Sexualbrottskommitténs betänkande Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den sexuella integriteten och angränsande frågor - SOU 2001:14

Publicerad 2001-10-04 | Uppdaterad 2014-01-17

RFSU:s yttrande.

Kommentera | 0 kommentarer

Sammanfattning

RFSU välkomnar Sexualbrottskommitténs betänkande Sexualbrotten. Vi stödjer den förändrade utgångspunkten att lagstiftningen ska skydda den sexuella integriteten och självbestämmanderätten samt de flesta av förslagen i utredningen. RFSU anser att det är mycket bra att sexualbrott mot barn äntligen får egna bestämmelser. Vidare stödjer vi förslaget om ny bestämmelse om våldtäkt. Vi uppskattar även det nya språkbruket.

För att denna nya syn på sexualbrott ska få genomslag i såväl polisväsendet, rättsväsendet, andra yrkesgrupper involverade i sexualbrott och i den breda allmänheten krävs utbildning. Detta gäller i hög grad skolans sexualitets- och samlevnadsundervisning liksom lärarutbildningen.

RFSU anser att resurser måste avsättas till detta, antingen genom betydande omprioriteringar eller nytillförsel. Dessutom behöver ytterligare resurser avsättas till vård och behandling för offer och förövare samt stöd till anhöriga till dessa parter.

Utredningen är gedigen och grundlig men det finns några brister. RFSU anser att avsnitten om köp av sexuella tjänster, sexuella handlingar mellan vuxna närstående samt sexklubbar behöver utredas vidare. RFSU delar inte kommitténs syn på vuxna som lider av psykisk störning.

Även deras sexuella självbestämmande bör så långt som möjligt respekteras. Inte minst eftersom det finns stora svårigheter att definiera ”psykisk störning”.

De sociala och psykologiska perspektiven på sexualbrott behöver också belysas grundligare genom intensifierad forskning.

RFSU:s syn på sexualiteten

Sexualiteten är en betydelsefull del av människors liv. I RFSU:s idéprogram finns tre friheter som är grundläggande förutsättningar för att en människa ska uppleva egenvärde, självkänsla och sexuellt välbefinnande: Frihet att välja; frihet att njuta; frihet att vara. Frihet att välja förutsätter ömsesidighet. Den enas frihet får inte innebära den andras ofrihet. Frihet att njuta är allas möjlighet. Den enas njutning får dock inte ske på bekostnad av den andras. Frihet att vara är allas strävan. Att tvingas förneka sin identitet, att inte få välja det liv man vill leva, är en kränkning av våra mest centrala värderingar. Men den enas sätt att vara får inte heller innebära en annans tvång. Sexuellt tvång, i form av våld, trakasserier och förföljelse, innebär en kränkning av de sexuella friheterna och av vuxnas och barns mänskliga rättigheter. Konsekvenserna är traumatiska och kan ge livslånga negativa kroppsliga och psykosociala följder.

RFSU om betänkandet Sexualbrott

Sexualbrotten SOU 2001:14 är en väl genomarbetad straffrättslig utredning. Men sexualbrott är inte bara en straffrättslig fråga. RFSU anser därför att de sociala och psykologiska orsakerna till och konsekvenserna av sexualbrott behöver utredas grundligare genom intensifierad forskning. Nedan följer våra kommentarer på de olika avsnitten i utredningen.

Kapitel 3 Förövare och offer

RFSU vill påpeka att pedofili inte är en sexuell läggning. Kommittén skriver: ”Pedofiler kan men behöver inte ge efter för den sexuella läggningen” (s. 104). Här används begreppet sexuell läggning för att beteckna pedofilers sexualitet. Innebörden av termen sexuell läggning är en människas homo-, bi-, eller heterosexuella läggning. Detta slås fast i en legaldefinition i lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Termen ges också en närmare belysning i betänkandet (SOU 2001:39) från 1999 års diskrimineringsutredning.

