På Askebyskolan är tjejer och killar "ihop"

Askebyskolan skiner i höstsolen. En alldeles nyinvigd F-6-skola i stockholmsförorten Rinkeby. Här går barn med rötter i många olika kulturer. På vårterminen i år 6 får eleverna två sex- och samlevnadsveckor tillsammans med förutom Eva Thanger, skolans kurator Åsa Nordqvist som samarbetar med svensk- och bildlärare. Askebyskolan har en lång tradition av sex- och samlevnadsundervisning, i form av tjej- och killgrupper. Innan Åsa Nordqvists började på skolan för ett år sedan var det hennes företrädare som höll i killgruppen och skolsköterskan i tjejgruppen. Men, de båda gruppernas tillfällen inföll aldrig parallellt och när Åsa tillträtt tjänsten kände både hon och Eva att de ville ändra på konceptet. Så från tjej- och killgrupp till gemensam sex- och samlevnadsundervisning.
– Vi känner att det är viktigt med blandad grupp, det är bådas angelägenhet att få kännedom om båda könen. Just i Rinkeby är kvinnornas värld långt borta för pojkarna/männen och därför extra viktig att få kunskap om, säger Åsa.
Och Eva som har erfarenhet av båda metoderna håller med:
– Nu när vi provat det ser vi bara fördelar med att arbeta med blandad grupp.

Tjej- och killsnack

Under temaveckorna finns det däremot två pass med tjej- respektive killsnack. Då får eleverna tillfälle att vara mer personliga, och själva styra samtalet. Upplägget för temaveckorna ser annars ut så här.

1. Helklass. Biologi och frågelåda.
2. Helklass. Svar på frågelåda. Lagar.
3. Pass 1: Tjejsnack Pass 2. Killsnack
4. Fråga chans. Förhållningssätt. Respekt.
5. Film. Utvärdering. Avslutning.

Första veckan går gruppen två gånger och andra veckan tre.

Viktigt att anpassa nivån

I anslutning till sex- och samlevnadsveckorna görs även ett besök på ungdomsmottagningen, som skolan har ett nära samarbete med. Också där är det viktigt att lägga undervisningen på rätt nivå, anpassat för gruppen, menar de. Det är bra att ge dem den information som de är mogna för och att besöket blir lagom långt. Ett pass på ungdomsmottagningen håller på i cirka 60 minuter, inte längre, för då eleverna blir både okoncentrerade och fnittriga. Också på ungdomsmottagningen är den blandade gruppen av stort värde.
– Jättebra och positivt att killarna får gå in och titta på en gynstol, de var väldigt modiga och ställde bra frågor till exempel om mensen, säger Åsa.
På biologilektionerna är det Eva som håller i undervisningen och Åsa är bisittare för att kunna delta i diskussioner som uppstår. Också ansvarig klasslärare deltar, eller den lärare som skulle ha hållit i undervisningen vid ordinarie schema. Men innan de drar igång ingås en överkommelse om tystnadsplikt mellan alla som är där. Om någon lärare eller Eva /Åsa får höra ett knyst om vad enskilda elever sagt inom gruppens samtal blir den som brutit tystnadsplikten avstängd från resten av sex- och samlevnadsveckorna. Då får de ha ordinarie lektioner. Och det är det ingen som riskerar, säger Eva.
Istället för att använda fotografier ritar Eva anatomiska bilder av hur könsorganen ser ut och kropparna fungerar, väldigt enkelt och inte särskilt detaljerat. Mens, graviditet, förlossning, erektion, att penis måste vara hård när den ska in och slidan våt. Det handlar om klinisk information helt enkelt.
– Jag vet att det finns de som säger att det är viktigare att gå igenom den psykologiska utvecklingen först, men jag menar att det är bra att först ha biologin klar för sig. Däremot lägger vi inte någon tid på könssjukdomar eftersom vi inte anser att de är mogna för den sortens kunskap. Baciller och virus är alltför abstrakt, men uppkommer frågor om till exempel aids så pratar vi självklart om det, säger Eva.
Att rita bilder fungerar bättre än att visa fotografier tycker hon. Att skapa ett litet avstånd gör att man kan ta till sig informationen bättre. Det är en erfarenhet som Eva fick när hon var grön på området och skulle ha filmvisning med sin på den tiden första tjejgrupp. Hon lånade in ett avsnitt av dåvarande barn- och ungdomsteveprogrammet Bullen där man skulle snacka sex.
– Tjejerna i klassen var helt chockade efteråt. Det var det snuskigaste de hade sett. Bullen kom för nära, det var unga människor som pratade om sina erfarenheter, de vände sig till dem och det kom, alldeles, för nära!

Svårt att hitta material

Eva tycker att det varit svårt att hitta bra och relevanta informationsfilmer. Många filmer är för präktiga eller moraliserande säger hon. Vid sista tillfället under sex- och samlevnadsveckan ordnade Eva och Åsa i alla fall bio med riktig biosittning i klassrummet. Numrerade säten, varannan kille och tjej, de poppade popcorn hemma i köket på morgonen och skolans tekniker hade hjälpt till att rigga det hela. Filmen som visades var ”Vinterviken” och både den och arrangemanget var mycket uppskattat.
– Eleverna såg att vi lagt manken till och engagerat oss. Överhuvudtaget är responsen från eleverna väldigt god. Det finns en enorm kunskapstörst, säger de.
Engagemanget ja. På frågan vems ansvar det är att skolan verkligen genomför sex- och samlevnadsundervisning tittar de båda på varandra.
– Vi har frågat oss flera gånger om det verkligen är vårt ansvar att läroplanen följs. Ledningen är nog glad att vi tar på oss det, säger Åsa och Eva nickar
instämmande. Samtidigt finns det en tradition att det är skolhälsovården och kuratorn som har hand om det här på skolan. Och en förväntan från eleverna vars syskon tidigare haft det så när de gått här.
Några andra erfarenheter att dela med sig av?
– Eleverna brukade få kondomer på ungdomsmottagningen. En var. Men när vi kom tillbaka till skolan urartade det. Tjejerna hade fått lämna sina kondomer till killarna, och även lite svagare killar hade blivit fråntvingade sina till dem som anses tuffare. Så nu har vi sagt nej till kondomutdelning, vid förra besöket på ungdomsmottagningen fick vi vakta kondomburkarna och liksom mota bort dem, säger Eva och skrattar.

Anna Knöfel Magnusson