Prata om det!

Strax före jul 2010 fick twitterkampanjen ”Prata om det” mycket uppmärksamhet. Den handlade om gråzonerna i sexuella möten men också om övergrepp som människor känt skam över eller inte vågat prata om.

Prata om det är precis vad sex- och samlevnadsundervisningen handlar om. Att prata om sexualitet. Öppet och i klarspråk. Att tala om sexualitet och vad som händer i möten med andra ökar möjligheten att man gör det man vill och klarar av att säga nej till det man inte vill. Det ökar möjligheten att man förstår vad andra vill.

Ganska ofta får jag kommentarer som: ”Måste man verkligen prata om allt? Nånting måste man väl få upptäcka själv. Annars tar man bort det mystiska och hemliga.” Det är just det – det är det mystiska som gör att gränser överträds, att man inte vet vad man ska göra. Alla människor kommer att ha både bra och dåliga erfarenheter utan att övergrepp eller övertalning förekommit. Det tillhör livet. Men att då ha med sig mycket kunskap gör att man lättare kan hantera olika situationer och faktiskt identifiera när den dåliga erfarenheten var mer än så. Att prata om det hjälper barn och unga att veta var deras egna gränser går. Att kunna prata om saker hjälper en att hantera olika sorters erfarenheter.

Vi måste också göra upp med föreställningen om sexualiteten som drift – som framför allt män tycks ha. Hos de flesta finns en stark längtan till att ha sex. Vad vi än må kalla den, så är det ingen ursäkt för tvång och övergrepp. Men så länge vi skyller på denna mytiska drift och att hormonerna löper amok som atomerna i ett havererat kärnkraftsverk – då lär vi heller inte kunna tala om ömsesidighet, respekt och ansvar.