Hvitfeldtska gymnasiet, Göteborg

Diskussionens vågor går höga på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Eleverna i årskurs 2 och 3 som valt kursen Sex och samlevnad, har precis sett Bye, bye pornstar? en 20 minuter lång film om en våldtäkt. Det är första gången den visas på skolan. Inledningsscenen är som tagen ur den blåtonade tv-reklamen för Pripps blå. Det är sommarkväll på Saltholmen. Några ungdomar ligger lojt utsträckta på klipporna, några nojsar med varandra. Huvudrollsinnehavaren Tanja fryser och blir erbjuden att få låna en tröja av Christoffer. De går till hans pappas segelbåt, dricker lite vin, börjar kyssas och bryter för att hon inte vill längre. Efter en stund fortsätter de och hon markerar att hon vill avbryta, men han tar hårdhänt i henne och genomför ett samlag.
– Skall man följa med en kille ner i en båt efter att ha sett det här? frågar Nanna Lütz, 17 år, de fyra andra i sin grupp.

Psykologiläraren Thomas Bengtsson har delat in de 28 eleverna i sex grupper, med tjejer och killar blandat. Varje grupp utser en sekreterare som sammanfattar vad de kommit fram till, för att delge de andra, när det blir diskussion i storgrupp om en stund.
De har fem öppna frågor som underlag. En av dem är var gränsen för en våldtäkt går. Samtalet i smågrupperna börjar trevande och är snart i gång. Det är nionde gången som eleverna träffas i den här kursen. De börjar känna en trygghet med varandra. De flesta är överens om att filmen var berörande, om än lite förutsägbar. Förklaringen kan vara att den är gjord för högstadieelever. Men gymnasieeleverna i den här kursen har inte svårt att leva sig in i huvudrollsinnehavaren Tanjas situation. De tror att man får ärr för livet efter en sådan händelse som hon varit med om.

– Jag tror inte att man någonsin glömmer det, konstaterar Nanna Lütz. Tanja drar sig först undan och dröjer nästan ett år innan hon tar steget att berätta för någon. Först efter hon vänt sin vrede mot Christoffer kommer hennes vändpunkt i filmen.

Thomas Bengtsson började lektionen med att berätta för eleverna att det inte är några direkt starka scener i Bye, bye pornstar
– I sådana här situationer får man vara både uppmärksam och lyhörd. Det här är ett starkt ämne. Väcker man saker, så måste man vara beredd på att möta det. Det gäller att tänka på att man är pedagog och hänvisa vidare om det behövs, påpekar han. Gunilla Johansson som är skolsköterska, och medansvarig i kursen i Sex och samlevnad, är också med på visningen. Hon är förberedd på att flickor kommer att ta kontakt med henne efter en sådan här film, för att vilja prata om egna upplevelser. En del av dem kommer hon förmodligen att hänvisa vidare till skolans kurator.

Det var Gunilla Johansson som såg filmen av en händelse när den visades på tv i somras och sedan letade reda på den. Innan hon bestämde sig för att köpa in den, tittade hon på den tillsammans med skolans studierektorer.

– Mitt mål med att köpa in filmen är att tjejer skall våga säga ett tydligt nej och att killar skall acceptera det. Sedan tycker jag det är viktigt att ta upp hur vi kvinnor spelar ut vår sexualitet gentemot männen och vad alkoholen kan göra med oss och hur Tanja i filmen reagerar efter våldtäkten, säger Gunilla Johansson.

– Både hon och Thomas Bengtsson tycker att filmen fungerade i undervisningen och att diskussionen efteråt blev bra. Mycket tack vare Thomas smidiga sätt att leda diskussionen och låta olika åsikter komma till tals. Själv är han dock kritisk till sin fråga om hur hårt en våldtäktsman skall straffas, eftersom fokus inte skulle ligga på sådana just sådana frågor. Dessutom kan han tänka sig att dela in klassen i två mindre grupper till nästa gång det är dags för visning.

– Diskussionen skulle bli bättre i halvklass. Då skulle vi också kunna sitta i en ring och prata, säger han.

Sex frågor till Per Östberg, 22 år, som producerat filmen

Vad är ditt syfte med filmen?
– Syftet med filmen är att få igång en diskussion om vad en våldtäkt är, att få tjejer att våga berätta och att få killar att inse att det inte är okey att gå över gränsen. Målet är att det aldrig skall finnas en bråkdels tvivel om att en våldtäkt är en våldtäkt.

Hur kom du på idén?
- Startknappen till filmen blev en pjäs om övergrepp som en grupp på Wendelsbergs folkhögskola gjorde när jag var elev där 2001. Jag såg hur starkt alla berördes av pjäsen. Vi fick hjälp med material från skolan och mina skolkamrater ställde upp som statister. Så småningom lyckades vi få filmstöd från Film i Väst. Premiären av den första versionen av filmen, som fick namnet Tre dagar, hölls på Mölnlycke biograf, utanför Göteborg.

Hur gick det sedan?
– Ljudet och dramaturgin var inte helt bra. Valet stod mellan att klippa om filmen eller börja om från början. Jag kom i kontakt med ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer. Planen var att de skulle gå in med pengar och hjälpa till med distributionen av filmen. Strax efter fick de sina anslag kraftigt nedskurna och löftet föll bort. Därför lade jag mina sparpengar på en helt ny film, på samma tema, med namnet Bye, bye pornstar. Efter en audition i både Göteborg och Stockholm fick vi tag i duktiga skådespelare. Vi hade turen att stöta på en professionell fotograf från Nya Zeeland som ställde upp gratis, men framförallt lämnade vi manusskrivandet till två unga kvinnor som gick på manuslinjen, på skolan för högre tv-utbildning (IHTV) i Göteborg. Själva inspelningen gjordes under åtta dagar på platser som Brunnsparken, Slottsskogen och Saltholmen.

Hur ska filmen användas?
– På högstadiet är det viktigt att man har en klar pedagogisk tanke innan man startar diskussionen och det är viktigt att man provocerar lite så att de riktiga åsikterna kommer upp på ytan. Annars blir det lätt att diskussionen blir politiskt korrekt.
Vi tar upp detta i arbetsmaterialet, så det ska inte vara några problem. På gymnasiet är det inte samma problem men det är självklart viktigt att man själv gått noga igenom mål med diskussionen och är klar över vad man vill att eleverna ska få ut av lektionen.
Generellt kan man säga att har man mycket tid så är det spännande att dela upp i mindre grupper, så alla kommer bättre till tals. Men det är ju också en fråga om resurser.

Var visas Bye, bye pornstar?
– Filmen visas idag framför allt på skolor. Det som ofta skiljer sig åt är vem som tagit initiativ till visningen och leder diskussionerna. Det är allt från lärare till personal på ungdomsmottagningar eller på kvinnojourer. Det viktigaste är att det finns personal som efteråt kan ta vara på de känslorna man rört upp.
Vi har sålt exemplar till Island, Norge och Finland och i just Finland kommer vi nu i samarbete med jämställdhetsenheten att starta en riksomfattande distribution snart.

Hur får man tag i den?
– Man kontaktar oss på Rum Stockholm (www.rumstockholm.com) direkt och köper en kopia med tillhörande licens. Det är lite olika, vilken licens som är aktuell för respektive organisation.

Agneta Slonawski
frilansjournalist