Svärdsjöskolan har rustat personalen för sexualkunskap

Ninni Jansson har jobbat på Svärdsjöskolan i Dalarna i sju år. Det är på ett vis ett tacksamt jobb, säger hon, eleverna står varandra nära – de vistas på skolan mycket då de är bundna till skolskjuts för att ta sig hem. Men området har stora problem med alkohol långt ner i åldrarna. På skolan pratar de mycket om alkohol med ungdomarna och då kommer man automatiskt in på sex och samlevnad. Svärdsjöskolan har en samlevnadsplan som tagits fram gemensamt med alla lärare och man arbetar ämnesövergripande med ämnet. Man börjar i 7:an. Då är inriktningen hälsa, ANT (alkohol, narkotika, tobak) och allmänt om att bli vuxen. I 8:an är fokus mer på sexualitet för att i 9:an bli rena temadagar om sex och samlevnad. Då åker man, sedan sju år tillbaka, med eleverna i mindre grupper till ett pensionat. Samtliga lärare är involverade, även slöjd- och hemkunskapslärarna, och på varje vistelse har man två manliga och två kvinnliga lärare.

– Det brukar vara mycket givande. Ungdomarna hamnar i ett tydligt fokus och man kommer dem nära. Det är också väldigt uppskattat bland eleverna, som väntat sedan de börjat sjuan på att få åka iväg. Då har vi samtal i smågrupper, värderingsövningar och fikar ihop. Det blir många funderingar som prövas och plats för många skratt, säger Per Jakobsson.

Ninni säger att metoden med att arbeta med temadagar ibland kritiseras. Att det borde spridas ut över all undervisning ständigt. Men hon tycker att den fungerar bra på deras sätt.

– Det är otroligt uppskattat bland lärarna också. Här finns klassföreståndare som är slöjdlärare och som i vanliga fall skulle ha svårt att ta initiativ till att prata sex och samlevnad men som kan göra det i nuvarande form. Det blir ett slags fortbildning av lärarna och en förankring kring ämnets legitimitet, säger Ninni.

Hon tror att detta bidrog till att alla ställde sig positiva till de utbildningsdagar som hon och Per initierade och höll i för samtliga personal 2004.

– Nu känner sig till exempel slöjdlärarna mer ”påloggade” kring hur ungdomarna har det – när de sitter och jobbar, virkar, syr så kommer det ofta upp diskussioner som de nu klarar av att delta i.

Syftet med utbildningsdagarna med lärarna var bland annat att ge en historisk tillbakablick varför vi har sex- och samlevnadsundervisning i Sverige, att prata om lusten i sexualundervisningen och om hbt (homo, bi, trans) – det finns, enligt Per och Ninni, både SO- och NO-lärare på skolan som haft jättesvårt för homosexuella och ”som inte klarade av att ta en homosexuell i handen”. Genom värderingsövningar vädrades en del åsikter ut och blev bemötta.

– Vi diskuterade vad homofobi får för konsekvenser i läraryrket. Det satte många saker i huvudet på folk och det blev vilda diskussioner. Det uttalades till exempel att man är olämplig som lärare om man inte kan acceptera hbt-personer. Har man rätt att arbeta som lärare om man förkunnar mot abort, är rasist, eller om man utstrålar homosexuell fientlighet? var andra frågor som kom upp, säger Per och lägger till:

– Jag tror att det var bra att lufta, man har tagit itu med sina egna känslor för jag märker det inte längre i samma utsträckning.

Prata sexualitet på ett livsbejakande sätt

Men inför att prata lust så menar de att det fanns en tröskel – ”man är inte van vid att vara för sex – här finns det mycket i garderoberna”. Ninni och Per säger att lärarna som går i pension nu har en annan sexualsyn där det är mer av ”händerna på täcket” som präglar uppfattningarna. Även om de intellektuellt bejakar det så är det lång väg till att prata lust. Men hur gör man då?

