Om kondomer ska användas, måste de vara lättillgängliga – och det är de ju om man kan få dem på skolan eller fritidsgården.
Tidigare | Nästa sida
På de flesta skolor brukar man dela ut kondomer till eleverna i samband med sex- och samlevnadsundervisningen. Ofta får eleverna då öppna kondomförpackningarna, känna och klämma och lukta på olika sorter. (Se avsnittet om metoder.)
Däremot är det i få kommuner eller landsting som kondom- utdelningen är organiserad. I Stockholms län har man via Lafa (Landstinget förebygger aids) sedan slutet av 1980-talet haft gratis utdelning på skolor och fritidsgårdar. Skolorna och fritidsgårdarna har en eller ett par så kallade kondomutdelare som ungdomarna kan gå till för att få kondomer.
När skolan eller fritidsgården behöver påfyllning beställer de en låda med femhundra blandade kondomer. De som är eller ska bli utdelare har möjlighet att gå på ett tvåtimmarsseminarium på Lafa som handlar om kondomen och kondomanvändning. Hur skolorna och gårdarna organiserar utdelningen skiftar.
Om ni har utdelning på skolan
Vem eller vilka delar ut? Vet eleverna vart de kan vända sig? Hur får de veta att utdelningen finns? Behövs det fler som delar ut? Samtalar ni med eleverna när de kommer för att hämta? Vad säger ni då?
Om ni inte har utdelning
Hur skulle ni kunna organisera det? Vilka skulle kunna vara utdelare?
Syftet med kondomutdelning
Grundtanken med kondomutdelningen är att om kondomer ska användas, måste de vara lättillgängliga – och det är de ju om man kan få dem på skolan eller fritidsgården.
Lafa har gjort en intervjustudie om hur kondomutdelningen går till, vilka budskap utdelarna har och hur de uppfattar arbetet. Förutom det uppenbara syftet med kondomutdelningen – att förebygga könssjukdomar och oönskade graviditeter – menade kondomutdelarna i studien att verksamheten ger dem möjlighet att samtala med eleverna dels om sexualitet, dels om smitt- och graviditetsskydd. Underförstått är att samtalet ökar chansen att kondomen också används. Kondomutdelarna såg också en möjlighet att genom verksamheten avdramatisera kondomen, vilket i sin tur förmodas underlätta användningen.
Vem hämtar och hur många kondomer går det åt?
På högstadiet är det få elever som har ett något sånär regelbundet sexualliv med en eller flera partner. De flesta har inte samlags- debuterat. Det visar sig också i utdelningen. Det är några elever som hämtar kondomer regelbundet och några som hämtar en enstaka ibland. De flesta elever hämtar inte kondomer alls. Merparten av kondomerna som delas ut på högstadiet delas ut i sexualundervisningen.
På gymnasiet är det annorlunda. Där är det rätt få kondomer som delas ut i samband med undervisning (vilket också beror på att många gymnasier inte har mycket till sexualundervisning).
I stället går merparten av kondomerna åt genom att eleverna själva hämtar. Så gott som varje dag, enligt kondomutdelarna på gymnasiet, kommer det elever som vill ha kondomer.
Det är dock svårt att få en entydig bild av hur många elever som hämtar. Skolorna rapporterar rätt olika siffror. Det hänger förstås ihop med på vilket sätt kondomutdelningen är organiserad: hur ”aktivt” känd utdelningen är, vem som delar ut, om det finns ett förtroende för kondomutdelarna bland eleverna. På vissa skolor är det få elever som hämtar och få kondomer som går åt, eftersom utdelningen är okänd eller skolan låter bli att berätta om den för eleverna och låter enbart mun-mot-mun-metoden verka. I genomsnitt har det i Lafas verksamhet gått åt knappt två lådor med kondomer per år på högstadieskolorna, drygt tre på gymnasierna och två lådor per fritidsgård. I varje låda finns ca 500 stycken.
