pojkar som liksom Ni råkat ut för de böcker som Ni talar om. Jag skickar med ett häfte av »Populär tidskrift för Sexuell upplysning« som behandlar bland annat onaniproblemet. Om Ni läser den artikeln finner Ni för det första att onani inte är någon last utan en fullt naturlig företeelse. Och för det andra att den inte är skadlig om man bara inte går och ängslas för den.

Fråga: Nacka 15 december 1935

Bästa Fru Ottesen-Jensen

Jag kommer kanske med en något underlig fråga, men jag vet inte vad jag ska taga mig till med i min omständighet. Min fråga är den att vid tilltänkt könsumgänge kommer min klimax före innan något könsumgänge har skett, jag kan ej behärska mig i detta fall. Vad beror det på? Min fästmö börjar bli otålig och jag känner mig orolig och nedstämd och undrar hur det skall gå med mig om det ej blir någon ändring. Finnes det någon bot för denna min svaghet?

Tecknar jag med tacksamhet
Ingmar Lindholm, Nacka

Svar: Stockholm 23 december 1935

Bäste Ingmar Lindholm.

Det är en förhållandevis vanlig företeelse att manslemmen slappnar innan man fått påbörjat ett samlag. Det hänger samman med nerverna. Mannens könsorgan äro så skapade att den minsta nervositet kan åstadkomma att blodfyllningen som gör den styv upphör.

Om Ni kunde förmå Er att ta saken alldeles lugnt, så vore mycket vunnet. Nu när Ni sett det gå galet, inställer sig nervositeten starkare och därmed misslyckas Ni desto säkrare.

Kanske torde det vara idé att någon gång ta ett pulver brom (som kan köpas på apotek utan recept) en halv timme före ett samlag och lugna nerverna. Då det gått bra ett par gånger kommer nervositeten att utebliva och därmed även den för hastiga sädesavgången. Ofta kan det också hjälpa att låta sädesvätskan få gå hur hastigt som helst en gång och någon halvtimme (eller mera) senare försöka ett samlag, då brukar det gå bättre.

Låt höra av Er hur det går.
Med hälsning

Exempel på brev från kvinna som var oönskat gravida

Svar: 23 februari 1937

Kära Fr. Andersson!

Vi ser att Ni har det svårt, och dessutom råkat ut för en ledsam historia.

Ni undrar om det inte finns någon effektiv medicin som skulle kunna hjälpa Eder att bli av med fostret. Vore det så enkelt så skulle ingen vara gladare än vi som har så många olyckliga människor som kommer till oss och ber om hjälp.

Tyvärr äro de nuvarande lagarna så stränga att man inte kan få sakkunnig hjälp. Någon kvacksalvare kan man heller inte rekommendera, då de ju oftast äro mycket okunniga och misslyckas ofta. Ni kan läsa av bifogade cirkulär vilka risker det är.

Vad vi emellertid vill råda Er till är för framtiden skaffa Er tillförlitliga skyddsmedel så att saken inte behöver upprepas.

Hälsningar

Brev är skrivet någon gång mellan 1933-36

Fråga: Byrån för sexuella upplysningar

Min sak är denna att före och under könsakten för mig blott är till leda, men min pojke däremot är det till fullbar njutning. Detta har för mig nu blivit en avundsjuk sak att under könsakten känna hans passion, vilket för mig är ofattbart. Vi har provat flera sätt men intet har lyckats. För mig är saken i fullständigt mörker, jag är blott 17 år, har haft sällskap med en enda pojke under ett och ett halvt år och vid hans inträde i mitt liv var jag oskuld. Sedan har endast ett fåtal gånger könsakten utspelats, men ingen gång för mig tillfredställt, hur han än försökt.

Vore tacksamma om ett tillfredställande råd kunde ges åt mig. Vore tacksam om svarsbrevet kunde adresseras i min pojkes namn.

Högaktningsfullt
Åsa Gerdin, Sundsvall

Skrivet av Elise Ottesen-Jensen mellan 1933-36

Herr doktor Olov Johnsson. Helsingborg.

Från en teol. kand. Ahlberg i Helsingborg har jag för en tid sedan fått ett brev vari han meddelar, att han är prästman på landet, 44 år, »gift« sedan 15 år men p.g.a. hustruns ovilja och då hans ställning förbjuder honom att anlita någon annan kvinna aldrig haft normalt sexuellt umgänge utan varit nödsakad tillfredställa sig på de mest skilda sätt. De senaste fyra åren har han använt en gummislang som lämpligen fuktad har utgjort en ej föraktlig slida. Nu är han rädd att han skadat sig. Minne, syn och koncentrationsförmåga har avtagit osv.

Jag har skrivit till honom och sagt hur beklämmande det är att han aldrig fått uppleva ett verkligt kärleksliv men att detta surrogat inte torde ha skadat honom.

Jag har f. n. en rådsökande kvinna i samma ålder /…/ vars man är impotent och som fått leva i celibat i femton år (personligt tror jag mannen är homosex.) Hon lider ohyggligt av det celibat hon åter tvingats in i. Är en fin, god, varm, mycket bildad kvinna. Skulle icke egentligen dessa två människor bringas i kontakt med varandra?

Med hälsning.