Grekisk studie bekräftar behovet av sex och samlevnad – redan i tidiga år
Publicerad 2007-02-04 | Uppdaterad 2010-01-05
Gerouki, M: ”Sexuality and relationships education in the Greek primary schools – see no evil, hear no evil, speak no evil.” Sex Education, Vol 7, Number 1, February 2007. En studie om sexualundervisning för yngre barn (6-12 år) i Grekland. Studien omfattar 128 lärare, 71 procent kvinnor och 29 procent män.
| 0 kommentarer
Tipsa
Fyll i e-postadressen till den person du vill tipsa om denna sida.
Syftet med studien var att undersöka lärarnas uppfattning om sexualundervisning i ”låg- och mellanstadiet”. Det första forskaren ville ta reda på var om lärarna ansåg att det är en lämplig ålder att börja sexualundervisningen i och hur de kände sig inför uppgiften. Det andra var om sexualrelaterade frågor var närvarande i skolklasserna. Det tredje var att undersöka lärarens uppfattning om elevernas intresse liksom vilken inställning föräldrarna har till sexualundervisning.
I Grekland blev sexualundervisningen – eller ”relationer mellan de olika könen” som den kallas – obligatorisk från sex års ålder först 1995. Men det har varit svårt att verkligen få den införd i skolan. En av orsakerna är bristande utbildning.
Lärarna i studien (89 procent) anser att låg- och mellanstadiet är en lämplig tid att börja med sexualundervisning, eftersom eleverna då har frågor, börjar skriva kärleksmeddelanden, uttrycker oro för kroppsliga förändringar och liknande. På frågan ”Have students’ particular behaviors/questions prompted you to discuss sexuality issues in class?” svarade 82 procent ja. Olika sätt det förekommer på skiftar från att utbyta kärleksmeddelanden till nedsättande sexuellt språkbruk (lärarna har fått välja mellan olika alternativ).
Lärarna menar också att det är viktigt att utveckla sexualundervisningen. Men, säger de tydligt, för att detta ska vara möjligt krävs mer systematisk fortbildning. En av lärarna gjorde följande enkla analys: ”Vi behöver politiska beslut, vi måste informera allmänheten om vikten och behovet av sådan undervisning och vi behöver erbjuda lärarna adekvat utbildning.” Detta känner vi igen ifrån Sverige också.
De allra största interna hindren mot sexualundervisning är, menar lärarna, bristen på utbildning hos lärarna, det tyckte 43 procent, och otydliga riktlinjer från ”the Ministry”, 28 procent angav det. Brist på tid uppfattade de inte som ett stort problem (även om det allmänt tycks uppfattas som ett problem för hälsofrågorna plats i skolan generellt). Utanför skolan var fördomar i samhället (37 procent) och invändningar från familjen (33 procent) stötestenar, enligt lärarna. Däremot anger bara ett fåtal att påtryckningar från kyrkan utgör ett problem.
Majoriteten av lärarna kände sig ändå trygga i att undervisa om sex och samlevnad – 63 procent. Fast var femte lärare svarade inte alls, vilket kan tolkas som att den andelen åtminstone inte kände sig helt bekväma med det.
78 procent av lärarna instämmer i att eleverna skulle vara intresserade av att ha sexualundervisning. När det gäller föräldrarna finns det helt klart en osäkerhet bland lärarna. Nästan hälften tror att föräldrarna ska misstycka (”mostly disapprove”) att sexualundervisning ges. Hälften tror att föräldrarna i huvudsak tycker att det är bra.
Forskaren är knuten till Helsingfors universitet, Finland.
Hans Olsson, ansvarig för skolfrågor på RFSU
Senast uppdaterad: 2010-01-05