Det finns inte några studier gjorda i Sverige om det finns något samband mellan utdelning i skolor/fritidsgårdar och mängden kondomer som delas ut och antalet anmälda fall av sjukdomar eller oönskade graviditeter i närområdet. Däremot har flera undersökningar visat att stockholmsungdomar har en något högre grad av kondomanvändning än ungdomar i andra delar av Sverige.
Vem kan dela ut?
Enkelt sagt: den som är intresserad. Allra bäst är det om det finns flera kondomutdelare på samma ställe, och då gärna både män och kvinnor. Eleverna har olika kontakt med olika personer. En del elever föredrar att hämta kondomer hos skolsköterskan, andra hos gymnastikläraren eller någon annan. På fritidsgården är detta sällan något större problem. Där är ofta personalstyrkan liten, alla känner alla och ungdomarna känner ofta att de kan fråga alla som arbetar på gården.
Däremot är det viktigt att den som vill vara kondomutdelare funderar på sina värderingar om ungdomar och sexualitet och sin egen uppfattning om att använda kondom.
Ska man samtala och i så fall om vad?
När eleverna kommer för att be om kondomer kan det också vara ett tillfälle till samtal – men det är klart, de ska inte behöva snacka så fort de vill ha kondomer, eller redogöra för varför de vill ha det, eller vem de är tillsammans med eller inte. Då finns det nog risk att man skrämmer bort dem. Framför allt vill vi ju att kondomerna ska användas.
Det har hänt att kondomutdelare har krävt att eleven ska ha en fast relation för att få kondomer. Det verkar som ett missriktat försök att styra de ungas sexualitet, antagligen i en önskan om att den ska vara trygg och säker. I själva verket kanske det är den som är utan fast partner som har allra störst behov av kondomer.
Kondomutdelning ger dock verkligen möjlighet att samtala om sexualitet, kondomer, relationer. Som nämnts kan kondom- utdelningen i sig bli ett redskap för att lättare kunna börja samtala om sexualitet och samlevnad. Utdelningen ger möjligheter för bra möten, som man ska försöka ta tillvara.
Lafas utdelare gör lite olika med samtalet. Det är vanligt att Lafas kondomutdelare har ett längre samtal med eleven om det är första gången som han eller hon kommer för att hämta kondomer. En del har ett kort samtal varje gång. Andra har inte samtal alls och menar att de vuxna inte har med elevernas sexualliv att göra.
Det verkar vara en skillnad mellan högstadiet och gymnasiet – ju äldre eleverna är desto färre samtal och regler kring kondom- utdelningen. Det har också att göra med hur väl man tycker sig känna eleven. En del utdelare avstod dock därför att de kände sig osäkra på hur de skulle samtala. Då kan man tänka sig att samtalet uteblir även när det torde vara berättigat – och skolan förlorar en möjlighet att vara ett stöd för eleverna. Samtalet bör utgå från synen att det är ett stöd för eleven, inte ett sätt att kontrollera elevens sexuella beteende. Man bör undvika normativa budskap om exempelvis antal partner och hur ofta och i vilka sammanhang, såvida inte eleven själv anser att det är ett problem. Däremot kan man ställa klargörande frågor, för att få en mer fullständig uppfattning om elevens situation.
Vad handlar då samtalen om? Förutom könssjukdomar och kondomteknik, kan det handla om vilka relationer eleverna har: Är de ihop med någon, har de flera partner, har de sex/samlag? Det kan handla om sexualitet mer generellt, eller om njutning och det dubbla med sexualiteten: njut, ha kul – men var rädd om dig. Ibland har eleverna direkta frågor om exempelvis vilken kondom som är bäst.
Man kan diskutera vilka budskap man ska ha till eleverna/ ungdomarna i samband med kondomutdelningen. Budskapen färgas förstås av hur man ser på syftet med att ungdomarna ska ha möjlighet att få kondomer. För dem som ser utdelningen främst som ett sätt att förebygga könssjukdomar, blir kanske budskapet inriktat på att skydda sig. För den som ser verksamheten som en möjlighet att tala om sexualitet kanske budskapet är att man kan njuta mer om man slipper oroa sig för klamydia, hiv eller att bli oönskat gravid.
Tidigare | Nästa sida