Kap 2 - Del 4

Tidigare | Nästa sida

Sex och kondom i förhållandet pojke och pojke

Vi lever i en heterosexuellt präglad kultur. Det innebär att hela vår referensram förutsätter förhållandet mellan pojke–flicka, man –kvinna. Så beskrivs sexualiteten, kärleken och de konflikter som följer med detta. En pojke eller flicka som upplever att denna föreställningsvärld inte stämmer har få referenspunkter och utsätts hela tiden för antaganden som utgår från den heterosexuella relationen; det vill säga bli förälskad, ha sex, gifta sig, skaffa barn och leva med någon av motsatt kön.

Att kulturen och signalsystemet mellan människor är heterosexuellt gestaltat är i sig inget fel. Felet är när det görs till norm. Men det ger skolan en uppgift, som bekräftas av läroplanen. Uppgiften är att ge identitet och mening också åt det homosexuella livet. Att vara homosexuell och att uppleva kärlek och åtrå till någon av samma kön är i sig något som är lika positivt som heterosexualitet. Denna kärlek och åtrå behöver bekräftas genom igenkännande beskrivningar och uppskattning av det relaterande spelet.

Att vara homosexuell pojke eller flicka i en heterosexuell kultur kan innebära att man kan uppleva sig som i avsaknad av framtid eller att man lever i ett nu som inte självklart godkänns av dem man har omkring sig, vänner, familj, lärare. Var är de som jag kan älska? Hur ska jag skapa mig ett liv? Det är skolans uppgift att ge svar på de frågorna. Några av de frågorna och svaren handlar om sexualitet och kondom. Och om de sammanhang då unga män har sex med unga män – även när detta inte är uttryck för homosexualitet. Att inte tala om homosexualitet och sex mellan män är att hänvisa unga män till tystnad och risker.

Positivt är att den homosexuella manliga kulturen tagit ansvar för skyddsmedvetande och kondomanvändning mer än någon annan grupp i samhället. Det är därför det är så viktigt att unga homosexuella killar också får kontakt med den homosexuella kulturen, så att de kan bli medvetna om risker och skydd. För unga homosexuella killar är hiv en tydligare risk än för deras jämnåriga heterosexuella kamrater. Att då inte inkludera dem vore att svika dem.

Homosexualitet är en förmåga och en möjlighet: En bi- eller homosexuell pojke eller ung man har förmågan att älska, tända på och bli förälskad i någon av samma kön. Men en ung man som börjar förstå att han är bi- eller homosexuell kan på flera sätt löpa större risker än andra unga män, eftersom han inte blivit bekräftad. Hans frågor omges av tystnad och kanske utforskar han sitt liv utan att någon vet och utan att ha någon att fråga eller prata med. För att göra budskap mer generella kan man tala om partner i stället för något könsspecifikt ord. Ordet samlag är nära knutet till heterosexualitet. Det är förknippat med penetrerande sex, vilket inte behöver vara fallet, vare sig för homosexuella eller heterosexuella. Att ha sex öppnar upp för större variation av handlingar. Urskilj detta från att ha penetrerande sex, som ju kräver kondom.

Att enbart prata om risker och skydd i en ålder då de flesta kanske inte alls har en partner eller ens haft sex, innebär att man brister i trovärdighet och möjlighet till identifiering. Sökandet efter en romans, en kärlek, sex, hångel m m sker bäst när det är förutsättningslöst.

Hur får man någon att tycka om?
Hur får man sex?
Hur gör man när man är heterosexuell?
Homosexuell?
Vilken är rätt ålder för att ha sex?
Hur känns det att älska någon?
Hur känns det att älska med någon?
Vad är säker sex?
Onani?
Hångel?
Att ha sex?
Att ha samlag?
Att använda kondom?

Diskutera kärlekens risker så att både de som vill ha sex med ”samma kön” och det ”andra könet”, känner sig angelägna och berörda.

Kondomsnack

Att finna någon att ha sex med, att söka en sexuell relation – fortfarande finns föreställningen att detta ska ske spontant, som av en händelse, utan egentlig planering. Han/hon bara stod där. Även om vi har haft sex tidigare med denna person, så kan det vara ett tabu att planera för nästa gång. En del av tjusningen är just detta kan man tycka, att låta sig överraskas. Och den som planerar, kan verka för avsiktlig. Som om han/hon var ute efter något.

Det kan till och med vara så att sexualupplysningen genom att säga att ”man ska vänta”, att det ska handla om kärlek, att man ska vara trogen – kan verka riskbefrämjande. Man förbereder sig då inte för de situationer som kan uppstå, eftersom man bestämt sig för att avstå. Inte alls så att dessa uppmaningar vore felaktigt. Men förmaningarna kan vara ett sätt att undvika detaljerad information. Och om de blir till dogmer som undviker livets realiteter och risksituationer – då har sexualupplysningen motverkat sitt syfte, nämligen att även skydda människan för det oförutsedda som inte förutsägs av normerna.

Sexualupplysning syftar till att individualisera och ge identitet åt unga människor. Det sker i diskussioner och genom att man finner sin etik, sina ord och sin förståelse av den egna sexualiteten.

Författare: Erik Centerwall

Tidigare | Nästa sida