Proffsiga pedagoger klarar likabehandling på förskolan

Publicerad 2009-12-16 | Uppdaterad 2012-02-13

På Hovsjö förskolor ligger likabehandlingsplanen inte i en byrålåda och samlar damm. Rektor Marsella Qvicker har sett till att den diskuteras varje månad bland förskolornas personal – och arbetet har gett resultat.

Kommentera | 0 kommentarer
Marsella Qvicker

Marsella Qvicker är rektor för tre förskolor i stadsdelen Hovsjö i Södertälje kommun. Hon leder arbetet för 65 personer. Området är starkt segregerat; här finns tre svenska barn bland förskolornas totalt 300. Också i personalgruppen är många från andra kulturer, med andra traditioner och uppfostran.

– Vi kan tänka oss ett Sverige hundra år tillbaka vad gäller synen på handikappade barn, sexualitet och etnicitet, säger Marsella Qvicker.

När den nya barn- och elevskyddslagen, som kräver att varje förskola och skola har en så kallad likabehandlingplan, kom i april 2006 väntade hon på att kommunen skulle komma med en mall för en likabehandlingsplan. När den uteblev tog hon själv, tillsammans med en specialpedagog och andra förskolerektorer i Södertälje, initiativ till att arbeta fram en.

Först var Marsella Qvicker kritisk till att kommunen dröjde, men nu kan hon se att det var bra då de fått tillfälle att diskutera fram innehållet utifrån egna och andras erfarenheter.

Hon tycker att kravet på likabehandlingsplaner gett en skjuts åt vissa frågor som nu får komma fram i ljuset. Hon har arbetat 32 år i förskolan men aldrig tidigare pratat sexuell läggning. Inte förrän hon och hennes kollegor på en rektorskonferens utbildades i Under Ytan-projektet, där de med hjälp av värderingsövningar bland mycket annat fick lära sig vad orden i HBT-sammanhang står för.

– Åh så bra, tänkte jag, det här måste all personal få delta i.

Marsella Qvicker såg till att all hennes personal fick samma utbildning. Den gav upphov till en del starka reaktioner. Vissa satte sig med armarna i kors, väldigt "anti", och vägrade svara.

– En del förstod inte vad vi höll på med, de ställde sig i olika hörn men visste inte varför. "Vad betyder transsexuell eller heterosexuell", kunde man höra att de viskade till varandra.

Många som arbetar på förskolorna i Hovsjö har läs- och skrivsvårigheter och har kanske bara gått i skolan i fem år i sina hemländer. Därför saknas insikt i samhällsdebatten här. ”Jag har min tro och du kan inte vända mig” var ett av argumenten som framfördes.

Men Marsella Qvicker svarade att så länge de är anställda av Södertälje kommun med uppdrag därifrån så måste de vara professionella:

– Vi måste fråga oss vad det är vi ger barnen. Jag sa att man får tro vad man vill, men i sitt yrke måste man vara en proffsig pedagog i mötet med barnen och med föräldrar, kollegor och även praktikanter som kommer hit.

Det här utmynnade i väldiga diskussioner i korridorer, på raster och ute på gården. Så Marsella Qvicker uppdrog åt specialpedagogen Marianne Aaltonen att fortsätta arbetet med att ta fram likabehandlingsplanen för enheten och involvera personalen i den.

Nu är arbetet med att göra planen till ett levande dokument igång, och hon är väldigt noga med att det inte får bli en skrivbordsprodukt som rektor har skrivit. Alla ska känna till planen och vara med om att implementera den och hålla den vid liv.

Vid varje personalkonferens, en gång i månaden, ägnar de därför upp till en timme åt planen för att revidera och utveckla den. Vid första tillfället gick Marianne Aaltonen igenom vad planen handlar om utifrån religion, kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och så vidare. Sedan kopplade hon det till vad förskoleuppdraget består av – vad står det i läroplanen, hur ska vi arbeta med detta? Så fick alla skriva ner några punkter som svar på frågorna:

Så här tänker jag att man kan arbeta för…

…att ingen ska känna sig kränkt eller illa behandlad.
…att flickor och pojkar ska få samma möjligheter och vara lika mycket värda.
…att alla ska känna sig lika värdefulla oberoende av var man kommer från.
…att alla ska känna sig lika värdefulla oberoende av vilken religion eller annan trosuppfattning man har.
…att alla ska känna sig lika värdefulla oberoende av hur barnets familj ser ut. Den kan bestå av pappa pappa eller mamma mamma.

Svaren har sammanställts och nu är tanken att man gruppvis ska hitta en mening som ska gälla som mål för arbetet. Och sedan ska grupperna ge ett eller högst tre konkreta förslag på vilka aktiviteter som ska ta dem dit och hur man ska jobba. Samtliga områden ska inbegripas.

Nu tycker så gott som alla att det här är bra: ”Intressant, roligt, man får tänka och agera själv, får större förståelse” är några av de reaktioner som har framförts. Också från dem som inledningsvis satt med armarna i kors.

– Nu ser jag framåt och tänker att vi ska bli alltmer kompetenta, jag vill se resultat i det dagliga arbetet i värderingar och attityder i alla de möten vi har på förskolan, säger Marsella Qvicker.

– Jag vill också se resultatet i form av en högre medvetenhet, högre kompetens, större förståelse. Sedan vi hade vår första Under ytan-utbildning syns redan en stor förändring. Men jag har också varit tydlig i medarbetarsamtalen: Det är inte okej att blunda för det här. Det färgar ju av sig på de andra också. Jag förväntar mig nu en större förståelse från personalen, för de har fått mycket på fötterna.

Text och foto: Anna Knöfel Magnusson

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Mer från Planera

Nabila Alfakir

Dialog med föräldrarna gynnar undervisningen

Sex- och samlevnadsundervisning kan vara ett känsligt ämne – även för elevernas föräldrar. Nabila Alfakir har jobbat som lärare i 20 år och har...

Läs mer
 
Maria Ahnelöv, Erika Jerkeryd och Marcus Zetterström
 

Blivande lärare får söka sin kunskap

Lärarna Inger Bengtsson och Kerstin Haster nappade på frågan från Huddinge kommun, söder om Stockholm, om att bli mentorer för blivande lärare som...

Tomas Karlsson och Linda Leveau
 

SåSant hjälper Malmös grundskolor utveckla sex- och samlevnadsundervisningen

– Lärare är experter på sina elever och därmed på hur sex- och samlevnadsundervisningen ska se ut. Vår uppgift är att ge lärarna impulser,...

 

Sex i klassen – så får du igång snacket

Sexualundervisning har varit obligatoriskt sedan 1955. Men fortfarande finns ingen gemensam uppfattning av vad som är en bra sex- och...

 

Barns frågor om sex väcker känslor bland lärare

Carin Eklunds tid som lärare på mellanstadiet blev kort. Inte för att hon inte trivdes med eleverna eller att de och deras föräldrar var missnöjda...

Illustration av mellanstadiebarn
 

Varför behöver en 11-åring sexualundervisning?

Barn har tidigt frågor om sexualitet. Mellanstadiebarnen är på väg in i puberteten, en del är redan där. Daniel Foxhage, som svarar på barns frågor...

 

Stora vinster med tidig sexualundervisning

”Det här med sexualkunskap tycker jag är så viktigt och barnen var otroligt intresserade. De sög i sig allt jag sa. Det blev bättre än vad jag hade...

Hitta rätt