Det handlar om livet

Publicerad 2009-12-18 | Uppdaterad 2010-02-02

Sex- och samlevnadsundervisningen handlar om viktiga livsfrågor och engagerar eleverna i hög grad. De utgör även grunden för annat hälsoarbete i skolan menar Hans Olsson, RFSU och Bengt Sundbaum, Folkhälsoinstitutet.

Kommentera | 0 kommentarer

Läroplanen är tydlig. Skolan ska ge sex- och samlevnadsundervisning. Både läroplanen för gymnasieskolan och för grundskolan understryker att rektor har ett särskilt ansvar för att eleverna får undervisning i ämnesövergripande kunskapsområden som sex och samlevnad, alkohol, tobak och droger. Det är gott så. Och i Sverige är numera sex- och samlevnadsundervisning självklar för de flesta, såväl lärare som elever och föräldrar. Skolverkets generaldirektör skriver t.ex: ”Sexual- och samlevnadsfrågorna är sedan många år accepterade som en nödvändig del av skolans arbete”. Dessvärre är det inte så enkelt. Trots ämnets långa tradition i Sverige saknas en övergripande struktur för undervisningen. Det gäller särskilt gymnasiet.

Till skillnad från grundskolans biologiämne, finns det inte på gymnasiet något ämne med tydlig hemvist för sex- och samlevnadsfrågorna. Frågorna har visserligen anknytning till flera av gymnasieskolans kärnämnen, men risken är stor att ämnet faller mellan stolarna eller blir beroende av insatser från ett fåtal eldsjälar. Det beror naturligtvis också på att ämnet i sig uppfattas som känsligt och svårt av många lärare och annan skolpersonal. Av dessa skäl får ofta det långsiktiga sex- och samlevnadsarbetet ge vika för tillfälliga insatser eller i sämsta fall ingen undervisning alls.

För att ge undervisningen kontinuitet är det nödvändigt att sex- och samlevnadsfrågorna, liksom andra ämnen, får en organisatorisk struktur. Det kan vara i form av lokala tillvalstimmar/kurser eller timmar som ingår i lärares tjänster. Ett sätt är att bilda en arbetsgrupp för sex och samlevnad och att upprätta en arbetsplan för ämnet - en pågående utvärdering i Stockholms län av metodhandboken Röda Tråden visar t.ex. att de skolor som har arbetsplaner i sex och samlevnad lägger ner mer tid på ämnet. Det är också viktigt att det särskild tid för planering och undervisning samt att det finns möjlighet till fortbildning.

Skolledningens stöd har visat sig avgörande för om och i vilken omfattning sex och samlevnad ges.

Främja och förebygga

Eftersom sex- och samlevnadsundervisningen är förbunden med livsfrågor, känslor, relationer och outtalade tankar och frågor, utgör den en grund för det övriga hälsoarbetet. Sexualiteten i sig symboliserar vuxenblivandet. Frågorna intresserar och engagerar eleverna; ytterst handlar det ju om att skapa sig en identitet. Det är just detta som gör sex- och samlevnadsfrågorna så unika och upplevs som meningsfulla för ungdomar. Därför kan man från sexualitet, relationer och samlevnad sedan gå vidare till livsstils- och hälsofrågor som tobak, kost och droger.

Sex- och samlevnadsundervisningen kan ses ur både ett förebyggande och ett hälsofrämjande perspektiv. I det förebyggande arbetet möter skolan elevernas behov av kunskaper om preventivmedel, hiv och andra sexuellt överförda sjukdomar, oönskade graviditeter m.m. Det hälsofrämjande tar fasta på det som stärker människors hälsa (”friskfaktorer”), och elevernas behov av att i dialog med både vuxna och jämnåriga reflektera över sina egna känslor, värderingar och attityder. Självkänsla är också ett grundtema för sex- och samlevnadsämnet. Det handlar bl.a om att kunna se sig själv i ett positivt men realistiskt ljus, att skaffa sig en inre kompass, som hjälper en att göra medvetna val i livet. Det ger också en känsla av sammanhang i tillvaron, vilket i sin tur ökar ens förmåga att ha kontroll över sitt eget liv.

Skolan är inte elevernas enda kunskapskälla om sexualitet och relationer. Ungdomar omges av ett brus av olika budskap från filmer, tidningar, reklam, kamrater osv. Många uppger att det är från kamraterna och massmedia de får mest information. Samtidigt anser de flesta eleverna att skolan är den mest tillförlitliga källan, i synnerhet pojkarna. Skolans roll att hjälpa elever att bearbeta och fundera över frågor som handlar om identitet och relationer framstår sålunda som allt viktigare. Åtminstone önskar eleverna detta av skolan. Frågan är hur gymnasieskolan bemöter denna önskan.

Skapa en helhet

Elever som är kritiska till skolans hälsoundervisning tycker ofta att de blir utsatta för korvstoppning, att de saknar utrymme för djupa diskussioner och tycker att undervisningen är alltför normativ. Mycket av det som tas upp i denna undervisning berör dem inte.

De elever som är nöjda med undervisningen i hälsa/sex och samlevnad uttrycker å andra sidan ofta att de varit delaktiga och kunnat påverka samt att läraren varit mer personlig och gett mycket utrymme för diskussioner.