– Vi gjorde ett försök med lärarna på en av studiedagarna genom att bjuda in dem till ett sexigt inrett rum, tog emot dem i badrockar, spelade låten ”Je ’taime” och hade lagt ut bananer bland borden. Vi chockade nog en del till en början men det blev ändå mycket uppskattat.

Samtliga studiedagar under ett år ägnades åt sex och samlevnad. Även rektor deltog. Här gällde det att bli medveten om vilka frågor som är svåra. Vilka frågor ska in, vad har vi för utbildningsbehov, var ett par saker som diskuterades. Ämneslagen (so/svenska, språk, ma/no etc) fick sitta var för sig och gå igenom vad de gör i sina ämnen. Då framkom till exempel att lärarna i bild, hemkunskap och språk hade många uppslag på hur samarbetet skulle kunna se ut för att få en spännande helhet för eleverna. En annan studiedag fick lärarna i de horisontella arbetslagen (varje årskurs för sig) titta på vad de gjorde i sjuan, åttan och nian och hur de skulle planera kring jämlikhet och rättvisa, relationer och sexualkunskap.

Hålla saker vid liv med jämn kvalitet

Alla arbetslag är olika duktiga på att hålla arbetet vid liv. Det är dags att revidera och damma av igen när det gått några år, och det kommer nya lärare som inte varit med förut.
Per upplever att skolledningen tyckte det var bekvämt att Ninni och Per tog tag i det hela, att de blev av med ett dåligt samvete. De har fått stöd för en bra idé men ingen i skolledningen tar övergripande ansvar. Skolledningens roll är att bibehålla det som känns viktigt, se det som finns en bärighet i och lägga undan annat. Vissa utvärderingspunkter är därmed skolledningens ansvar, med uppföljningar och så vidare. Men enligt Per är det i mångt och mycket eleverna som ser till att det hålls vid liv.

Slå vakt om sexualkunskapen

Både Ninni och Per är specialpedagoger och har egentligen inte några egna ämnen som sex- och samlevnadsundervisningen kan rymmas i.

– På slutet av 1990-talet hade vi något på skolan som kallades ”pratsvenska-grupper” där saker som hamnade utanför ämnena dök upp. Existensiella frågor, eller om sex och kärlek. Här fanns det något viktigt för eleverna som jag inte var tränad i att lära ut. Där någonstans kom Ninni in med sina metodiska erfarenheter. Nu fick vi samlevnadsdagar och med det utbildning och utlopp för de frågor som finns.

Ninnis engagemang började med att hon lärde sig värderingsövningar och metodik kring ANT-undervisning. Hon tänkte att metoderna borde gå att applicera på sex- och samlevnadsundervisning också. Dels hade hon sett behovet hos eleverna och dels fanns ett eget intresse för frågan. Under sin egen skoltid hade hon ovanligt nog många bra lärare som vågade ha en genomarbetad sexualundervisning. På gymnasiet var legenden på sexualundervisningsområdet Torsten Wickbom hennes rektor, han blev också en förebild där han stod rakryggad i mörkblå blazer i talarstolen i aulan och avdramatiserat pratade sexualitet inför hela skolan.

– Det var något jag blev mycket berörd av, menar Ninni.

Hon är inte förtjust i idén med livskunskap, som många skolor i länet har. Här riskerar man, enligt henne, att sexualkunskapen försvinner in under hälsofrågor och livsstil: ”Jag tycker man får slå vakt om sexualkunskapen”, som hon säger.

– Jag har i ett annat projekt träffat andra skolor runt om i hela länet som allt mer går från livskunskapen. Ofta är det folk som inte är förberedda på att ha den här typen av undervisning som får den för att fylla ut sin tjänst. Man köper kanske in ett material och gör det utan känsla. Nej, det här ska in i alla ämnen. Man måste rusta hela lärarkåren för att ta i frågan.

Text och bild: Anna Knöfel Magnusson