Kapitel 4 Lagstiftningen om sexualbrott bör vara tydligare

RFSU delar kommitténs syn att lagstiftningen ska skydda den sexuella självbestämmanderätten och den sexuella integriteten. Vi stödjer förslaget att det är den sexuella och personliga kränkningen som ska vara utgångspunkten samt att lagstiftningen ska skilja på brott mot barn och mot vuxna. Det är alltid den vuxnes ansvar att en sexuell relation med barn inte kommer till stånd. Barn kan i laglig mening aldrig samtycka till sexuella handlingar med vuxna och har därför ett större behov av skydd mot sexuella övergrepp än vuxna. Det nya mer tidsenliga språkbruket uppfattar vi som positivt, framför allt att uttrycket ”sexuellt umgänge” byts ut mot ”sexuell handling”.

Kapitel 5 Tvång och samtycke i en ny reglering

RFSU stödjer förslaget att behålla kravet på tvång i bestämmelsen om våldtäkt. Vi håller med om resonemanget att en ändring till samtycke skulle fokusera än mer på hur offret har agerat. RFSU ställer sig även bakom förslaget att olaga tvång ska räcka för ansvar för våldtäkt. Som kommittén konstaterar skiljer sig tillämpningen i praxis av kravet på tvång avseende våldtäkt inte nämnvärt från vad som föreskrivs i straffbestämmelsen av olaga tvång (s. 140). RFSU instämmer även i det övriga som kommittén anför.

RFSU ställer sig helt bakom förslaget om ny bestämmelse om våldtäkt. RFSU stödjer förslaget att innebörden av begreppet våldtäkt utvidgas till att även gälla när offret inte kan värja sig, till exempel på grund av att offret har berusat sig utan att förövaren har varit inblandad.

Förslaget att ersätta uttrycken ”samlag” och ”annat sexuellt umgänge” med ”sexuell handling” är genomtänkt och mer överensstämmande med modern sexologisk praxis och dagens språkbruk.

Vi är eniga med kommittén avseende att våldtäktsbestämmelsen bör reserveras för allvarligt kränkande sexuella handlingar. Det förslag till ny våldtäktsbestämmelse som kommittén föreslår tycker RFSU är genomtänkt och följer rättsutvecklingen. Vi tror också att förslaget överensstämmer med vad allmänheten anser om brottet.

Vi är medvetna om att några av kommitténs ledamöter reserverat sig mot förslaget, bl.a. med motiveringen att våldtäktsbrottet blivit för vagt utformat. RFSU kan emellertid inte instämma i den kritiken. Redan idag används förarbeten och praxis för att leda domstolarna i vad som kan anses vara våldtäkt, d.v.s. ”samlag eller annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag”. Det är inte nödvändigt eller ens möjligt att i lagrummet räkna upp de konkreta handlingar straffbudet avser. Liksom kommitténs majoritet anser vi att uttrycket ”sexuell handling” inte kommer att strida mot legalitetsprincipen så som förslaget till nytt straffbud nu är utformat. Förarbeten och övrig doktrin kan användas som hjälp vid tolkning av straffbudet, precis som idag.

Reservanterna skriver även att ”brottet är beskrivet som ett sinnestillstånd hos brottsoffret” och att en känsla är individuell samt omöjlig att objektivt identifiera (s. 569). RFSU konstaterar emellertid att kommitténs majoritet anfört att frågan om en sexuell handling varit allvarligt kränkande inte bör prövas utifrån offrets upplevelse i det enskilda fallet (s. 158). En objektiv bedömning av gärningsmannens handlande bör göras istället. Vi instämmer även här med kommitténs majoritet.

Avsnitt 6.3.3 När någon som lider av psykisk störning utnyttjas

RFSU delar inte kommitténs bedömning av sexuellt utnyttjande av den som lider av psykisk störning. RFSU anser att vuxna personers sexuella självbestämmande bör respekteras så långt som möjligt. Dessutom är det en svår definitionsfråga vad som avses med psykisk störning. Vi anser att det är en inskränkning av det sexuella självbestämmandet att även sexuella handlingar som en vuxen person som lider av psykisk störning har tagit initiativ till ska vara straffbara för motparten. En sexuell relation mellan skötare och intagen är olämplig av flera skäl men bör snarare vara en fråga för etiska regler på arbetsplatsen och eventuellt avsked än något som regleras i brottsbalken.

