Sex i klassen – så får du igång snacket

1 Vad passar bäst för olika åldrar?

För de yngre är det bra att tala om kroppen och om hur barn blir till. Vad kärlek är och hur det känns, könsorganens namn och olika familjekonstellationer, som homosexualitet. Men också om vad som känns skönt och att freda sin kropp från sådant man inte vill göra.
Med mellanstadiebarn kan man tala mer uttryckligt om onani, om porr, vad de till exempel ser på Internet. Om dokusåpor och hur relationer gestaltas. Hur eleverna uppfattar detta.
Att diskutera könsroller måste in på ett tidigt stadium men samtalen kan kompliceras på mellan- och högstadiet.
Genomgripande är att utgå från barnens frågor. Tala om kondomer, hur man blir tillsammans, vad kärlek är, hur man gör slut, svartsjuka och genus.

2 Vad ska undervisningen innehålla?

Det är viktigt att tala om känslor, värderingar, ord, kropp och samhälle. Men var konkret, till exempel hur man gör det skönt för partnern, att det kan vara olika.
Men stanna inte där. Tala om clitoris, om att ta hårt och löst. Där är lätt att bli otydlig för att det kan kännas som att man berättar något om sig själv. Så är det inte. Våga börja prata, då lär man sig, ingen är perfekt från början. Känslan att berätta om sig själv försvinner med erfarenheten.

3 Är det biologilärarens ansvar?

Sex- och samlevnadsundervisningen ska vara ämnesövergripande och ingå i flera ämnen. Därför ska det inte endast vara biologi/NO-lärarens ansvar. Av tradition har det varit så. Ofta gör biologiläraren ett bra jobb. Men risken är att skolan då ger en syn på sexualitet som något i första hand biologiskt. Undervisningen får slagsida åt biologiska aspekter. Sexualitet påverkas i än högre grad av samhällets syn på sexualiteten.

4 Ska undervisningen ämnesintegreras och spridas över året?

Bäst är att sprida undervisningen över en längre period – under hela skolgången och hela skolåret. Temaveckor fungera men det är inte bra om allting klumpas ihop till en enda vecka. Enstaka dagar fungerar i princip inte. Det är information och inte undervisning.

5 Ska eleverna vara med och planera undervisningen?

Ja, de bör vara med, men inte styra allt. Skolan/lärarna måste ha idéer om vad som är viktigt oberoende av elevernas önskemål. Exempel på vad eleverna inte får välja bort är könsrollsfrågor. Delaktighet kan vara så olika saker – använder man sig av interaktiva metoder blir eleverna delaktiga på ett bra sätt, och kommer indirekt att styra undervisningen. Som en kurator säger: Med värderingsövningar behöver man inte säga så mycket själv – eleverna säger allt.
Eller som en elev uttryckte det: Jag fick veta allt jag ville. Fast det hade jag inte en aning om.
För hur ska en 14-15-åring kunna veta allt vad han/hon vill veta? Det finns en mängd oformulerade frågor som vi ska hjälpa dem att få svar på.
Det kan vara olämpligt att låta elever leda en gruppdiskussion när man pratar om exempelvis oskuld, och att då ställa direkta frågor till klasskamraterna om de haft sex eller ej. Istället kan man diskutera kring en film som tar upp detta.

6 Hur hanterar man bäst en nedvärderande syn på kvinnor och homosexuellas sexualitet?

Man måste välja en metod för att diskutera dessa värderingar och få igång ett samtal. Ibland måste lärare stå ut med lite ”hemska åsikter” för att få igång ett samtal. Genom att ifrågasätta och ställa klargörande följdfrågor kan man skapa en diskussion utan att pådyvla sina åsikter. Men det stora problemet är snarare rädslan för svårigheten att diskutera – och att man därför undviker vissa ämnen.

7 Finns några ”annorlunda” metoder som kan lyftas fram?

Interaktiva metoder är a och o. Detta kan göras genom olika övningar där dialog och reflektion är ledstjärnor. Ibland är det bra med föreläsningar om exempelvis synen på kön historiskt, eller att berätta ingående om könsorganen, med frågestunder. Teater kan fungera som diskussionsunderlag, men man kan också prova olika värderingar genom att låta eleverna spela i Forumteaterns form. Men samtalet ska vara i fokus. Besök av externa resurser, som till exempel RFSU, RFSL, kan vara bra komplement – men basen ska ligga inom skolan.

8 Varför händer det inte mer på skolorna?

Det finns ingen struktur för hur man kan undervisa i ämnet. Det har varit upp till enskilda lärares godtycke vad som ska vara med. Det behövs tydliga resurscentra där lärare kan få fortbildning och metodstöd. Sexualundervisning är en begränsad del av skolans verksamhet, vilket gör att man behöver stöd utifrån.
Om detta ska bli möjligt måste politiker avsätta pengar. Det behövs tydligare skrivningar i läro- och kursplanen och att skolledning inser vikten av ämnet för människors egen utveckling och miljön i skolan.

Ylva Bergman

Konferensen om sex- och samlevnadsundervisning i skolan arrangerades hösten 2002 av Skolverket, Folkhälsoinstitutet, RFSU och flera landsting.