Invandrartjejer måste stå på sig

– En svensk flicka kan prata om sex på lektionerna, medan jag absolut inte kan säga något. Hon kan delta öppet i diskussionerna, medan jag måste spela teater. Ibland kan det jag säger handla om mig, men då presenterar jag mig själv som en kompis. Skulle jag nämna något om egna erfarenheter, då skulle misstankar snabbt komma upp om att jag inte är oskuld längre. Mamma och jag har aldrig diskuterat sex mer än att hon har sagt "...när du har ring på fingret, kan du göra vad du vill... gör ingenting innan dess...". Hon tror att jag är oskuld. Om hon visste att jag inte är det, skulle hon bli väldigt arg och kanske kalla mig för hora.

– Första gången jag hade samlag gick jag i åttan. Jag var tillsammans med en invandrarkille. Jag var galen i honom. Efter det gick det två, tre år innan jag hade samlag igen. Jag kände mig fortfarande som oskuld. Men att jag hade gjort detta med min pojkvän blev som psykisk tortyr för mig. Jag tänkte på det alltid.
– Vad skulle jag göra? Jag fick tankar som "...när jag gifter mig ska jag skära mig i fingret och göra så att det blir blod på lakanet så att det inte syns att jag inte är oskuld...". Jag grät. Jag mådde inte bra. Jag visste inte hur jag skulle göra.
– Minst ett år var jag helt förstörd av rädsla att det skulle synas på mig att jag inte var oskuld. Då fick jag reda på att det går att sy ihop mödomshinnan. Herregud, tänkte jag, det kostar säker flera tusen kronor. Var ska jag få pengarna ifrån? Ska jag sälja mina guldsmycken?

– Ibland tänker jag så fortfarande, trots att jag går sista året i gymnasiet. Men nu vet jag att det finns en lösning om det blir en invandrarkille som jag gifter mig med. Då går jag och syr ihop min mödomshinna. Då kan han inte säga att jag inte är oskuld. Och då gör jag det för att inte skämma ut min familj och min släkt.
– Man kan bli galen av att tänka på dessa saker och få självmordstankar. Skulle min familj få reda på det här som jag berättar, skulle de slänga ut mig och döda mig. De skulle säga "..du är inte vår dotter mer...". Det gäller inte bara min far, för om han inte är på plats så finns mina farbröder i stället. De är som pappor också.
– Det finns vissa pappor som bankar in i sina pojkars huvud att "... när du gifter dig då ska din fru blöda, ok?...". Redan när sönerna är små, får de det inmatat i hjärnan så att de tänker likadant.
– De vuxna i min kultur vill att jag ska hitta någon långt borta i mitt hemland att gifta mig med. De förstår inte att man måste lära känna varandra väl innan man gifter sig.

– Jag har en svensk pojkvän. Men det är hemligt. Jag vågar inte satsa för jag vet att vi egentligen inte har någon framtid. Det blir så sorgligt. Samtidigt känner jag att om jag älskar någon så spelar det ingen roll om han är svensk eller invandrare.
– Jag ska gifta mig med den jag själv väljer, även om det blir min död. Det finns massor av invandrartjejer som sitter hemma och gråter. De är rädda. Jag har tjejkompisar som inte får gå ut, som inte får göra någonting. Men får de någon gång en chans att komma ut då passar de på att dricka tills de spyr.
– Jag är så kritisk mot min kultur, samtidigt som jag är stolt över att ha den bakgrunden, men jag kommer alltid i konflikt med den. Om min släkt skulle få reda på att jag sitter här och diskuterar detta ämne med en svensk man, då skulle det bli kaos.

– Vi invandrartjejer måste stå på oss. Vi måste ha ett starkt självförtroende. Vi måste kunna stå på våra egna ben. Vi måste kunna säga ifrån. Mina föräldrar inser inte att jag har ett eget liv.– Jag har som mål att efter gymnasiet åka utomlands för att studera. Inte för att jag vill plugga i ett annat land utan för att komma ifrån den mörka sidan av min omgivning, kontrollen. Ingen ska kunna kontrollera mig. Om jag går ut hemma så finns kusinernas kompisars kompisar som känner igen mig. "Min kusins kompis såg din kusin i stan." Världen är så liten.

– Jag tror att kanske hälften av invandrartjejerna på gymnasiet har haft sex. Många är som jag, de måste också ljuga. Troligen kan de som inte har haft sex prata mer öppet än oss andra på lektionerna, för vi är så rädda för att det ska synas på oss.
– Det finns förstås också invandrarflickor som är väldigt fria. Alla är inte lika. Alla svenskar är inte lika heller. Det finns olika kulturer och jag råkar komma från en grupp där allt är förbjudet.
– Jag tycker att man ska få lära sig om sex och samlevnad redan i sexan eller sjuan, för flickor mognar snabbt och dras till äldre pojkar. I undervisningen får man reda på mycket som man måste känna till. De invandrarflickor som inte får utbildning i sex och samlevnad kommer att leva ett liv som sina föräldrar. Det blir ingen förändring.
– Flickor med invandrarbakgrund som har haft sex förstår de här frågorna på ett helt annat sätt än de som inte har haft sex. Jag tycker att man ska kunna gå ut och roa sig och flirta och ha kul, samtidigt som man ska veta var gränserna går. Man ska inte göra vad som helst, hur som helst. Men om jag älskar en pojke och han älskar mig då är det inget fult och snuskigt att ha sex ihop.

Claes Heijbel