lördag 31 juli 2010
Dagens RFSU:are heter Anneli Svensson och har varit medlem i RFSU sedan 2006. Hon jobbar som kurator på RFSL men samarbetar även ibland med RFSU. På frågan vilka sexualpolitiska frågor hon tycker är viktigast svarade hon ungas rätt till trygghet och god hälsa. Under Stockholm Pride 2010 jobbar Anneli som jourhavande kurator.
fredag 30 juli 2010
"Ett praktiskt seminarie i gruppsex, fisting och annat vi velat testa" var en underrubrik som skapade en lång kö utanför Studio 3 i Pride House idag. Skulle det bli gruppsex där och då på plats? Många ville vara med.
På plats fanns tre stycken experter som väldigt ingående förläste och förklarade om vitt skilda sexuella företeelser och hjälpmedel till det. Medverkade gjorde Malinda Flodman, Nicklas Dennermalm, Suzann Larsdotter. Malinda Flodman har skrivit boken Stora Sexboken för tjejer som har sex med tjejer. Nicklas Dennermalm är sexualupplysare på RFSL Stockholm och Suzann Larsdotter är sexualupplysare på RFSL.
Det började med en noggrann genomgång av fisting - vad är det, hur gör en? Med kunskap och en stor dos humor förklarades det hur en går till väga. Sedan pratades det om sexleksaker - dildos, strap-ons och but plugs. Under hela tiden var det öppet för publiken att ställa frågor. Och fråga gjordes det! Var att hitta bra sexleksaker? Finns det dildos som inte är så kukliknande? De pratade om hur en lättare kan erotisera sin vardag. Grunden till seminariet var en undersökning som RFSL gjorde förra året som visade att tjejer som har sex med tjejer hade mycket som de ville pröva men som de inte visste så mycket om.
Det pratades också om gruppsex - var och hur att arrangera sådana tillställningar? Det trycktes mycket på vikten av kommunikation - vid alla former av sex och vid användning av sexleksaker. En mycket lyckad och inspirerande timme. Jag skulle vilja avsluta med ett citat som fälldes under seminariet, apropå sexleksaker och deras utformning:
"Fittan tar slut medans röven, den är oändlig."
fredag 30 juli 2010
Dagens RFSU:are är Lena, som är aktiv i RFSU Stockholms BDSM-grupp. Hon har varit medlem i RFSU sedan 2008. Vi hittade henne, inte helt otippat, i RFSU Stockholms BDSM-tält i Pride Park där jobbar under festivalen. På frågan om hon har något annat sexualpolitiskt intresse utöver BDSM så svarade hon att hon inte är speciellt politisk, utan mest vill ha makten över sin egen kropp och njutning.
fredag 30 juli 2010
Så här ser det ut i RFSUtältet efter en mindre omflyttning. Många har sagt att vi har det mysigt och alla är hjärtligt välkomna att slå sig ned i myshörnan! Tyvärr har vädret bestämt sig att utmana oss och det känns tidvis som att tältet ska blåsa bort. Besök oss innan det är för sent!
fredag 30 juli 2010
.... på vad som händer i Pride Park idag! Här är t ex en het bild från "Hetaste bilden i båset"-tävlingen:
torsdag 29 juli 2010
"Det här tar vi!" sa två Hetaste bilden i båset-aspiranter i onsdags. De var riktigt peppade och la ner stor möda på att få till en riktigt het bild. Men de var inte ensamma och det blev en hård kamp om torsdagens titel. Till slut beslutades det att denna fantastiskt heta bild fick bli vinnare och entusiasmen var obeskrivlig! "Barnförbjudet" kallar de den och de blev stolta innehavare av var sin sexleksak och ett fint diplom.
Vi ser fram emot en ny hård kamp imorgon med många heta, roliga, kreativa bilder - kom och låt passionen flöda!
torsdag 29 juli 2010
Ännu ett seminarium som handlade om BDSM hölls i Pride House igår i regi av RFSU Stockholms BDSM-grupp. Under ledning av den fantastiska Lilaa diskuterades de olika bokstäverna i tur och ordning. Publiken var pepp och frågvis.
B står för bondage. Alltså att begränsa någon. Panelen diskuterade bland annat hur avslappnande det var att inte behöva göra eller bestämma något samt hur viktigt det är att veta hur kroppen fungerar så att en av misstag inte skadar den en utövar bondage med.
D står för disciplin och dominans. Det påpekades att disciplin inte alltid består av en bestraffning, utan en kan lika gärna disciplinera med hjälp av belöningar. Dominans går ut på att utöva makt över någon annan.