Kapitel 7 Sexualbrott mot barn

RFSU välkomnar förslagen om nya bestämmelser om sexualbrott mot barn, som tydligt särskiljer brott mot barn från brott mot vuxna. De föreslagna lagarna är väl formulerade, särskilt att bestämmelserna inte längre innehåller krav på tvång och formuleringen ”främja” istället för ”förmå” (se kommitténs resonemang s. 260). Barn är utan skuld vilket klart framgår av texten. RFSU instämmer också i ett utvidgat skydd för ungdomar mot att utnyttjas av närstående och andra vuxna med ett särskilt ansvar för dem, t.ex. fosterföräldrar, kontaktpersoner m.fl. Dessa fall bör bedömas som grova.

RFSU ser emellertid svårigheter med gränsdragningen mellan brottet 6§ Våldtäkt mot barn och 7§ Sexuellt övergrepp mot barn. Kopplat till det faktum att brotten har olika straffskalor, vilket inte jämförbara brott mot vuxna (våldtäkt och sexuellt utnyttjande) har, kan detta bli problematiskt och olyckligt.

Avsnitt 8.2 Köp av sexuella tjänster

RFSU anser att en ny utredning med uppgift att utvärdera effekterna och konsekvenserna av lagen om förbud av köp av sexuella tjänster bör tillsättas. I RFSU:s yttrande över Betänkandet av 1993 års prostitutionsutredning (SOU 1995:15) avstyrkte RFSU förslaget om en kriminalisering av könshandeln. Motiven till detta framgår av yttrandet som bifogas till det nu aktuella remissyttrandet. RFSU står fast vid den bedömningen och menar att den genomgång sexualbrottskommittén nu har gjort av effekterna av sexköpslagen stödjer vår ståndpunkt. Bland annat har sociala insatser, förebyggande och behandlande, fått mindre resurser medan polisen har fått något mer resurser.

Redan 1993 års Prostitutionsutredning underströk vikten av att köpare av sexuella tjänster erbjuds vård och hjälp att förstå och upphöra med sitt beteende. RFSU vill framhålla att den mesta hjälpen hittills erbjudits av frivilligorganisationer såsom RFSU och mansjourer. Undantaget är KAST-projektet, en angelägen försöksverksamhet inom socialtjänsten i Göteborg, som fortfarande kämpar för att bli permanent.

Ytterligare en komplikation har tillkommit. Kommittén påpekar i avsnitt 14.5.1 att förbudet mot köp av sexuella tjänster har medfört svårigheter att utreda och bevisa det grövre brottet koppleri. Det framgår att tidigare kunde män som köpt sådana tjänster relativt ofta åberopas som vittnen. Numera har det visat sig näst intill omöjligt, eftersom männen då avslöjar att de själva gjort sig skyldiga till brott.

Avsnitt 8.2.4 Det straffbara området bör förtydligas

Vi undrar vad avsnittet med rubriken ”Förbudet bör inte heller i fortsättningen omfatta stadigvarande förbindelse” (s. 311) syftar till. Enligt RFSU:s kunskapsutbyte med systerorganisationer i länder där prostitution är kriminaliserad, t.ex. Thailand och Ryssland, är det vanligt att parterna i könshandel lägger upp ett motspel för att undgå polisen. De uppträder som ”förälskade”, umgås flera dygn eller veckor i sträck, visar sig tillsammans öppet och beter sig som ett ”vanligt” par. Sett ur ett svenskt perspektiv är detta en skärpning av utnyttjande, tvång och förtryck av kvinnor i könshandeln. Är det detta kommittén vill uppmuntra?

