Att våga göra annorlunda är inget omöjligt krav

Kasper är 11 år och går i 5:an på Skarpnäcks skola. Han tycker att det var jättebra att RFSL kom till deras klass:
– Det bästa med att de kom hit var att det verkligen kom fram att man har rätt att vara homosexuell. Hans kompis Waldemar, 11 år, fyller i:
– Ja, och att det inte handlar om att homosexuella går omkring och är så annorlunda, de är vanliga människor, bara det att de blir kära i någon av samma kön.

Waldemar tror att det är flera av klasskompisarna som har fått tänka om sedan RFSL var där, och Kasper menar att man nu tänker mer på att inte använda till exempel bög som skällsord:
– Man måste ju tänka på andra i samma sällskap – man kan ju inte bara skrika bög sådär ifall någon är det bland dem man är med, då kan man såra den personen.

Viktigt att prata om all kärlek

När skolan bjöd in RFSL till kärleksveckan uppstod en del diskussioner om varför, berättar René Wiltoft-Möller, som är biträdande rektor med ansvar för pedagogisk utveckling på Skarpnäcks skola.
– Det måste framgå att om man ska prata kärlek så måste man prata om allas kärlek, även den icke heteronormativa. Vi har också elever på den här skolan som lever med föräldrar i samkönade relationer. Det är viktigt att vi vuxna diskuterar till exempel heteronormativitet och diskriminering för att förstå hur vi ska kunna bemöta alla våra elever och deras anhöriga utifrån just deras livssituation.
Han säger också att skolan enligt skollagen aktivt måste motverka kränkande behandling men även att nästa generation av hbt-personer går i skolan idag, just nu – och att det är enormt viktigt att visa dem respekt. Skolan har ett uppdrag att ta också i de svåra frågorna som rör till exempel sexualitet. Men då måste också skolans personal anstränga sig och våga tänka efter hur man kan göra annorlunda.

Våga tänka annorlunda

– Som lärare har man en oerhörd makt – man kan ju välja att förtiga frågan och förpassa den till enbart biologin. Att se och ge det plats i sitt eget ämne är viktigt – att våga tänka efter hur jag kan göra annorlunda är inget omöjligt krav. Att istället för att exemplifiera med ett heterosexuellt par som ska ut och köpa bil kan man ta två killar eller tjejer. Vilka böcker väljer vi att läsa högt för eleverna? Våga välja bort de med traditionella familjemönster – man måste göras medveten om att det går att göra. Man måste inte ta Ronja Rövardotter eller Eva och Adam – se till att skolbiblioteket köper in litteratur där alla kan identifiera sig, med familjer som inte bara består av mamma, pappa, barn. Också mindre barn ska kunna känna ”de har det precis som jag har det hemma” .

Öppna mattanter

Carina Dahlberg är lärare i engelska och svenska på skolan. Hon brinner för frågan om hbt därför att den går på djupet i en människas identitet:
– Att få den man är bespottad måste vara så kränkande och traumatiserande, särskilt för en ung människa. Det måste vi i skolan ta itu med. Det måste framgå att det inte är ett val man gör – det här är vem man är. Därför är hennes mål att skolan får en så öppen miljö som möjligt.
– Alla på skolan – lärare, mattanter, fritidspersonal, bibliotekarie, städpersonal, expedition och skolledning – måste ha ett tänk kring allas lika värde som de medvetet måste applicera i mötet med eleverna. De ska helst också kunna vara öppna med sin egen läggning och bli bemötta med en naturlig självklarhet kring det.

För att nå dit menar hon att kommunikationen är viktigast. Att man pratar om det och att homosexuella vågar vara öppna för att ta luften ur fördomarna och få bort ”trollen från det hela”. Dock inser hon ju att det som heterosexuell inte går att kräva att homosexuella ska vara öppna, det är något man avgör själv utifrån vad man har för erfarenheter. Men även här har skolan ett ansvar:
– Man kan inte gå och vänta på att folk ska komma ut, jag tycker att det är skolans ansvar att lyfta frågan, nu har den gjort det här och det är bra.

RFSL:s besök värdefulla

Carina Dahlberg menar att det är en bra lösning att bjuda in RFSL. Förut jobbade hon med högstadiebarn och då tänkte hon att det vore bra om de fått träffa RFSL tidigare för att ”slå in några kilar” redan då. Besöken är, enligt henne, värdefulla på så vis att RFSL:s ungdomsinformatörer möter eleverna på ett annat sätt:
– Genom besöket får ungarna en avslappnad känsla av att homo- och bisexualitet är så vanligt, det finns inget att hymla om, inget att prata bakom ryggen om. Även om jag ständigt reagerar på tillmälen så har eleverna inte samma respekt för mig. Så fort jag hör bög användas i dålig bemärkelse tar jag upp en diskussion – oavsett vilket ämne jag undervisar i. Men jag är läraren Carina, mamma och alldeles vanlig – det rör inte om dem.

Rätten att pussas

René Wiltoft-Möller tycker att ”kravet” på öppenhet innehåller en svår balansgång. Han är själv öppet homosexuell men kan inte ställa krav på andra kollegor att vara det. Och han måste vara noga med att i de diskussioner kollegiet för, inte ”outa” någon (att ofrivilligt komma ut genom att någon annan talar om det). Men i slutet av höstterminen fick hela personalen en dags utbildning i sexuell läggning.

– Alla vuxna som vistas i skolan – även de som bara är här en timme i veckan, till exempel modersmålslärare, ska ha kunskaper i det här. Vi måste börja med personalen om vi ska kunna ta diskussioner om rätt och fel. I slutet av kärleksveckan hade vi utställning i skolan. Då fanns ett foto uppsatt av två tjejer som pussade varandra – något som några killar tyckte var ”jätteäckligt”. Som vuxen måste man kunna bemöta det. Det kan vara svårt när eleverna är yngre då många värderingar kommer hemifrån, men lika fullt måste man kunna fråga vem som har rätt att pussas och varför.

Den nya elevskyddslagen som togs i bruk i april 2006 kräver att alla skolor ska införa en likabehandlingsplan. I den ska skolan bland annat beskriva hur man bemöter kränkningar som rör sexuell läggning. Gör likabehandlingsplanerna någon skillnad eller är det en pappersprodukt? René Wiltoft-Möller tycker att den gör skillnad så till vida att den lyft frågan om olika diskrimineringsformer:
– Bara det att vi tar i frågan på alla nivåer – i till exempel arbetslagen och samverkansgrupper – medvetandegör vi alla om att det är något vi är skyldiga att ha fokus på. Det handlar om åtaganden om hur vi ska arbeta med de här frågorna. Alla som arbetar i skolan måste bli medvetna om att det är inte okej att tiga, det är inte okej att använda könsuttryck över huvudtaget, det är inte okej att indirekt eller direkt diskriminera utan vi tar det på allvar och att det finns sanktioner.

Hur är situationen idag på skolan enligt eleverna? Vad skulle de göra om någon i klassen kom ut? Kasper och Waldemar igen.
– Jag tycker det skulle vara trevligt, säger Kasper.
Och Waldemar:
– Det är bra om de talar om det själva. Man kan inte säga att det alltid är si eller så, alla är olika. Jag själv skulle ta det bra.
Om någon av samma kön frågar chans på er?
– Det beror på. Om jag skulle vara homo så är det inga problem. Men det skulle vara betydligt svårare om jag inte var det. Faktiskt det svåraste som finns.

Text och bild: Anna Knöfel Magnusson