Läraren Ninni Jansson på Svärdsjöskolan har tillsammans med före detta kollegan Jan-Erik Bergh startat en högskolekurs i sexualitet på lärarutbildningen vid högskolan i Dalarna, institutionen för Hälsa och samhälle. Ninni är tillsammans med läraren och skolledaren Per Jakobsson handledare för basgrupperna till kursen där samlevnadsfrågorna diskuteras.
Högskolekursen som heter ”Sex- och samlevnadsundervisningen i ett lärandeperspektiv” härstammar ur ett kommunalt projekt som hette Friska Falun, berättar Ninni Jansson. Det var en läkare från regementet, barnmorska från ungdomsmottagningen, Ninni från grundskolan och Jan-Erik från högskolan som var med i projektgruppen, som skulle titta på ungdomars hälsa, bland annat ur ett sexuellt perspektiv.
– När vi anordnade studiedagar för lärare i sex och samlevnad uppmärksammade flertalet att det är konstigt att lärare inte får utbildning i ämnet.
Så fick de utvecklingsmedel från rektorns strategiska fond på högskolan för att ta fram den frivilliga kursen. Och så här ser upplägget ut idag:
Delkurs 1
Samlevnadsundervisningen i ett biologiskt och ett samhällsperspektiv
I kursen diskuteras människans sexualitet som den formats av evolutionen och det sociala samspelet i samhället. Frågor om den psykosociala utvecklingen behandlas, liksom pornografi samt våld knutet till sexualitet.
Delkurs 2
Samlevnadsundervisningen i ett didaktiskt perspektiv
I kursen diskuteras samlevnadsundervisningens betydelse, villkor och möjligheter. Olika undervisningsformer, som forumspel och värderingsövningar, praktiseras och diskuteras. Vidare behandlas olika uttryck för sexualiteten samt samhällets och skolans syn på dessa.
Utifrån egen vald frågeställning ska studenten träna det vetenskapliga skrivandet genom att författa, presentera och i grupp diskutera en uppsats.
Kursen har varit mycket populär och haft ett stort antal studenter. Kursen vänder sig till både lärarstudenter och yrkesverksamma lärare. Ninni och Per arbetar som handledare för studenterna i basgrupperna. De har tio träffar per läsår. Först har man en föreläsning och sedan är grupperna fria att välja innehåll utifrån målen. Innehållet kan därför se olika ut i olika grupper. Man har en inläsningsdel med litteratur till varje gång. Som basgruppshandledare deltar man i diskussionerna, men egentligen mest för att finnas till hands och styra upp samtalen. Per Jakobsson:
– Grupperna är individuellt styrda, studenterna bestämmer mycket själva. Handledaren är mest till för att se till att alla kommer till tals. Det kan vara svårt. Om någon är för personlig och pratar för mycket kan det verka hämmande på gruppen. För att råda bot på det har jag kört med att alla ska plocka fram ett par ämnen som de tycker känns angelägna så får alla känna engagemang.
I Ninnis basgrupp kan en föreläsning vara utgångspunkten för efterföljande diskussion.
– Föreläsningen slår an tonen för hur samtalet sedan blir. Men det brukar bli en otrolig diskussion, vi är inte så många i varje grupp så man får gott om tid på sig att prata.
Oavsett vilken yrkeskategori man kommer från så är deras erfarenhet att man ser med trygghet och nyfikenhet på ämnena. Det är många personliga erfarenheter som berättas och för att man ska kunna känna sig trygg med det gör man inledningsvis en överenskommelse att det som sägs stannar i gruppen.
Vad bör man då som lärare ha med sig för kunskaper i undervisningen?
Enligt Jan-Erik är det viktigaste självkännedom, trygghet och en hel del fakta. Ninni håller med men lägger till kunskap och metoder. Då säger Jan-Erik:
– Det är viktigt att inte bara ha fokus på metoderna i sig, utan mer på varför jag väljer den här metoden – själva didaktiken.
– Det måste finnas många olika sätt därför att alla människor har olika inlärningsstilar. Och vi måste slå vakt om faktadelen. Det är en pendel som slår, en gång i tiden var det fakta om kroppen som gällde, sedan kom värderingar till förbannelse som gör att man tappar att det är ett kunskapsämne också. Som blivande lärare behöver jag lära mig hur kroppen fungerar. Det är lätt att vi tar för mycket för givet. Bara för att ungarna ger intryck av att kunna det mesta om analsex så vet de kanske ändå väldigt lite om mens till exempel. Det kan vi ta upp i basgruppen, hur viktigt det är att komma ihåg det, säger Ninni.
Per säger:
– Det handlar om att behålla kvaliteterna i svängningarna. Jag kan känna ’oj, vad mycket mens man har fått höra – istället för sexualitet, som man vill prata om.’ Överbetoningen riskerar att få mig att slänga bort mensdelen och med det då förlora den kunskapsbiten.
Vad anser de om RFSU:s krav på att alla lärare ha utbildning i sex och samlevnad?
– Jag är lite kluven till att alla lärare ska få det, det finns så mycket som ska in i skolan – miljöfrågor skulle man till exempel kunna resonera likadant om. Men det måste helt klart finnas en möjlighet. Alla lärare ska självklart ha tillgång till valbara kurser, säger Jan-Erik.
Men Ninni menar att det finns så många situationer i skolan där kännedom om dessa frågor underlättar även i relationerna över lag med eleverna:
– Jag tycker att man som lärare behöver bearbeta dessa frågor för sig själv. Det ger en beredskap för alla sorters situationer i skolan. Klarar man av det här bra klarar man av mycket. Det ger så många vinster, inte bara i sex och samlevnad, menar Ninni.
Per:
– Skolan tenderar att bli en spelplan för många aktörer och man får värja sig, vi får inte plats med allt. Men jag tycker att kunskaper i sexualitet är den bästa ingången till alla ämnen. När vi ska anställa personal gallrar jag som rektor. Om det visar sig att någon gått högskolekursen har de förtur till tjänsten.
Text och bild: Anna Knöfel Magnusson