Förra året var det 50 år sedan Sverige som första land i världen införde obligatorisk sexualundervisning i skolan. Hur har sexualundervisningen förändrats sedan dess och hur pass feministisk är den idag?
Biologiböckerna 1977-1995 kan sammanfattas med att de utgår från att läsaren är en vit, svensk, heterosexuell pojke som onanerar, gillar porr och vill ha samlag utan att skaffa barn, men som i framtiden vill bilda familj med en kortare vit, svensk, heterosexuell flicka som har svårare att bli upphetsad och få orgasm, påverkas negativt av sina hormoner och menstruationer och inte tycker om porr. Det finns några avvikare – som homosexuella som riskerar att bli förförda av äldre och transsexuella som har hormonrubbningar. Våldtäktsmän är störda och har en sjuklig inriktning på sex, medan ”fula gubbar” är snälla. Sverige är jämställt, medan andra länder har problem med hiv och kvinnoförtryck.
Innehållet i sexualupplysningen har förändrats så att det som förr betraktades som fakta senare stämplades som fördomar, som synen på onani som skadlig och homosexualitet som en sjukdom. Sexualundervisning infördes i flickskolor i början av 1900-talet för att man ville skydda flickorna som ändå saknade sexdrift. Man ville däremot inte väcka den björn som sover genom att undervisa pojkarna. (Lennerhed, 2002, s 20.) Fram till 1977 förespråkade skolans handledning i sexualundervisning avhållsamhet för ungdomar och att sexualitet endast hörde hemma inom äktenskapet. 1977 infördes istället handledningen Samlevnadsundervisning som skulle verka för jämställdhet och inte fördöma elevernas val.
I min d-uppsats i genusvetenskap har jag utifrån queerfeminism analyserat hur kategorier som man/kvinna/transsexuell, normal/avvikande och hetero-/bi-/homosexuell konstrueras i åtta biologiböcker i högstadiets sex- och samlevnadsundervisning 1977-1995. Med queer avses här ett ifrågasättande av naturaliseringen av heterosexualitet. Jag kan inte uttala mig generellt om alla biologiböcker under perioden, men jag har valt böcker från olika författare och förlag och mönstren tycks återkomma i andra böcker. Särskilt biologiämnet är intressant att studera eftersom det ofta ses som mer av rena ”faktauppgifter” än t.ex. samhällsvetenskap och därmed får högre legitimitet.
Biologiböckerna är könsneutrala men handlar främst om män, t.ex. framställs det som vanligt att ”man” masturberar i grupp, att ”man” drar flickor i håret på grund av sin pockande sexdrift och att samlag automatiskt leder till orgasm. En förändring har skett över tid så till vida att kvinnors sexualitet börjar diskuteras mer. Typiskt är att Biologi Spektrum, den enda boken som är författad av en kvinna, också är den bok som är mest likhetsfeministisk och positiv till onani, abort och homosexualitet och mest negativ till porr.
På bilderna framställs pojkar och flickor ofta som likadana före puberteten, medan de framställs som diametralt olika som vuxna. Kvinnan står ofta lite bakom mannen, är kortare, har långt hår, stora bröst och breda höfter, har längre ögonfransar och inget hår alls på kroppen utöver könshåret. Mannen har skägg och mycket kroppsbehåring, vilket sammantaget bidrar till att producera överdrivet stor könsskillnad. Ett tecken på mannen som norm är att klitoris ofta beskrivs som en förkrympt penis. Det är kvinnors hormoner som framställs som avvikande eftersom många av böckerna beskriver menstruationer, pms och klimakterium som problem.
Författarna tilltalar och utgår från vissa elever, främst svenska heterosexuella pojkar som vill ha samlag, och skriver om eller exkluderar andra elever, som flickor, homosexuella, invandrare och funktionshindrade. Normen är outtalad och problematiseringen ligger på avvikelserna, som antingen framställs som problem eller exkluderas totalt, som invandrare och bisexuella. Samtidigt finns en önskan om att skapa ökad tolerans, varför det betonas att vi innerst inne är lika och att det är svårt att dra gränsen mellan normalt och onormalt. Successivt har dock flickor och i senare böcker också homosexuella delvis börjat inkluderas i dem som tilltalas och inte bara i dem som beskrivs.
