Yttrande över betänkandet Förbud mot köp av sexuell tjänst. En utvärdering 1999-2008 (SOU 2010:49)

Publicerad 2010-11-02 | Uppdaterad 2010-11-08

Kommentera | 0 kommentarer

Sammanfattning

RFSU anser att sociala insatser, inte straffrättslig lagstiftning som förbjuder köp av sex, är svaret på problem med och i prostitution. RFSU väljer därför att inte kommentera de straffrättsliga förslag som utredningen lagt fram. RFSU tillstyrker förslaget på inrättandet av ett centrum om prostitution och människohandel för sexuella ändamål, och anser att detta ska vara ett kunskaps- och metodutvecklingscentrum.

Allmänna kommentarer

RFSU är en organisation som allt sedan starten 1933 haft en bred sexualpolitisk ansats. Vår utgångspunkt är att varje människa själv bör få välja hur den vill leva sitt liv, och med vem eller vilka. Var och en har rätt att välja om, när, hur och med vem eller vilka man har sexuella relationer. Alla människor ska ges förutsättningar att göra sina val i så stor frihet som möjligt.

Vi vet att väldigt många människor, främst kvinnor, som säljer sex far illa. Men vi vet också att det finns människor som själva berättar om att de gjort fria och medvetna val om att sälja sex. Även om stora delar av prostitutionen inte är förenlig med ett jämställt samhälle, ser vi att det kan rymmas individuella erfarenheter och perspektiv inom prostitutionen som kan problematisera rådande maktstrukturer och ifrågasätta stereotypa synsätt på kön och sexualitet. RFSU anser därför att sociala insatser, inte straffrättslig lagstiftning som förbjuder köp av sex, är svaret på problem med och i prostitution.

Om effekterna på situationen för de som lever i prostitution

RFSU har sedan sexköpslagen infördes krävt att den ska genomgå en oberoende utvärdering både vad avser effekter på de prostituerades situation och lagens eventuella normerande funktion.

Det råder en bred partipolitisk enighet i Sverige om att köp av sex fortgående ska vara kriminaliserat. Att detta även var en av utgångspunkterna för utredningen gör att frågor väcks om hur den värderat resultat och dragit slutsatser i fråga om sexköpsförbudets effekter på situationen för personer som lever i prostitution. Detta inte minst i ljuset av att utredningen på flera ställen i betänkandet pekar på att det finns stora kunskapsbrister på området och att flera resultat bör tolkas med försiktighet.

Utredningen drar slutsatsen att inget tyder på att de värsta farhågorna med sexköpslagen besannats, det vill säga att prostitutionen skulle drivas under jord och att personer i prostitution, särskilt kvinnor, därför skulle bli mer utsatta för våld och övergrepp. Förekomsten av prostitution har enligt utredningen i vart fall inte ökat under de senaste tio åren, vilket halveringen av gatuprostitution är ett tecken på. Mycket lite presenteras emellertid om personer som säljer sex som är verksamma på andra arenor än på gatan och på Internet, om prostitution utanför storstadsområdena, och om män och ungdomar som säljer sex.

Utredningen har enligt egen utsago även haft begränsad kontakt med kvinnor, män och ungdomar med erfarenheter av prostitution. Utredningen noterar de uppgifter som personer som fortfarande lever i prostitution lämnat till utredningen om att sexköpslagen har förstärkt den sociala stigmatisering som att sälja sex innebär, men reflekterar inte över vilka negativa konsekvenser en sådan stigmatisering kan innebära.

Vi noterar att både utredningen och Rikspolisstyrelsen1 har pekat på att stora grupper av utländska kvinnor som säljer sex inte har etablerat sig vare sig i gatuprostitution eller på Internet vilket särskiljer Sverige från andra nordiska länder. Detta är en glädjande utveckling och vi vill understryka vikten av att svenska myndigheter fortsätter att arbeta aktivt mot människohandel för sexuella ändamål.

Om utvärderingens heteronormativa utgångspunkt

Det är en brist att utvärderingen – liksom sexköpslagens förarbeten – i hög utsträckning präglas av ett heteronormativt perspektiv, det vill säga att prostitution i Sverige handlar om heterosexuella kvinnor som säljer sex till heterosexuella män. Till exempel gruppen män som säljer sex till män är inte idag en så osynlig grupp som ofta gjorts gällande.

Det är därför välkommet att RFSL, på uppdrag av integrations- och jämställdhetsdepartementet, sedan en tid arbetar med att undersöka omfattningen av och situationen för homo- och bisexuella personer och transpersoner som köper och säljer sex. Ett sådant anslag hade som sagt även varit välkommet i betänkandet.

Utredningens förslag

7.2.1 Det är nödvändigt med ett fortsatt och uthålligt socialt arbete

RFSU är av samma uppfattning som utredningen vad gäller nödvändigheten av ett fortsatt och uthålligt socialt arbete för personer som utnyttjas eller riskerar att bli utnyttjade i prostitution.

Preventivt arbete och uppsökande verksamhet som är riktad till personer som köper sex måste intensifieras. Kommuner och landsting måste avsätta resurser för att kvinnor och män som far illa inom prostitutionen, vare sig de säljer eller köper sex, får stöd och möjlighet till att kunna göra andra livsval.

RFSU håller med utredningen om att det är viktigt att särskilt utsatta barn och ungdomar kan fångas upp och erbjudas stöd och behandling. Vi vill även understryka att det är viktigt att frågor om prostitution, dess sexual- och människosyn samt dess konsekvenser för individer och samhälle får en större plats i skolans sex- och samlevnadsundervisning. Detta är en av anledningarna till att sex och samlevnad måste bli en obligatorisk del av lärarutbildningen.

Likaså behöver de som söker sig till människovårdande yrken, som socionomer, psykologer, läkare, präster och fritidsledare, i sin grundutbildning få utbildning i sexualitet, för att kunna föra en bättre dialog med personer man möter i sin yrkesutövning. RFSU har under senare år arbetat med fortbildning i sexualitet för personal på behandlingshem som har ungdomar eller vuxna missbrukande kvinnor och män placerade. Det är anmärkningsvärt att samtal om sexualitet varit så frånvarande i arbetet med ungdomar som är i tonåren eller med kvinnor som i vissa fall sålt sexuella tjänster för att finansiera sitt missbruk.

7.2.2 Ett nationellt centrum mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål

RFSU tillstyrker förslaget på inrättandet av ett centrum om prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Ett nytt centrum bör enligt RFSU vara ett kunskaps- och metodutvecklingscentrum om prostitution och människohandel, och inte ha som ansvar att till exempel leda eller samordna aktörer i rättsapparaten för att effektivisera lagföringen av personer som köper sex.

Forskning och metodutveckling är mycket viktiga för arbete med prostitution. Några av de frågor vi vill se att ett nationellt centrum kommer att behöver arbeta med är utveckling av metoder för att nå personer som säljer sex och metoder för att ge stöd, skydd, möjlighet till andra försörjningsalternativ och/eller behandling för destruktiva beteenden. Ett centrum bör även arbeta med utveckling av strategier med att kunna dra lärdom av egna erfarenheter och perspektiv från personer som säljer sex.

7.2.4 – 7.2.6 Olika straffrättsliga förslag

Som nämnts ovan ser RFSU sociala insatser som samhällets viktigaste verktyg mot prostitution, inte straffrättsliga förbud mot att köpa sex. Vi väljer därför att inte kommentera de straffrättsliga förslag som utredningen lagt fram.

Stockholm den 2 november 2010

Lena Lennerhed
Ordförande, RFSU

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Hitta rätt