En vanlig form för sex- och samlevnadsundervisningen på gymnasiet är temadagar. Det är inte fel i sig men kan innebära att ämnet fragmentiseras om de t.ex. läggs upp så att eleverna ”springer runt” mellan olika stationer. Väl planerade, gärna i samarbete med eleverna, kan de dock utgöra en del av ett långsiktigt sex- och samlevnadsarbete och därmed bidra till att skapa en helhet. Och det kan vara skönt att för en dag slippa korta lektionspass. Temadagen ger också möjlighet att ta in externa föreläsare i specifika frågor, t.ex. informatörer från RFSL och RFSU.

Att ge faktakunskaper motverkar mytbildningar och är en förutsättning för ungdomars förmåga att fatta egna välgrundade beslut. Det är kanske inte alldeles lätt att veta vilken kunskap som eleverna ser som relevant. Ofta tenderar nog vi vuxna att undervärdera elevernas kunskaper och erfarenheter samtidigt som vi omedvetet kanske utgår från en sorts vuxensexualitet, som eleverna inte känner igen sig i. Medan vi talar om fortplantning, kanske ungdomarnas stora frågor är om någon över huvud taget kan älska dem, eller hur man gör för att bli tillsammans med någon. Att låta eleverna skriva frågor anonymt, eller markera på en lista med en mängd förslag på ämnesområden, är ett par sätt att pejla in vad som är aktuella frågor för eleverna.

Bearbeta värderingar

Fakta är en självklar del av sex- och samlevnadsundervisningen. Och svenska ungdomar har god kunskap om t.ex. anatomi och hiv/aids. Samtidigt vet vi att kunskap i sig om hur man skyddar sig inte automatiskt leder till att man faktiskt gör det. Flera undersökningar, bl.a. från Världshälsoorganisationen (WHO), visar att enbart faktakunskap inte räcker för att människor ska ändra attityder och beteende. Vill man uppnå dessa förändringar är det väsentligt att undervisningen rymmer personliga ställningstaganden och diskussioner med andra – både vuxna och ungdomar. Värderingsövningar, rollspel, skrivna frågor mellan pojkgrupper och flickgrupper är några exempel på hur man kan inleda diskussioner och samtal i en grupp.

Forskningen har också visat att en framgångsrik sex- och samlevnadsundervisning måste utgå från en positiv syn på sexualitet. Sexualiteten får inte göras till ett problem som ska lösas. Den måste ses som en del av våra liv, en källa till både glädje och sorg, lust och smärta. Det är kanske inte någon större konst att beskriva könsorganens uppbyggnad - det svåra är att diskutera hur könsmognaden känns och hur den påverkar oss och vår identitet.

Nya möjligheter

Den senaste gymnasiereformen har enligt vår erfarenhet medfört att sex- och samlevnadsundervisningen under några år har legat i träda på många gymnasieskolor. All kraft och tid har gått åt till den omfattande förändring som gymnasieskolan genomgått.
Under senare tid kan vi emellertid med glädje konstatera att flera gymnasieskolor åter börjat utveckla sex- och samlevnadsundervisningen, varvid gymnasiets nya organisation med lokalt tillval och kurser ger stora möjligheter att arbeta med sex- och samlevnad - ibland integrerat med andra hälsofrågor.

Då den skolpersonal vi mött har berättat om sin sex- och samlevnadsundervisning på gymnasiet har de utstrålat en entusiasm, som framför allt verkar ha sin grund i det oerhört positiva gensvar de får från sina elever. Nästan inga elever tycker att de har fått för mycket sex och samlevnad. Tvärtom. De vill ha mer. Orsaken är antagligen enkel. Sex och samlevnad uppfattas som meningsfullt och viktigt. Det handlar om livet.

Hans Olsson, RFSU och Bengt Sundbaum, Statens folkhälsoinstitut

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Planera

Nabila Alfakir

Dialog med föräldrarna gynnar undervisningen

Sex- och samlevnadsundervisning kan vara ett känsligt ämne – även för elevernas föräldrar. Nabila Alfakir har jobbat som lärare i 20 år och har...

Läs mer
 
Maria Ahnelöv, Erika Jerkeryd och Marcus Zetterström
 

Blivande lärare får söka sin kunskap

Lärarna Inger Bengtsson och Kerstin Haster nappade på frågan från Huddinge kommun, söder om Stockholm, om att bli mentorer för blivande lärare som...

Tomas Karlsson och Linda Leveau
 

SåSant hjälper Malmös grundskolor utveckla sex- och samlevnadsundervisningen

– Lärare är experter på sina elever och därmed på hur sex- och samlevnadsundervisningen ska se ut. Vår uppgift är att ge lärarna impulser,...

 

Sex i klassen – så får du igång snacket

Sexualundervisning har varit obligatoriskt sedan 1955. Men fortfarande finns ingen gemensam uppfattning av vad som är en bra sex- och...

 

Barns frågor om sex väcker känslor bland lärare

Carin Eklunds tid som lärare på mellanstadiet blev kort. Inte för att hon inte trivdes med eleverna eller att de och deras föräldrar var missnöjda...

Illustration av mellanstadiebarn
 

Varför behöver en 11-åring sexualundervisning?

Barn har tidigt frågor om sexualitet. Mellanstadiebarnen är på väg in i puberteten, en del är redan där. Daniel Foxhage, som svarar på barns frågor...

 

Stora vinster med tidig sexualundervisning

”Det här med sexualkunskap tycker jag är så viktigt och barnen var otroligt intresserade. De sög i sig allt jag sa. Det blev bättre än vad jag hade...

Hitta rätt