Det framgår i och för sig att tanken är att skilja mellan stamkund och stadigvarande förbindelse men inte heller detta förtydligar. Även en prostituerad och en stamkund har ju en form av stadigvarande förbindelse. Är det just kontanta pengar i ersättning från ena parten för sexualitet som är skillnaden? Hur ska en stadigvarande stamkundsförbindelse, för så skulle den också kunna benämnas, betraktas enligt lagen om en stamkund istället köper med sig mat, betalar kvinnans hyra etc.? Vår uppfattning är att denna lag blir mer och mer svårtolkad. Risken att stamkunderna åker fast är i alla händelser begränsad, eftersom stamkundsförbindelser sällan sker på gatan utan inomhus och det är gatuprostitutionen som lagen i bästa fall kommer åt. Justitiedepartementet bör diskutera ovanstående formuleringar än en gång och förmodligen stryka avsnittet om stadigvarande förbindelse helt. Det otydliggör snarare än förtydligar vilket faktiskt är den övergripande rubriken för avsnittet.

Avsnitt 9.1 Det bör även i fortsättningen räcka med oaktsamhet om offrets ålder

När det gäller flickor är det vetenskapligt fastslaget att genomsnittsåldern för när den biologiska puberteten inträder, sjunker världen över. Att flickor blir könsmogna tidigare i livet korrelerar inte med deras psykiska mognad. Därför är det viktigt att den tidigare könsmognaden inte får inverka på bedömningen om straffansvar eller inte. Utan straffansvar skall endast bero på offrets faktiska ålder.

Kap 10 Sexuella handlingar mellan närstående

Kriminaliseringen av samlag med avkomling och samlag med syskon motiveras i betänkandet främst av genetiska skäl. RFSU har inte möjlighet att bedöma det underlag som utredningen presenterar (bilaga 4) men konstaterar att forskningen är ifrågasatt.

Kriminaliseringen motiveras i utredningen även av etiska skäl. Den medför ”en förstärkning av den allmänt rådande uppfattningen att det är skadligt och förkastligt med sexuella handlingar mellan närstående” (s. 328). Utredningen anser att tabuföreställningen om incest bör respekteras. De etiska skälen anses dock inte vara starka nog för att utvidga kriminaliseringen till homosexuella förbindelser inom familjen.

Sexuella handlingar mellan närstående är komplicerade. RFSU är en organisation som verkar för vuxna människors sexuella självbestämmande. Vi är emellertid medvetna om de beroendeförhållanden som kan uppstå mellan föräldrar och barn samt mellan syskon. Vi ser här ingen skillnad mellan hetero- och homosexuella handlingar eller sexuella handlingar mellan hel- respektive halvsyskon, adoptivföräldrar och deras barn. RFSU är dock tveksam till om dessa handlingar ska regleras i brottsbalken.

Eftersom vi anser att det genetiska argumentet är svagt och det etiska skälen inte tillräckligt utredda uppmanar RFSU justitiedepartementet att återigen belysa denna fråga.

RFSU stödjer varmt kommitténs bedömning att det behövs fortbildning om barn och sexuella övergrepp. Det är också viktigt att ge förundersökningarna av sexualbrott (avsnitt 11.2) högre prioritet så att de inte tar så lång tid som idag. Detta gäller i synnerhet sexualbrott mot barn. RFSU stödjer även förslaget att införa en särskild och utvidgad preskriptionsbestämmelse som rör sexualbrott mot personer under 18 år (avsnitt 11.4.5).

Kommittén menar att straffmätningen vid brott där den sexuella handlingen är av homosexuell karaktär inte är annorlunda än vid motsvarande brott av heterosexuell natur (s. 353). Av praxisundersökningen framgår emellertid att det vid våldtäkt har beaktats i försvårande riktning att gärningen varit av homosexuell natur (s. 640). RFSU anser att det bör framgå i författningskommentarerna att det inte ska vara någon skillnad i bedömningen av homo- och heterosexuella handlingar.

