Ingen kan ersätta skolans betydelse

I nummer 3/08 av Ottar säger bland annat Sigbrit Franke att barns och ungdomars kunskap om sex och samlevnad är föräldrarnas ansvar. Hon menar också att skolan kan ta in experter från exempelvis Socialstyrelsen och RFSU. Hennes uttalande är oroande med tanke på att det är hon som utreder den nya lärarutbildningen.

Vi tar det enklaste först: Hennes dåliga kunskap om Socialstyrelsens uppgift förvånar. Lika lite som Skolverkets personal undervisar i matematik, lika lite undervisar Socialstyrelsen om könssjukdomar i skolorna. Det är alltså inte deras uppdrag, och om det var det skulle de få öka sin personal med sisådär tusen procent. Detsamma gäller RFSU – hur skulle RFSU kunna undervisa en miljon elever i sex och samlevnad varje år? Mycket skulle det kosta i alla fall. Det är smickrande med den höga tilltron till RFSU, men RFSU och andra experter kan och ska bara vara ett komplement till skolans egen undervisning.

Det andra, om föräldrarnas ansvar, är Franke inte ensam om att säga. Men det är en smitning, ett argument utan innebörd, eftersom föräldrar alltid har ansvar för sina barn, oavsett vad det gäller. De har ansvar för att barnen äter en bra (och gärna god) kost, men likafullt serveras mat i skolan. Det är väl ingen som tror att skolan ersätter föräldrarna? Eller att skolan tar ifrån föräldrarna deras ansvar?

Frågan är vad man menar – för exakt hur ser föräldrarnas ansvar ut? Hur långt sträcker det sig? Vad förväntar sig samhället av dem i fråga om sexualitet? Vad vi vet är att många föräldrar inte kan eller vill upplysa sina barn om kropp, relationer och sex. Och inte minst: Många barn och tonåringar kan eller vill inte tala med sina föräldrar, i synnerhet inte i tonåren. Och hur ska en 14-åring som har hört sin mamma eller pappa säga att homosexuella är äckliga, kunna berätta om sin homosexualitet för dem? Hur ska den tjej som vet att föräldrarna inte vill att hon ska ha en partner kunna prata om p-piller? Hur många tonåringar vill fråga sina föräldrar om hur klitoris bäst stimuleras?

Till Frankes försvar ska sägas att hon menar att också skolan har ett ansvar. Ändå – uppenbarligen behöver vi en förnyad diskussion om vilket ansvar skolan bör ha. Och är det något forskningen är ening om, så är det att skolans sex- och samlevnadsundervisning är central för ungdomars kunskaper och att undervisningen måste ske återkommande under en längre period för att ge effekt. Ingen kan alltså ersätta skolans betydelse. Ingen kan ersätta lärarnas regelbundna nära kontakt med eleverna. Och eleverna vill prata om det i skolan. Därför är det så viktigt att Franke nu tar chansen att se till att alla blivande lärare får utbildning i ett ämne som är obligatoriskt i den svenska skolan – sex och samlevnad.