Lisbeth Möller och Håkan Sund är lärare på Finnvedens gymnasium i Värnamo. De har sedan början av 2000-talet varit delaktiga i utvecklingen av skolans värdegrundsfrågor, bland annat i en arbetsgrupp som dåvarande rektor initierade. De hade länge upplevt att det fanns ett uppdämt behov bland eleverna av att få samtala om frågor kring värderingar, relationer och sex men att tiden till det sällan räckte till.
– Jag hade ofta dåligt samvete över att behöva avbryta de diskussioner som vissa teman ledde till, och att ständigt återgå till själva undervisningsspåret. Det fanns ett stort behov av ett rum för samtal, säger Lisbeth.
Efter några års engagemang i arbetsgruppen utlyste så facket tillsammans med arbetsgivaren utvecklingstjänster, vilket gav Lisbeth och Håkan tillfälle att vidareutveckla livskunskapsundervisningen. Gemensamt sökte de och fick en så kallad ”karriärstjänst” med målet att skapa ett kontinuerligt och fungerande forum för samtal kring skolans värdegrundsfrågor. Detta såg de som en nödvändighet för att få goda relationer mellan eleverna och mellan elever och lärare, en förutsättning i sin tur för ett bra arbetsklimat på skolan.
Nu är således livskunskap infört på schemat, bestående av 30 timmar jämnt fördelade över de tre årskurserna, integrerat i skolämne eller mentorskapet. De allmänna målen för livskunskap på Finnvedens gymnasium är:
- Att skapa förutsättningar för en god social arbetsmiljö och därigenom bättre studieresultat.
- Att genom samtal och diskussioner förmedla och förankra skolans värdegrund hos eleverna.
- Att utveckla trygga, harmoniska och reflekterande elever.
- Att så långt möjligt söka förebygga, i stället för att åtgärda problem.
Sex- och samlevnadsundervisning bedrivs framför allt inom år 2 där eleverna efter genomgången kurs ska ha fått:
- Fundera över faktorer som påverkar kärleksrelationer.
- Diskutera manlig och kvinnlig identitet.
- Diskutera jämlikhet mellan könen.
- Information om manligt och kvinnligt kön.
- Information om prevention och könssjukdomar.
- Diskutera och därigenom fått insikt i sexualitetens olika sidor.
- Inom samtliga ämnen ingår ett hbt-perspektiv, alltså homo, bi, transperspektiv.
Det är enligt Lisbeth och Håkan inte självklart att alla lärare ska hålla i sexualundervisning. Men, menar de, om man känner sig obekväm kan man kanske prata samlevnad och lämna över sexbiten till exempelvis skolsköterskorna som är engagerade och som de har ett mycket gott samarbete med.
– Det är viktigt att man här känner sig säker som pedagog och kan hitta en bra nivå så att ingen känner sig kränkt i undervisningen. Erfarenhetsmässigt finns det en stor bredd mellan eleverna. Några tjejer med rötter i andra kulturer kan berätta att de tänker vänta medan andra har kommit långt i samlivet med partner sedan många år, säger Lisbeth.
Lisbeth och Håkan har nu byggt upp en kunskapsbank i ämnet och det finns en mängd färdiga lektionsförslag med bland annat värderingsövningar, filmtips och artiklar att välja mellan – både på detaljnivå eller som inspiration att utgå från.
– Vi måste erbjuda en vidd av alternativ beroende på vilken nivå man väljer att lägga sig på. Vissa pratar relationer medan andra har sexualundervisning, menar Håkan.
I karriärstjänsten ingår också att hitta fortbildningsprogram och utveckla kollegorna i ämnet. Därför gör intresserade lärare på skolan olika studie- och rekreationsresor tillsammans, som hittills varit mycket lyckade.
På den första resan besökte de bland annat RFSU i Stockholm och fick en föreläsning om manlig sexualitet av Stefan Laack. I den ingick ett hbt-perspektiv och till Lisbeths och Håkans stora förvåning framkom här att en del kollegor fick svårt att skilja på tjänsteuppdrag och personliga åsikter om homosexualitet.
– På nästföljande resa hade vi därför en punkt som hette ”Ställningstaganden” där vi diskuterade hur man förhåller sig till sin profession och särskiljer den från det privata, berättar Håkan.
– Det har varit jättelyckade resor, det ger lärare från alla olika spridda program tid att umgås och prata med varandra.
Det har ändå ibland varit svårt att få de övriga lärarna att inse hur viktigt ämnet är, och att det har en benägenhet att hamna mellan stolarna. Lisbeth och Håkan menar att skolledningens inställning och agerande är mycket viktigt för att markera ämnets betydelse. De har erfarenhet av en skolledning som både bryr sig och kunde agera kraftfullare.
– Samtidigt som skolledningen ger oss uppmuntran och intygar värdet av livskunskap tenderar de att glömma bort att tala om det för de andra, något som lätt skulle kunna göras på större konferenser till exempel.
I år saknas också information i schemat om vem som ansvarar för livskunskapen inom olika ämnen, något som försvårar överblicken när man ska kalla till möten och så vidare.
Men inför tredje studieresan, som var öppen för alla som tidigare inte visat intresse för att åka, markerade rektor att det från skolans sida sågs som mycket viktigt att samtliga lärare aktivt deltar i arbetet med värdegrunden. Något som Lisbeth och Håkan naturligtvis var tacksamma för. Det saknas inte heller pengar till aktiviteter, det är enligt dem ”det minsta problemet”.
För att utvärdera sin verksamhet brukar Lisbeth och Håkan bjuda in livskunskapslärarna till en kaffestund varje termin. Här dryftas både bra och dåliga erfarenheter – det är viktigt att förmedla även misslyckanden som andra kan lära sig av menar de.
De anser också att den bästa livskunskapen sker i form av ett öppet samtal, ”det ligger i dess natur”, och mycket utvärderas direkt på lektionen då eleverna kan säga att det här vill de ha mer eller mindre av. Men de har ändå formaliserat en kommunikation med dem:
– En gång per termin träffar vi en referensgrupp på 10-15 elever. Då frågar vi dem om de har livskunskap (svårt att kontrollera hur lärarna efterlever åtagandet då ämnet inte betygssätts) men också vad som gäller just nu, vilka filmer de ser och hur snacket går. Annars står vi där och vet ingenting!
Ungdomarna själva är också angelägna om att delta i dessa referenssamtal. Har skolan dröjt för länge med dem är de inte sena att påpeka det när de möts i korridoren. Eleverna fungerar också som den bästa påtryckarmekanismen på lärare som struntat i livskunskapen. Får några av dem veta att de missar något så spännande, som andra får, ställer de krav på att det ska vara lika för alla.
– Då går de till sin lärare och uttrycker missnöje, det här är något de inte vill vara utan! säger Håkan.
Enskilda lärare uttrycker också att livskunskapsämnet underlättar för övrig undervisning. När man lär känna varandra och alla utgår från samma värdegrund blir konflikter lättare att lösa och mentorsskapet mer konstruktivt. Ytterligare en vinst för kollegiet på Finnvedens gymnasium är att de som undervisar i livskunskap är ”en salig blandning” av lärare:
– Det är procentuellt sett flest manliga lärare på yrkesutbildningarna som har livskunskap. Det här är nyttigt för skolan att vi kan mötas över gränserna, avslutar Lisbeth.
Anna Knöfel Magnusson
Foto: Finnvedens gymnasium