Brazilian wax experience
Publicerad 2008-02-28 | Uppdaterad 2012-01-08
Ottar nr 1 2008
| 0 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
– Om du vill får du behålla skorna på, säger hon till mig. Så att du inte känner dig så naken.
Därför ligger jag nu på en röd filt med kängorna på.
– Jo, det är så att allt ska bort, säger jag till den bastanta kvinnan mellan mina ben. Hon har varma tjocka händer, arabiska drag och hon bara ler till svar.
– Men nu måste vi hjälpas åt säger hon, pekar nedåt och klappar mig uppmuntrande på magen.
Så får jag hålla lite här och där medan hon smetar vax i mina skrymslen och vrår. Känslan är ojämförbar.
Jag vet inte vad jag ska prata om när hon pillar på mig sådär. För vad talar man om då en främling häller vax över ens könsdelar? Kanske om ideal. För mellan rycken berättar hon om hur kvinnor från världens håll och kanter har kommit till henne, hängt slöjan på kroken där min jacka nu hänger, och sedan visat ett underliv med brännskador. Ett resultat av hemmasnickrade sockerlösningar i kulturer där mor hjälper dotter inför bröllopsnatten. Då blir det lätt pannkaka av det hela.
– Ingen världsdel är förskonad från smärtsamma ideal, säger hon. Men här kacklas det om den hela tiden så att de svenska kvinnorna får skämmas om de gör sig lite fina.
Sedan sliter hon ytterligare en remsa och jag blir alldeles svettig.
Jag kommer att gå därifrån darrig och len. Som en nyfödd, skulle vissa säga. Som att fula gubben med godis påsen nu borde dansa bakom kröken. Men jag tänker att det inte var länge sedan fittan inte ens fick synas. Då ägarinnan knappt kunde ta sig en kik nedåt utan att väcka den stora Gudens vrede. Tiderna för ändras och numera finns det otaliga intimfrisyrer att välja bland.
Så systrar och bröder. Besök en salong. I priset ingår en möjlighet att få en klapp på magen och en komplimang för paketet, och höra att man var duktig som inte skrek. Det är nästan som terapi. Jag ska tillbaka.
Michaela
Frilansskribent