S står för submissive eller submission, som egentligen är engelska termer och betyder undergiven och underkastelse, att frivilligt låta någon annan ha makt över en. Här diskuterades att dominans och underkastelse även kan figurera i vardagen, precis som med alla de andra bokstäverna i BDSM behöver det inte vara sexuellt eller i en sexuell situation när en utövar dominans. Att beordra någon att gå ut med soporna kan vara lika mycket dominans som att beordra någon att göra något sexuellt. Någon kommenterade att det sköna med att följa en order, och det en mår bra av, är att en vet att den som beordrade verkligen uppskattar det en gör.
Och till sist, och här återkommer s:et.
SM står för sadomasochism. Sadism, att njuta av att tillfoga någon smärta eller obehag, och masochism, att njuta av att få smärta eller obehag. För båda dessa, liksom resten för alla andra bokstäver gäller givetvis att den person en leker/har sex med är med på noterna.
Samtycke är otroligt viktigt inom BDSM. Eller som någon uttryckte det "Skillnaden mellan misshandel och SM är samtycke." Ofta används så kallade Safe words, kodord som betyder exempelvis "sluta genast". En kan använda vilka ord som helst, är en osäker går det alltid bra att börja med de väletablerade rött, gult och grönt. Där rött betyder "Sluta genast!", gult står för "Ta det lite långsammare/mjukare, sakta ner" och grönt får betyda "Ja, fortsätt!". Det absolut viktigaste inom BDSM är hänsyn, respekt och kommunikation. Och oavsett om en är intresserad av BDSM eller inte tycker jag att en kan ta med sig just vikten av samtycke till alla annan sorts sex en väljer att ha. Att ta hänsyn och respektera de en har sex med och att ha en öppen kommunikation både om det som är lustfyllt och jobbigt är så otroligt viktigt, oavsett vilken sorts sex en föredrar.
torsdag 29 juli 2010
I eftermiddags höll vår EU-minister Birgitta Ohlsson ett föredrag om hbt-rättigheter i Litauen och Uganda. I egenskap av EU-minister reser hon runt dagligen och möter människor som arbetar med hbt-frågor, mest anmärkningsvärt i år på vårens omdebatterade och uppmärksammade Baltic Pride, flankerad av politiker och ambassadörer från hela Europa. Men trots ojämlika förhållanden i Europa var det som berörde mest under föredraget situationen i Uganda.
Som i många andra före detta kolonier är det britternas gamla lagstiftning som hänger kvar på hbt-området. På senare år har den kristna majoriteten och den muslimska minoriteten hittat ett område i politiken att enas kring - kampen mot hbt-personer. Detta har fått fatala konsekvenser i form av diskriminering, förtal och propaganda som under förra våren kulminerade i en stor "Anti Homosexuality Bill" som framför allt föreslår att Uganda ska:
- göra det förbjudet att informera om, och organisera sig kring, hbt-rättigheter
- dra sig ur alla internationella fördrag som nämner sexualitet
- göra det olagligt för medborgare att prata om situationen i Uganda utomlands (straffbart när man återvänder hem)
- kriminalisera alla personer som inte anmäler hbt-personer inom 24 timmar
- införa dödsstraff för de som har samkönade relationer och; antingen fötts med HIV eller smittar någon med HIV, samt för de som är "serial offenders", dvs. har sex med någon av samma kön vid upprepade tillfällen .
Lagförslaget ligger kvar men gick inte igenom tack vare intensiva påtryckningar utifrån, ledda av Sverige i egenskap av EU-ordförande under hösten 2009.
Två människorättsaktivister från Uganda, Kasha Jacqueline och Frank Mugisha, var på plats för att berätta om sina erfarenheter. Efter att Frank beskrivit den politiska och historiska kontexten fyllde Kasha i;
"Det ger mig hopp och inspiration att vara här där jag är trygg. Jag är övertygad om att ni inte befann er här för 50 år sedan, det ger mig hopp inför framtiden. Hemma undrar jag varje morgon om jag, trots säkerhetsträning, kommer att vara trygg när jag lämnar huset. Vi riskerar tex våldtäkt "för att bli riktiga kvinnor". Om lagförslaget gått igenom förra året hade jag och min flickvän dömts till döden i egenskap av serial offenders. Det finns inget utrymme för förändring, allt vi gör kallas för propaganda och anmäls. Folk undrar hela tiden "vad är det med den där tjejen, hon är alltid på fel sida". Men jag visste att det inte skulle bli lätt, är det lätt är det ingen kamp. Men hur ska vi förändra värderingar utan utrymme för dialog? Väldigt många hatar utan att veta varför".
