Kap 11 - Del 3

Tidigare | Nästa sida

Situationella faktorer

Det finns en rad faktorer som kan kategoriseras som situationella, såsom alkohol, droger, resor samt den faktiska situationen då man har sex. Den faktor som har blivit mest belyst i hivpreventionen är alkohol och droger. Vilken betydelse har då alkoholen och narkotikan på det sexuella riskbeteendet? Ett flertal forskare har visat ett samband mellan alkohol- och drogpåverkan och ett ökat sexuellt risktagande. Andra forskare hävdar att det inte finns ett direkt kausalt samband mellan alkohol eller droger och risktagande. Däremot finns det mellanliggande faktorer som har en betydelse för relationen mellan alkohol- eller drogbruk och sexuellt risktagande. Samtidigt som alkohol påverkar omdömet så finns det positiva effekter av måttliga mängder av alkohol. Alkohol används för att förstärka den sexuella lusten och den sexuella upplevelsen. Alkohol används dessutom för att komma över sexuella och sociala hämningar. Forskarna menar dock att alkoholpåverkan ibland används som ett sätt att i efterhand förklara osäker sex. Mats Hilte, forskare vid Lunds universitet, menar att för att kunna förstå den roll som alkohol och drogrus spelar i det sexuella risktagandet så måste man skilja mellan de fysiologiska effekterna och de upplevda effekterna av rusmedlen. Det är de upplevda effekterna som är intressanta för att förstå hur droger inverkar på sexuellt beteende. Vissa upplever en ökad sexuell lust medan andra upplever det direkt motsatta. Hilte menar att upplevelsen av ruset måste förstås mot bakgrund av användarens motiv till att dricka eller använda droger samt de förväntningar som finns på resultatet av denna användning. Dessutom måste man se på den faktiska situationen där rusmedlet tas samt den ruskultur som användaren befinner sig i. Hilte menar att den komplexitet som omgärdar alkoholens och drogers konsekvenser på mänskligt handlande gör att det inte finns något entydigt svar på frågan hur alkohol- eller droganvändning påverkar det sexuella risktagandet, utan att det rör sig om ett sammansatt och varierat samspel mellan farmakologiska, psykologiska och kulturella faktorer.

I den enkät som jag genomförde 1998 ställdes frågor om alkoholens respektive andra drogers påverkan på sexualiteten. I studien hade ungefär sju av tio män det senaste året haft sex under alkoholpåverkan (en liten andel av männen, fem procent, hade haft sex under påverkan av andra droger än alkohol). Av de män som haft sex då de var påverkade av alkohol uppgav en fjärdedel att det påverkat deras sexuella beteende. De flesta ansåg således att alkoholen inte hade någon inverkan på de sexuella handlingarna. I en öppen fråga fick männen beskriva hur alkoholen påverkat de sexuella handlingarna, och två grupper kunde urskiljas. En grupp män beskrev att alkoholpåverkan resulterade i ett oskyddat analt samlag. Ett flertal av dessa män anger att risktagandet förmodligen inte skulle ha skett om de varit nyktra. Den andra beskrivningen handlade om att de sociala och sexuella hämningarna släpper vid alkoholpåverkan. Alkoholruset gör att man överhuvudtaget vågar knyta sexuella kontakter och utföra vissa sexuella handlingar, t ex. anala samlag, gruppsex eller oskyddat oralsex på tillfällig partner. Det finns vissa åldersskillnader mellan beskrivningarna av alkoholens inverkan. De yngre männen beskriver i betydligt större utsträckning i positiva ordalag hur alkoholen lättar på hämningarna och möjliggör för männen att prova sig fram sexuellt.

Kognitiva aspekter har även visats påverka huruvida man praktiserar oskyddade samlag, samt att dessa kognitioner är knutna till den specifika situation som ett sexuellt möte är. Studier visar att den som har oskyddat sex gör bedömningar utifrån partnerns utseende, huruvida personen bedöms vara riskfylld eller ej och att sådana kalkyler ofta grundar sig på partnerns ålder, utseende, beteende och/eller kända sexuella bakgrundshistoria. De risk- bedömningar man gör utifrån partnerns utseende etc skiljer sig i den faktiska sexuella situationen från den icke-sexuella situationen. Ron Gold, en australiensisk forskare, konstaterar en skillnad i hur individer kognitivt förhåller sig till risker för hivöverföring i den faktiska sexuella situationen (av forskaren kallad heat of the

moment) jämfört med när de inte befinner sig i en sexuell situation (av forskaren kallad in the cold light of day). Beslutet att avstå från ejakulation vid oskyddat samlag är ett resultat av en sådan riskbedömning som kan göras i den faktiska sexuella situationen. Ron Gold menar att individerna bedömer denna risk annorlunda (mer riskfylld) då de inte befinner sig i en faktisk sexuell situation. För att förstå hur vi förhåller oss till risker behövs således även den faktiska sexuella situationen beaktas.

Risktagande eller riskhantering?

