Ungas rätt till kunskap

I Sverige har vi varit ganska bra på att ta barn och unga och deras frågor om sexualitet på allvar. Blickar man ut i världen är det inte riktigt så. Ett uttryck som man ofta hör är ”too little, too late”, det vill säga att unga får för lite kunskap för sent. Det kan elever i Sverige också tycka, men inte i samma utsträckning. Däremot vill de ofta ha mer samtal, inte minst om relationer och känslor.

Vilken kunskap unga bör få kan man alltid diskutera – och har alltid varit ett bekymmer för samhället: Vad behöver det uppväxande släktet för att säkerställa samhällets fortlevnad? Och kanske har den frågan varit särskilt brännande när det gäller sexualiteten, eftersom den berör fundamentala saker som äktenskap och arv, jämlikhet och jämställdhet, samlevnad, barn och relationer och rätten att själv bestämma över sitt liv.

Sexualiteten är nog det enda område där det kan finnas en direkt oro över att man kan få för mycket kunskap. Det gäller ju knappast matematik. Men att undanhålla information och kunskap därför att man anser att eleverna är för små eller inte borde tänka på sådana saker, är ingen framgångsrik strategi. Det är också att svika dem.

Tanken om att undanhålla, och hemlighålla, kunskap har sin grund i att man tror att kunskap korrumperar; en föreställning om att kunskapen kommer att leda till att unga börjar ha sex tidigare eller ha en viss sorts eller vissa uppfattningar om sex eller relationer som de annars inte skulle ha haft. Ett exempel kan vara att man bör låta bli att prata om homosexualitet, särskilt i skolan. En sådan lag finns exempelvis i Litauen med syfte att skydda minderåriga mot ”skadliga effekter av offentlig information”. Det är alltså förbjudet att tala positivt om homosexualitet. I undanhållandet finns också en föreställning om att unga inte redan har kunskap eller tar reda på saker på egen hand, att de inte själva tänker och reflekterar över frågor om sexualitet, kärlek, relationer.

I UR:s tv-serie Sexualkunskap som sänts under våren får biologiläraren Sanna frågan om vad meningen med livet är. Tydligen uppfattar eleverna det som en del av sex- och samlevnadsundervisningen, vilket i sig är intressant. Det är en gigantisk fråga utan självklart svar, som visar sprängkraften och spännvidden i ämnet. Och självklart ska vi prata om det. Ge olika perspektiv på sexualitet: politiska, historiska, filosofiska, biologiska, hälsomässiga, olika livsval och så vidare.

Vi talar inte för mycket om sexualitet. Vi talar för lite om den.