Text och bild: Sandra Ehne
torsdag 29 juli 2010
RFSU Stockholms BDSM-grupps seminarium "Ömsesidigt maktutbyte inom BDSM" lockade på torsdagseftermiddagen så många besökare att platserna inte räckte till och många fick helt enkelt ta till golvet som sittplats. Panelen bestod bl a av forskaren Hanna Bertilsdotter som delgav åhörarna en historia från sitt eget liv om hur hon och hennes partner även utövar sin dominant/undergiven-relation i vardagslivet. Hon tycker det är spännande att se vad som händer när maktordningar omfördelas eller tänjs i relationer, även om hon ofta funderat över hur det kan vara rimligt att frivilligt vilja lämna ifrån sig all sin makt till en dominant part när hon själv är feminist och tror på jämlikhet.
torsdag 29 juli 2010
Från vänster: Ali Al-Basri (Arabiskt Initiativ), Devrim Mavi (Chefredaktör tidningen Arena), Gudrun Schyman (Talesperson Feministiskt Initiativ), Åsa Regnér (Generalsekreterare RFSU). Feministiskt Initiativ anordnade idag seminariet "Hur bemöter vi Sverigedemokraterna?" i Hörsalen i Pride House. De inbjudna deltagarna i panelen beskrev att de inte stöter på Sverigedemokraterna som parti speciellt ofta i sina liv, utan mer indirekt som i forum på nätet, i kommentarsfält i nätartiklar eller liknande. Detta sågs som något negativt, eftersom de menade att det behövs en mer "direkt" debatt.
Det som diskuterades flitigast var främst Sverigedemokraternas familjepolitik som vill främja den traditionella heterosexuella kärnfamiljen med stereotypa könsroller och med ett mer jämställt samhälle som "hot".
På frågan om det är bra eller dåligt att ge SD plats i det offentliga blev panelen oense. Al-Basri och Mavi menade att partiet behöver ges så lite utrymme som möjligt, eftersom de menade att det annars kan hjälpa till att göra partiet starkare och visa på en acceptans för deras rasism och sexism. Schyman menade tvärtom att det är bättre att lyfta upp partiets ståndpunkter så att det kan skapa en diskussion i samhället. Hon var också positiv till att låta alla partier komma ut i skolor för att visa den kommande generationen vilka åsikter som faktiskt finns ute i samhället, och också för att främja demokratin.
Hur ska vi då hylla en antirasistisk och feministisk politik? Schyman menade att det gäller att hylla det motsatta mot vad SD yrkar på, t ex att vi är helt emot diskriminering och inte bara delvis, eller att vi vill låta alla stanna i Sverige och inte att vi vill utvisa vissa. Annars, yrkade Schyman, är det risk för att göra en "gradering av helvetet". Tala klarspråk är det enda rätta, menade hon.
torsdag 29 juli 2010
I ett grått och regnigt stockholm trotsade många entusiastiska människor vädret och begav sig till pridehouse där RFSUs BDSMgrupp höll workshopen "BDSM fetischism & feminism". Över 40 personer dök upp för att stöta och blöta den (o)heliga alliansen mellan feminism och BDSM. Det var ett interaktivt samtal som leddes med bravur av Emma från BDSMgruppen i RFSU.
Utifrån RFSUs tre friheter fick vi veta kontroversiellt det kan vara att Vara undergiven, Välja (bort) sin makt, Njuta av till exempel smärta eller undergivenhet. Vi fick en genomgång av både BDSM och feminism samt hur RFSU jobbar med frågor rörande BDSM.
Det finns radikalfeministiska tankar om all penetration som ett övergrepp. Är man den sortens feminist som inte ställer upp på den tanken kan penetration vara både ömsesidig = bra och icke-ömsidig (våldtäkt) =dålig. På samma vis kan ett slag vara ömsesidigt och njutningsfullt eller inte ömsesidigt = misshandel, förklarade Emma.
Den brännande frågan i mina ögon blir till sist hur kvinnor kan vara sexuella subjekt. Går det någonsin att bevisa för sig själv eller andra att vi är kapabla att fatta beslut gällande vår sexualitet? Tyvärr blir den samhälleliga synen på kvinnor som objekt ännu mer tydliga när det kommer till normbrott. Sexuella praktiker som BDSM, eller för att jämföra Polyamorösa relationer, förutsätts på ett normativt sätt göra kvinnan svag och utsatt. Missa inte resten av föreläsningarna på temat under dagen! RFSUs BDSM & fetischgrupp anordnar fyra seminarier på temat. 
torsdag 29 juli 2010
Här är vinnaren från gårdagens "Hetaste bilden i båset". Inspirationen kommer enligt vinnarna från Buffy and the Vampire Slayer. Ett fint diplom och en sexleksak får de som tack! Kampanjen har varit väldigt rolig hittills och folk har pussats, hånglat, posat och lett stort mot kameran. Njutningsfullt och roligt! Kom till tältet och ta en bild ensam eller med någon du tycker om. För en tjugolapp får du ett foto med dig!