Den normala sexualiteten
Läroböckerna fastslår att biologiskt sett är syftet med sexualiteten reproduktion och de utgår från en naturlig sexualdrift som väcks av könshormoner och skapar heterosexuell attraktion som berikar flera områden av vårt liv. När vi mognar söker vi inte bara sex utan också kärlek och någon att bilda familj med. Författarna skildrar hur puberteten ökar könsskillnaderna och intresset för det motsatta könet, vilket kan få som konsekvens att könsdikotomisering och heterosexualitet naturaliseras medan homosexualitet exkluderas. Naturen framställs som en aktör som har vissa intentioner och där en reproduktiv heterosexuell monogam kärleksrelation är en av dem. Kärnfamiljen framställs som det bästa inte bara för individen utan också för naturen. Enligt läroplanen ska undervisningen vara objektiv, dvs. behandla teman sakligt och allsidigt och inte ta ställning inför elevernas val, men samtidigt ska skolan enligt handledningen motverka tidiga sexualdebuter och tillfälliga förbindelser.
Det finns en manlig norm och ett avståndsskapande i att först beskriva män och heterosexuella som den könsneutrala människan som kvinnor och homosexuella sedan jämförs med. Läromedlen är vuxen-, andro- och heterocentriska och framställer samlag som det riktiga sexet som föregås av ”förspel”, medan onani, porr eller petting är (dåliga) substitut och främst för ungdomar. Det heterosexuella samlagets primat blir tydligt i heteronormativa formuleringar som att homosexuella inte kan ha vanliga samlag eller få barn i Biologi – för grundskolans högstadium från 1979 eller att man kan ha ”sex” med någon av samma kön i Biologi – för grundskolans senare årskurser från 1995. Det är bara heterosexuella som kan ha riktigt sex, medan homosexuella får nöja sig med att ha ”sex.” Samtidigt uppmanas eleverna att inte ha samlag för tidigt eller utan kärlek för sex är något som man bör vara försiktig med. Monogami framställs som ett skydd mot könssjukdomar medan de som har tillfälliga förbindelser riskerar att smittas, då kondom endast ger ett visst skydd. Teman som oral- och analsex nämns endast i anslutning till homosexuella män och hiv, varmed de framställs som mindre normala än samlag.
Läromedlen bidrar till genussystemet genom att beskriva den könsneutrala kroppen och sexualiteten som manlig och könen som motsatta, men det finns också inslag av en likhetsdiskurs och ett ökat fokus på kvinnors sexualitet i de senare böckerna. Den största förändringen över tid är en mer positiv syn på homosexualitet medan föreställningar om kön uppvisar större kontinuitet. Heteronormativiteten underbyggs genom skildringar av eleverna som heterosexuella, tystnaden kring bisexualitet och framställandet av homosexualitet som en avvikelse/variation, men har försvagats i läromedlen under 1980- och 1990-talet.
”Homosexualitet är den vanligaste sexuella avvikelsen”
”Två homosexuella män eller kvinnor kan naturligtvis känna samma vänskap och kärlek som en man och en kvinna. De kan dock inte ha vanliga samlag eller få barn men de kan tillfredsställa varandra sexuellt.” (Jonsson, 1979, s 226.)
Centralt för kategorin normalt/avvikande är hetero-, bi- och homosexualitet, där böckerna till 1986 bryter mot Skolöverstyrelsens handledning genom att kalla homosexualitet för en avvikelse. Den normala sexualiteten är det heterosexuella samlaget med preventivmedel i ett monogamt kärleksförhållande, medan så skilda fenomen som våldtäkt, prostitution, porr, pedofili, sadism och transsexualitet klumpas ihop som avvikande. Våldtäkt associeras till de Andra - som sadister, de som har en sjuklig inriktning på sex eller är drogpåverkade.
”Vuxna homosexuella söker ofta en partner bland ungdomar av samma kön. Ett sådant förhållande kan bli ett stort problem för en ung människa. Det kan leda till framtida störningar i den egna sexualiteten. Men man blir inte homosexuell av sådana upplevelser.” (Linnman, Wennerberg & Rodhe, 1988, s 251.)