Kapitel 12 Sexklubbar

RFSU anser att sexklubbarna behöver utredas vidare. Utredningen ger inget stöd för att det förtydligade förbudet mot anordnande av offentlig pornografisk föreställning skulle leda till att sexklubbarna försvinner och att de som far illa på sexklubbar skulle få ett drägligare liv. Risken ökar betydligt att sexklubbarna ”går under jorden” och att möjligheten till insyn från samhällets sida och stöd till dem som far illa därmed försvåras än mer. Det finns dessutom redan en lagstiftning som borde vara tillräcklig men som av någon anledning inte används fullt ut. Vi menar att förslaget är ett utslag av övertro på lagstiftning.

Kapitlet om sexklubbar är i vissa delar fördomsfullt och tunt. Kunskapen om vilka som arbetar på sexklubbar och hur verksamheten ser ut är både knapphändig och motstridig. Aktuell forskning saknas. I kapitlet rycks psykologiska förklaringsmodeller om kvinnor som rekryteras till sexklubbar ur sitt sammanhang för att underbygga en strafflagstiftning. Gayklubbar diskuteras knappt alls. Ett skäl till kunskapsbristen är att den uppsökande sociala verksamheten i princip har upphört.

RFSU menar att de skadliga effekterna av sexklubbar, liksom annan könshandel, bäst bekämpas med upplysning och socialt arbete. Diskussionen om makt och kön måste starta redan i sexualundervisningen och sedan föras vidare i olika utbildningar och inom ramen för företagsetik. Kommittén nämner att straffrättsliga åtgärder bör kombineras med sociala insatser men ger inga förslag på hur de sociala insatserna bör utformas. En fördjupad analys av sexklubbarna bör fokusera vilka sociala insatser som behöver sättas in och hur dessa ska utformas.

Kapitel 14 Handel med människor för sexuella ändamål

RFSU stödjer förslaget om en särskild bestämmelse om straffansvar för handel med människor för sexuella ändamål. Lagförslaget är väl formulerat. Vi håller med kommittén om att 4 kap 3 a § inte bör innefatta personer som är medvetna om att de ska prostituera sig eller på annat sätt ingå i en sexuell exploatering och känner till villkoren.

Vi vill emellertid starkt betona att huvudfrågan för att bekämpa handel med människor för sexuella ändamål är fattigdomsbekämpning och att generellt stärka framför allt flickors och kvinnors ställning genom arbetstillfällen, utbildning och upplysning.

Kapitel 16 Kostnader och andra konsekvenser av kommitténs förslag

RFSU anser att resurser måste avsättas till utbildning av olika involverade yrkesgrupper, till stöd och vård för både offer och förövare och till polisen. Om detta ska finansieras med redan befintliga medel krävs en betydande omprioritering.

Vi vill också betona hur viktigt det är att domstolarna väl motiverar sina domslut – domslutet måste vara så välargumenterat att det blir begripligt för förövaren, för offret och för allmänheten. För att åstadkomma detta behövs vidareutbildning av domstolsjuristerna i dessa frågor.

Nödvändiga utbildningsinsatser

Sexualbrottskommitténs förslag är en genomgripande förändring av synen på sexualbrott. För att detta ska få genomslag i rättsystemet behövs utbildning på alla nivåer – för polis, domare, nämndemän, åklagare och advokater. Kunskap om sexualbrott mot vuxna, ungdomar och barn samt om lagstiftningen behöver spridas och diskuteras i alla grund- och vidareutbildningar som berör de yrken som kommer i kontakt med sexualbrott (förutom yrken inom rättssystemet även personal inom socialtjänst, förskola, skola, öppenvård och så vidare).

Den nya synen på sexualbrott och den sexuella integriteten bör även ingå i sexualundervisning i skolan. RFSU anser att sexualundervisningen ska stärka elevernas sexuella integritet så de lär sig sätta gränser för vilka sexuella handlingar de själva vill göra och respekterar andras gränser men även samhälleliga frågeställningar såsom hur lagstiftningen ser ut. I Skolverkets Nationella kvalitetsgranskning 1999 påpekades att undervisningen i sexualitet och samlevnad generellt brister i cirka hälften av landets skolor. En vanlig brist är att undervisningen enbart sker inom ämnet biologi och inte har den ämnesövergripande karaktär som läroplanen anger. RFSU har i många år kontinuerligt efterlyst att detta för ungdomar så viktiga område ska beredas betydligt större plats i skolan och utformas som ett särskilt ämne på lärarhögskolorna. Det räcker inte att i utredning efter utredning konstatera brister. Åtgärder måste vidtas för att i praktiken förbättra undervisningen.

