Sexualundervisning och motivation i skolan
Publicerad 2010-10-07 | Uppdaterad 2010-12-14
| 1 kommentar
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
I slutet av september stötte jag på en lärarvän som jag inte sett på ett tag. ”Nu har jag lärt mig namnen på alla elever”, sa han, vilket hör till en av terminsstartens huvuduppgifter för en gymnasielärare med över hundra nya elever. ”De är väldigt imponerade. Det betyder mycket för dem”, sa han. ”Fast mig kan de kalla både Per-Erik och Lars som de andra lärarna heter”, tillade han med ett leende.
I Skolvärlden.se finns en artikel om att motivationen är nyckeln till lärandet. Det är ju inte direkt nån revolutionerande nyhet. Men visst, det förtjänar nog att påpekas, när fler nationella prov ses som motorvägen till bättre resultat. Motivation hänger i sin tur ihop med meningsfullhet och bekräftelse.
Professorn i medicinsk sociologi Aaron Antonovsky myntade begreppet ”känsla av sammanhang” (KASAM) som grund för hur människor mår och hur de hanterar olika livssituationer. För att ha en känsla av sammanhang behöver man uppleva att tillvaron är begriplig och meningsfull. Och människor med god självkänsla upplever känsla av sammanhang i större grad än andra. Alla lärare vet att det inte heller behöver vara stora gester för att eleverna ska uppleva mening och sammanhang och känna sig bekräftade. Som faktiskt gör att även stukade elever tar sig igenom skolan med någorlunda självkänsla i behåll.
Sexualundervisningen kan ha en motiverande effekt. Elever och lärare säger ofta att stämningen i klassen och att relationen mellan elever och lärare har blivit bättre efter sexualundervisningen. Det kan man tolka som att det handlar om sammanhang. Så mycket i deras liv kretsar ju kring relationer, att växa, kärlek, utanförskap, sexualitet, vem man är och om man duger. Och mycket av detta liv kan man säga är skolan, så vad skolan gör är betydelsefullt. Sexualundervisningen bekräftar eleverna och det är en kunskap som uppfattas som meningsfull. Den gör tillvaron begripligare och skapar sammanhang. Precis som att kunna elevernas namn är en enkel bekräftelse som ger mening och sammanhang: Jag finns. Och jag finns just här bland dessa människor.
Hans Olsson, ansvarig för skolfrågor på RFSU
Senast uppdaterad: 2010-12-14