Den förtäckta varningen för homosexuella pedofiler kan härstamma från idéer om att homosexuella var farliga och kunde förföra barn till homosexualitet. 1944 till 1978 var skyddsåldrarna för homosexualitet t.ex. 18 jämfört med endast 15 år för heterosexuella. Pojkar framställs i de äldre böckerna som potentiella offer för manlig homosexuell prostitution. I beskrivningen av prostitution ligger fokus på kvinnan som avvikare eller på problemet homosexuell prostitution och inte på könsköparen eller samhällsstrukturer. Påfallande ofta är definitionerna könsneutrala som t.ex. av incest, våldtäkt, transvestiter, transsexuella och pedofiler. Det är endast blottare och ”fula gubbar” som är män och offret som är flicka. Könsneutraliteten skulle kunna kritiseras för att den ger sken av att världen är mer jämställd än vad den är.
Biologiböckerna har kritiserats för att transsexualitet inte diskuteras i samband med kön utan i likhet med homosexualitet under Avvikande sexualitet och senare under Sexuella variationer. I Biologi – för grundskolans högstadium från 1979 antyds transsexualitet orsakas av hormonrubbningar, medan det i senare böcker beskrivs som en upplevelse av att tillhöra fel kön. Avvikande sexualitet är starkare negativt laddat än sexuella variationer eller annorlunda sexuellt beteende och hänger också samman med en mer positiv beskrivning av fenomenen ifråga, men förändringen är inte så genomgripande och klumpar fortfarande samman diverse företeelser som pedofili, transsexualitet, blottning och homosexualitet och märker dem därmed som avvikande. Homosexualitet har dock allt mer fått en egen rubrik och börjat normaliseras, medan de andra ännu är avvikande och diskuteras under Annorlunda sexuellt beteende.
Föreställningar om kön har inte förändrats lika mycket som föreställningar om sexuell läggning i biologiböckerna, där en avsevärd förändring har skett över tid. Böckerna är dock heteronormativa och utgår från att läsaren är heterosexuell, presenterar homosexualitet som en sexuell avvikelse och sedan som en variation. Det är dock inte så enkelt som att böckerna är mindre heteronormativa ju senare upplagor de har, utan det beror även på författare och förlag. I början är heterosexualitet den outtalade normen och det som diskuteras är orsaker till homosexualitet, såsom störningar i utvecklingen under barndomen, medan Biologi från 1995 också kort diskuterar orsaker till heterosexualitet. I de äldre böckerna definieras homosexualitet som att få tillfredsställelse vid sexuellt umgänge med samma kön eller att dras till samma kön. I NO-biologiboken 1988 är heterosexualitet sexualdriften mellan man och kvinna, medan homosexualitet är att ”tända” på samma kön. Definitionerna av hetero-/bi-/homosexualitet är påfallande olika i läromedlen, men tycks ha gått från att fokusera på sexuella handlingar till att börja inkludera kärlek och också definiera heterosexualitet på samma sätt som homosexualitet i några av de senare böckerna. Bisexualitet ses som sexuella kontakter eller en dragning och diskuteras nästan inte alls, vilket är ett tecken på ett binärt tänkande där hetero- och homosexuella konstrueras som motpoler.
Det jämställda Sverige och de ojämställda invandrarna
Temat svensk – invandrare kommer först i Biologi Spektrum år 1995 så till vida att Sverige beskrivs som ett öppet land med bra sex- och samlevnadsundervisning, medan andra länder har mer problem med hiv, kvinnlig omskärelse, oskuldskrav och förbud mot preventivmedel. Andra kulturer framställs som mer problematiska eftersom de inte är lika jämställda som vi svenskar. Hiv kopplas till Afrika, prostituerade och homosexuella män. Ett vanligt tema är just att könssjukdomar kopplas till homosexuella, narkomaner, Afrika, de som har tillfälliga förbindelser eller är prostituerade, vilket förlägger risken hos de Andra. Ur ett queerperspektiv vore det bättre att tala om riskbeteenden istället för riskgrupper för att minska utpekandet av syndabockar.
