Det osynliga regnbågsbarnet på förskolan

Stockholms stad har drivit ett pilotprojekt om "regnbågsbarn" på förskolan, det vill säga barn till homo- och bisexuella föräldrar. I projektet ingår en utredning i syfte att se hur olikheter hanteras på förskolan, och på vilket sätt barn med homo- eller bisexuella föräldrar får sin familjesituation synliggjord och bekräftad. En enkät har besvarats av 229 personer på 24 förskolor i sex stadsdelar i Stockholm.

Bland resultaten märks bland annat att 80 procent av dem som svarat anser att de har mycket liten eller ganska liten kunskap om dessa barn och deras familjer. Sextio procent vill ha mer kunskap. Men många menar att uppmärksamhet på regnbågsbarnen "bidrar till ojämlikhet och negativt särskiljande av barnet som annorlunda". En del förskollärare menar att det strider mot allas lika värde att anpassa verksamheten efter de barn som går på förskolan. Den uppfattningen fanns bland personalen på förskolor som ligger i medelklassområden. I Stockholms förskoleplan står det att man ska arbeta med olikhet som tillgång. Men utredarna menar att det i praktiken är så att " 'olikhet som tillgång' handlar om att göra olikheterna så lika som möjligt". Att vara annorlunda tolkas alltså negativt och inte som en tillgång.

Trots att 87 procent av dem som svarat anser att det är viktigt att uppmärksamma andra familjer än kärnfamiljen är det endast 50 procent som faktiskt talar om andra familjer (exempelvis adoption, styvföräldraskap). "Detta är oroväckande då 80 procent faktiskt använder sig av familjen som pedagogiskt verktyg", skriver utredarna.

Utredarna är Maria Hulth och Ninni Ingelsson
Södertörns Högskola, institutionen för genus, kultur och historia
År:2006