RFSU anser att resurser ska avsättas till vård och behandling för offer, förövare samt stöd till anhöriga till såväl förövare som offer. RFSU vill betona att det är angeläget att samhället stödjer behandlingsmålen för sexualbrottslingar.

1977 startade RFSU Sveriges första mottagning för våldtagna kvinnor. Den blev grunden för en omfattande utbildnings- och policyverksamhet i syfte att verka för att samhället övertar ansvaret för att ge stöd och hjälp åt offer för sexuella övergrepp. Mottagningen finns i liten skala kvar som grund för sådan verksamhet. RFSU:s tjänster på området är fortfarande livligt efterfrågade av samhällets offentliga institutioner vilket kan tolkas som ett uttryck för att samhället insett vikten av offers rätt till stöd och hjälp.

Sedan början av 1980-talet har RFSU också verkat för att vård av sexualbrottslingar ska bli tillgänglig i samhället. Grunden till denna strävan var erfarenheten av att arbeta med offer för sexuellt våld och en djupintervjustudie med 60 män som dömts för våldtäkt, Våldtäkt – vanmakt. 60 män berättar. Dsf 1983:1, som utfördes av RFSU (Hedlund E., Lundmark G.). Studien visade bl.a. att männen överlag tenderade att förneka eller förminska sina brott och att de få som tillstod brotten inte förstod drivkrafterna bakom. Behandlingstanken motiveras huvudsakligen med risken för återfall. Kan man inte få hjälp att berätta om och förstå sitt liv, sina känslor och tankar, kan brottslighet förbli det enda språket.

I snart 20 års tid har RFSU bedrivit psykoterapeutisk behandling av sexualbrottslingar. Uppföljningar visar att dessa behandlingar har haft positiva resultat. RFSU har även gett kurser och handledning till personer inom kriminalvård och psykiatrisk vård om drivkrafter och behandling. Tillströmningen av personer som på frivillig väg söker hjälp har ökat, även av personer som är rädda att de i framtiden kommer att begå övergrepp därför att de brottas med den sortens tankar och fantasier.

I mitten av 1990-talet togs ett beslut i Kriminalvårdsstyrelsen att erbjuda fängelsedömda sexualbrottslingar vård på frivillig grund. Sedan dess har betydande insatser gjorts för att följa upp beslutet och intresset att erbjuda vårdinsatser, främst psykoterapi, från behandlares sida har vuxit. På kriminalvårdsanstalter och i den slutna rättspsykiatriska vården fungerar vården på flera håll tillfredsställande. Inom öppenvården, d.v.s. på de psykiatriska mottagningarna, inom frivården, familjerådgivningen, psykiska barn- och ungdomsvården samt socialtjänsten, finns dock klara brister. Även förövarnas anhöriga har svårt att få hjälp på dessa institutioner. Vi menar att detta beror på bristen på kunskap om sexualbrott samt bristande träning och utbildning i vård och behandling.

1997 bildades därför STOP-gruppen, en samarbetsgrupp mellan BRIS, RFSU, Rädda Barnen och VASA PBU i Stockholm, i avsikt att väcka politikers intresse för frågan om behandling av sexualbrottsförövare. Gruppen består alltjämt och har arrangerat en hearing i Riksdagshuset i november 1999, ”Behandling av förövaren för barnens skull”, arbetat med att kartlägga intresset för behandling, gjort uppvaktning i Socialstyrelsen och utarbetat planer för att få starta en pionjärklinik för behandling, utbildning och handledning. Samhället har ännu ej bidragit med några ekonomiska resurser till verksamheten.

På RFSU:s förbundsstyrelses vägnar

Katarina Lindahl

generalsekreterare

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Hitta rätt