Klass är ett totalt frånvarande tema, kanske för att skolan försöker sprida ett budskap till alla elever oavsett bakgrund och därmed tonar ner skillnader till förmån för likheter. Det betonas att när det gäller kärlek är vi alla lika, oavsett funktionshinder, sexuell läggning eller kön. Genom illustrationer och i texterna framställs homosexuella, funktionshindrade och invandrare som män, medan kvinnor inkluderas först senare bl.a. genom ett foto på två lesbiska i Biologi Spektrum 1995, där begreppen bög och lesbisk dyker upp för första gången. De Andra är egentligen inte så avvikande, utan ungefär som vi, d.v.s. vi heterosexuella svenska män.
De farliga aborterna
Det kan tyckas förvånande att läromedlen skildrar abort i så negativa termer och varnar för att det är en nödlösning som medför en avsevärd risk för komplikationer och psykiska problem. I Biologi från 1979 varnas för illegala aborter och att de ger hårda straff, vilket är felaktigt eftersom fri abort infördes 1975. Formuleringen är sannolikt en kvarleva från den äldre abortlagen. Böckerna diskuterar argument för och emot abort, i synnerhet argument emot – som fostrets rätt till liv och att fadern borde få vara med och bestämma – vilket ger en överdrivet negativ bild av abort trots att skolan enligt handledningen från 1977 inte ska ta ställning i abortfrågan. Beskrivningen av abort har dock blivit något mer positiv i böckerna från 1990-talet, men två böcker från samma år kan ge helt olika beskrivningar av samma tema.
Sjuka våldtäktsmän och snälla blottare
”Ibland begår människor med sjuklig inriktning på sex eller under påverkan av droger våldsamma sexuella handlingar. Att tvinga någon till samlag kallas våldtäkt och ger långa fängelsestraff.” (Fabricius, 1995, s 347.)
Våldtäkt diskuteras ofta i samband med sadism och masochism och våldtäktsmännen framställs inte som vanliga män utan som vissa avvikande och sjuka individer. Sexualiserat våld legitimeras dock inte – bortsett från möjligtvis i en formulering om att pojkars sexdrift leder till att de drar flickor i håret – tvärtom betonar alla författare att man inte ska tvinga någon till något som denna inte vill och att våldtäkt är ett allvarligt brott. Däremot möts olika diskurser i formuleringar om att våldtäkt är något som utförs av de med sjuklig inriktning på sex, men även inom äktenskapet och att förövare och offer ofta känner varandra. Det har skett en förändring i synen på incest över tid – från formuleringar om att det är förbjudet i de äldre böckerna till att barnet inte ska straffas utan behöver hjälp i de senare böckerna. Det kan hänga samman med en förändring i incestdiskursen i samhället och omdefiniering av brottet från incest mellan vuxna till ett övergrepp på ett barn. Fram till 1937 var båda parterna medbrottslingar vid incest, så även om det var ett barn som blev utsatt av en vuxen kunde det straffas.
”Blottare och ´fula gubbar´ är nästan alltid ´snälla´ människor. En del av dem försöker kanske skrämmas, men de går praktiskt taget aldrig till handgripligheter.” (Boierth, Nordling & Öhman, 1979, s 135. )
Frågan är varifrån uppgifter som att blottare och ”fula gubbar” är snälla och inte utsätter barn för övergrepp är hämtade – och om de verkligen stämmer? Det är problematiskt att läroböckerna bygger på författarens åsikter och forskning utan explicita hänvisningar till denna varför granskning av resultaten försvåras. Böckerna har påfallande ofta samma formuleringar som äldre böcker men med ett kort tillägg eller en liten förändring, vilket gör texterna motsägelsefulla och ibland direkt felaktiga. Läromedlen framställs som objektiva och sakliga men bygger på ett urval av forskning och normativa ställningstaganden, t.ex. att monogami är den bästa samlevnadsformen och att pornografi och abort är dåligt.
Sammanfattningsvis kan sägas att läromedlen är utvecklingsoptimistiska, utgår från en naturlig sexdrift, legitimerar sexualitet med kärlek, har en falsk könsneutralitet och försöker acceptera homosexualitet. Samtidigt naturaliseras heterosexualitet med hänvisningar till reproduktion och homosexualitet ses som en böjelse, avvikelse eller dragning. Biologiböckerna har en manlig norm, likställer sexualitet med heterosexualitet och ser samlag som ett biologiskt imperativ, varför det skulle behövas en översyn av skolböckerna för en mer feministisk undervisning som inte kränker icke-heterosexuella elever.
Erika Nysäter