Rädslan för viruset må ha försvunnit – men rädslan för den med hiv finns kvar

Publicerad 2012-11-19 | Uppdaterad 2012-11-27

Nu stundar Världsaidsdagen igen. Den 1 december varje år arrangeras den till minne för dem som har dött i aids men också för att uppmärksamma epidemin och villkoren för dem som lever med hiv.

Kommentera | 0 kommentarer

I år får kanske Världsaidsdagen en annan aktualitet mot bakgrund av Jonas Gardells bok och tv-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Den har berört och upprört många. Hiv och aids ställde stora frågor till samtiden – och de finns kvar. Om hur ett samhälle bemöter en kris. Hur man tar hand om de utsatta.

Vad vi ger en epidemi för förklaringar – en del menade att hiv var guds straff eller naturens hämnd, och man talade om oskyldigt och skyldigt smittade.

Synen på hur man ser på sjukdomar påverkar vilka åtgärder man sätter in eller hur man bemöter dem som är sjuka eller riskerar att bli det. Många gånger fick RFSL och RFSU och andra engagerade påpeka att det är viruset som smittar, inte sexualiteten, att det är kondom som skyddar, inte förkastelsedomar.

En kris av detta slag reser frågor om vad vi gör mot människor i utsatta lägen, och hur samhället förmår värna individens rättigheter och värdighet och samtidigt skydda befolkningen och samhället. Hiv är ett prov på vår medmänsklighet, sa prästen Eva Brunne, numera biskop i Stockholm, i slutet av 1980-talet.

Det är det fortfarande. Det är ingen slump att människor som lever med hiv inte berättar om det. Man är rädd för omgivningens reaktioner, precis som för tjugo år sen. Det finns fortfarande en skulddebatt – att den som fått hiv via sex kanske får skylla sig själv. Det finns fortfarande något skrämmande, gåtfullt och skambelagt över hiv i Sverige. Skam- och skuldkänslor leder sällan till konstruktiva samtal eller handlingar.

Fram till slutet av 1990-talet talades det mycket om hiv, det var stora kampanjer, det fanns med i skolans sex- och samlevnadsundervisning. Nu tycks kunskaperna ha sjunkit. Uppfattningen att hiv inte är så farligt, eftersom det finns mediciner, verkar vara utbredd. Det är förstås riktigt så till vida att man i Sverige inte längre dör av hiv. Det gör också att allt fler lever med hiv.

Rädslan för viruset må ha försvunnit – men rädslan för den med hiv finns kvar. Det bör vi prata om. Gör det den 1 december.

Läs mer om hiv i exempelvis RFSU:s pdf-publikation ”Den onaturliga naturen”.

Kommentarer

Ingen har kommenterat sidan ännu.

Skriv en kommentar

Jag har läst och godkänner användarvillkoren
Verifiering, upprepa koden till höger:  captcha

Bild från webbplatsen hividag.se

Hiv idag

På Världsaidsdagen 1 december passar det förstås att undervisa om hiv. Dagen instiftades för att uppmärksamma hiv-epidemin och för att minnas de som dött på grund av hiv och stödja dem som lever med hiv.

Läs mer
 

Hans Olsson kommenterar

Hans Olsson

Hans Olsson arbetar med skolans sexualundervisning, pedagogiskt material och upplysningsmaterial ur ett påverkansperspektiv.

 

Fler kommentarer

 

Hitta rätt