Kap 4 - Kondomhistoria

Publicerad 2011-01-04 | Uppdaterad 2011-01-16

– Ballonger med knopp, ballonger med snopp! Så sålde Roland Schütt kondomer för fem öre styck på 1920-talet i Vasastan i Stockholm. Han tillverkade också slangbellor av kondomerna: ”kådisbellor”. Vad kondomerna egentligen skulle användas till visste han inte då, men som vuxen och författare visste han förstås. I romanen "Kådisbellan" berättar han om sin barndom.

Kondomboken kapitel 4

Tidigare | Nästa sida

Den unga Roland kom över kondomerna genom att hans mamma sålde dem ”under disk” i sin tobaksaffär. Mamman var en politiskt radikal kvinna som inspirerats av ungsocialisten Hinke Bergegrens sexualpolitiska agitation. Men det var också på grund av honom hon inte kunde sälja kondomerna öppet. I ett berömt föredrag 1910 hade Hinke Bergegren propagerat för ”kärlek utan barn” – det vill säga preventivmedel – därför att det var bättre än barn utan kärlek. Med preventivmedel, och därmed utan rädsla för oönskade graviditeter, skulle sexuallivet kunna bli mer njutningsfyllt, kvinnor skulle inte behöva drivas till illegala aborter, och alla barn vara välkomna, menade Bergegren. Det här var ett budskap man inte gillade från samhällets sida. Enligt kyrkan och staten var det sexuella samlivet endast legitimt inom äktenskapet, med målet att skaffa barn. Om ett gift par inte önskade fler barn skulle de leva avhållsamt. Att använda preventivmedel ansågs därför omoraliskt, och Bergegren sattes i fängelse i två månader. Dessutom stiftades en lag som förbjöd upplysning om preventivmedel. Lagen förbjöd inte att man använde preventivmedel, inte heller att man sålde dem, utan just att man talade om dem öppet och gjorde reklam för dem. Och så hamnade kondomerna under disk, i tobaksaffärer, på raksalonger och liknande ställen.

Bergegren var inte den första i Sverige som propagerade för preventivmedel. Det hade också uppsalastudenten Knut Wicksell gjort 1880. Wicksell efterlyste ”försiktighetsmått” för att dämpa befolkningstillväxten som han menade var en orsak till tidens fattigdom. Han tryckte också på att sexuallivet var till för njutning och gemenskap, inte enbart fortplantning.

Wicksell sattes inte i fängelse men fick en varning från universitetet. Preventivmedel var ett känsligt ämne vid denna tid. Kondomer i sig var inget nytt. I sin skrift om syfilis, De morbo gallico (”Om den franska sjukan”) skrev den italienska anatomen Gabriel Fallopius år 1564 att han uppfunnit ett skydd mot syfilissmitta: en slags kondom av linnetyg att sätta över ollonet. En annan variant var att ta blindtarmen från ett får och tvätta och preparera den på olika sätt. Så blev den en kondom att använda flera gånger. Men sådana produkter var troligen för dyra att köpa för de flesta. Något mer tillgängliga blev kondomerna när man lärde sig att vulkanisera gummi 1839, det vill säga att göra det mer elastiskt och ändå hållbart, och man började tillverka gummikondomer. Massproduktionen startade på 1930-talet då rågummi ersattes av latexgummi.

Var ordet kondom kommer från vet man inte. Hinke Bergegren sa ”kåndång”. Det finns inga belägg för påståendet att det skulle finnas en uppfinnare som hette ”Mr Condom” någonstans i världen, inte heller att kondomer har något med den franska staden Condom att göra. I England kallades kondomer förr för ”French letters”, medan de i Frankrike omtalades som ”capote anglaise” (ung. ”engelsk regnrock” eller ”överdrag”). Det är tydligt att man ansett kondomer vara syndiga och därför helst velat tro att de kommer utifrån, från andra länder.

Människor har troligen alltid och över hela världen använt preventivmedel eller olika preventivmetoder för att undvika oönskade graviditeter. Samtidigt har teorierna om hur barn kommer till varierat. Länge trodde man i Europa att både kvinnan och mannen producerade säd som blandades vid samlag och därefter sögs upp i kvinnan. Kvinnans lust och orgasm var en förutsättning för att detta skulle kunna ske. Många har också hävdat att kvinnan är fertil runt menstruationen, och att hon därmed inte kan bli gravid mellan sina perioder. I själva verket är det ju tvärtom, och det är först på 1900-talet som kvinnans menstruationscykel blivit helt klarlagd.

Avbrutet samlag och så kallade säkra perioder är några exempel på preventiva metoder, liksom att ha orala eller anala samlag istället för genitala. Preventivmedel har framför allt använts av kvinnor: spemiedödande medel, livmodersköljningar eller olika inlägg i slidan.

Redan i egyptiska papyrer från 1500 f Kr rekommenderas kvinnor att blanda honung och saft från växten akacia och föra upp i slidan. Dessutom har tidiga aborter ofta setts som en slags preventivmetod av kvinnor. Man gick helt enkelt till en läkare eller barnmorska och ”reglerade menstruationen” när den uteblivit.

Strax efter att gummikondomen sett dagens ljus kom också pessaret för kvinnor: ett gummihölje fastsatt runt en ring att sätta för livmoderöppningen. Ett av de första kallades Mensingaring efter den tyska läkare som uppfann det 1882. Många i tiden tryckte på vikten av att kvinnan skulle ha ett bra preventivmedel och inte behöva förlita sig på mannen. Kvinnor var utsatta. Att de skulle kunna säga nej till samlag om de var gifta var långtifrån självklart, och många män såg inte födelsekontrollen som sitt ansvar. Fattiga kvinnor hade det särskilt svårt. Många blev sjuka eller dog i förtid av för många och täta graviditeter. En ogift kvinna som blivit oönskat gravid hade att välja mellan att göra en illegal abort eller föda ett utomäktenskapligt barn som på den tiden stämplades som ”oäkta”.

Tidigare | Nästa sida

Mer från Kondomboken

Hitta rätt