Är alla oskyddade samlag att kategoriseras som en risk? Michael Wright, en amerikansk forskare, menar att vi alla är kapabla att ta sexuella risker beroende på det sammanhang vi befinner oss i. Detta kan tyckas vara självklart, men sanning är att våra föreställningar om personer som utsätter sig för sexuella risker trots detta lätt kan falla in i ett kategoritänkande såsom vi som är förnuftiga nog att skydda oss kontra de som utsätter sig för risker. Det är min över- tygelse att det preventiva arbetet förlorar på att tänka i termer av riskgrupper. Det svenska hivpreventiva arbetet försöker också att undvika att använda riskgrupper i sitt resonemang utan talar istället om riskbeteende. Men då återstår dock frågan vad risk är och vem som definierar huruvida en sexuell handling skall kategoriseras som risk eller inte. I min genomgång har jag talat om risk, trots att det i många fall saknas tillräcklig med information för att kunna kategorisera huruvida en sexuell interaktion/handling är riskfylld eller inte. Det som de flesta forskare inom området har gjort är att sätta ett likhetstecken mellan oskyddade samlag och risktagande.

Jag har i mina intervjuer med svenska homo- och bisexuella män sällan stött på män som medvetet haft oskyddat samlag med män vars hivstatus de har varit totalt omedvetna om. Detta betyder då inte att männen explicit pratat med partnern om hivtestresultat eller ens berört frågan om hiv, utan att männen själva gjort en bedömning av partnerns hivstatus. Många av männen som jag intervjuat berättar att de undviker män som de uppfattar som ”riskfyllda”, det vill säga att man inte kan göra en bedömning av personens hivstatus. Detta leder då till att man i de flesta fall inte har sex eller att man praktiserar säkrare sex. Det finns således ett slags rationalitet hos männen gällande huruvida man praktiserar säkrare sex eller inte. Denna rationalitet bygger på männens egna bedömningar och föreställningar. Om man som utomstående forskare granskar dessa handlingar kan de dock framstå som irrationella.

Istället för att använda begreppet risktagande kan man använda begreppet riskhantering för att förklara hur individer förhåller sig till risker för att bli smittade av en sexuellt överförd sjukdom. Det finns individuella sätt att förhålla sig till de risker som en sexuell interaktion kan innebära. Dessa individuella förhållningssätt kan spänna från att göra en bedömning utifrån yttre egenskaper av sanno- likheten att partnern skulle ha en sexuellt överförd sjukdom eller att tillsammans testa sig för hiv till att praktisera säkrare sex. Begreppet riskhantering är inte lika stigmatiserande som risktagande och ändrar också den enskilde individens position från objekt till handlande subjekt. Det blir mycket lättare att i preventionen tala om hur individer på olika sätt hanterar risker istället för att de utsätter sig för risker. Dessutom visar begreppet på den komplexitet som riskbedömningar vid sexuell interaktion innebär. Förutom att ta hänsyn till individens uppfattning om vad som är riskfyllt eller inte, måste man även ta hänsyn till den faktiska sexuella situation samt samspelet mellan de personer som har sex. I det moderna samhället måste vi dagligen hantera risker både i form av hälsorisker, sociala och ekonomiska risker. För att kunna leva i det moderna samhället krävs att man hittar ett sätt att förhålla sig till risker snarare än att man undviker risker helt. Preventionen skulle sannolikt tjäna på att tillägna sig detta sätt att se på hur individer förhåller sig till risk.

Det är svårt att skapa teoretiska modeller som generellt kan förklara hur individer hanterar sexuella risker. Den komplexitet som sexuell interaktion och mänskligt handlande innebär kräver helt enkelt ett annat teoretiskt angreppssätt. Vi kan finna svaren i just det komplexa. För att förstå hur individer hanterar risken för till exempel hiv, måste en rad faktorer beaktas såsom individens egen erfarenhet av och föreställningar om hiv, samspelet mellan personerna som har sex, kontexten och situationen i vilket den sexuella interaktionen sker. Den relativt låga förekomsten av hiv i Sverige samt de framsteg som gjorts gällande behandlingen av hivinfektionen kan antas påverka hur allvarlig och hur nära en själv sjukdomen uppfattas vara. Vi måste vara försiktiga när vi tolkar resultaten från kvantitativa undersökningar av sexuellt risktagande. Dessa resultat kan naturligtvis användas och har ett värde då man på ett individuellt plan försöker förstå hur individer hanterar risker. Det första och det största misstaget man kan göra är att redan från början döma ut dem som haft oskyddat samlag som risktagare, utifrån föreställningen om att det är det skyddade samlaget som är normen och det sunda. Därför så brister förklaringsmodeller såsom the Health Belief Model, eftersom det underförstått finns en föreställning om att alla alltid bör använda kondom när de har samlag. Modellerna bortser mycket av den komplexitet som det innebär att vara människa.

Författare: Ronny Tikkanen

Tidigare | Nästa sida