Massor av heta bilder från eventet kommer senare ikväll!
torsdag 29 juli 2010
Prides ordförande Pär Wiktorsson och vice ordförande Lovise Brade Haj var till den nya platsens ära uppklädda i sjömanskostym och svanklänning. Folkvettsexperten Magdalena Ribbing talade lugnt och inspirerande om allas vår mänsklighet och om sin övertygelse om att snart sluta få frågor i sin inkorg om vad som händer med etikettsreglerna när alla inte är heterosar. Det var hemskt fint! Innan henne talade årets andra invigningstalare, Socialstyrelsens generalsekreterare Lars-Erik Holm, här finns hans tal, läs läs läs om du missade igår! Den sista bilden är från senare på kvällen när Anna Maria Espinosa och Marit Bergman m.fl. tolkade Michael Jackson.
torsdag 29 juli 2010
torsdag 29 juli 2010
I tisdags diskuterade Elin Grelsson, Nasim Aghili och Elinore Lindén Strand ledda av Anna Fock huruvida feministisk porr är möjlig och intressant eller enbart problematisk. Det hettade till när panelens åsikter gick isär såväl som när de föll in i och ut ur varandras resonemang och rekommendationer. De berättelser om upplevelser i relation till porr som togs upp sammanfattade väl utvecklingen från radikalfeminismens motstånd till en öppnare inställning av ifrågasättande i kombination med deltagande och kreativitet.
Med andra ord: porr kan vara spännande, intressant och het! De intressanta följdfrågorna blir då: För vem? På vilket/vilka sätt? Vad och vem gillar just jag? Hur skapar vi porr som inkluderar alla och är det ens intressant? Kan vi veta att alla involverade mår bra av och trivs med det som görs? Får det finnas ett vinstintresse i produktionen av just porr?
Och de två mest brännande frågorna: Kan vi sätta ett politiskt epitet (feminism) på porr? Problematiskt eller intressant? Vad sägs om alternativporr? Och behöver porr vara konst? Behöver den vara vacker, snygg och välproducerad? Vem är det isf som sätter kriterierna och ramarna för det konstnärliga skapandet?
En intensiv debatt avslutades med en känsla av fortsatt arbete och diskussion, i ett rum där de flesta tycktes ha omfamnat det potentiellt roliga och heta i en inkluderande, spännande och het porr!
Ett par tips: Svensk feministisk porr från 2009; Dirty Diaries, bloggen Sex is not the Enemy, nätverket PostPorn och det queera galleriet Art Up
Sandra Ehne
torsdag 29 juli 2010
Jag fick mig ett kort snack med Kalle Reilert, skolinformatör i stockholm. (och försökte manövrera en pekskärm vilket slutade med resultatet nedan)
Vad sysslar du med på Pride? Jag är ute med min fantastiska kollega (your truly, min anm.) och försöker värva fler nya kollegor till skolinformationsverksamheten. Vi är ute och berättar om vad vi gör och delar ut info.
Hur har du haft det på pride? Jag har missat det mesta hittills eftersom jag har heltidsjobb. Men de timmar jag varit här har varit bra. Det är kul med människor som vill diskutera.
Vad ser du fram emot?
Paraden och partiledardebatten!
En hel del visade intresse för vad vi skulle vilja kalla världens bästa extrajobb!
bonusbild på mig framför RFSUtältet!
onsdag 28 juli 2010
Peppen i parken fortsätter, RFSU-tältet är välbesökt och vi har hur kul som helst! Har du vägarna förbi, hälsa på oss vetja!
onsdag 28 juli 2010
Parken har öppnat och RFSU-tältet är redan välbesökt! Här är några foton från fototävlingen Hetaste bilden i båset, volontärerna och lite andra besökare. Kom och besök oss!
tisdag 27 juli 2010
Idag pallrade jag mig iväg till Tekniska museet och deras Nördcafé för att titta på när fenomenala Julia Skott pratade om dragsminkning.
Skott började med en begreppsförklaring. Drag är, till skillnad från kön, uppenbart på låtsas. Den som dragar vill inte nödvändigtvis övertyga sin publik om att hen är det kön hen porträtterar. Det har heller ingenting att göra med en persons köns-, genusidentitet eller sexuell läggning.
Det spännande med drag är att det är mer kittlande när män låtsas vara kvinnor än när kvinnor låtsas var män. Kvinnor har tagit till sig en mängd manliga attribut som byxor och kort hår, så för att en kvinna ska bli sedd som exempelvis Drag King krävs så mycket mer, det räcker inte att hon bara kommer i byxor, medans en man i klänning eller kjol redan där ses som könsöverskridande och i vissa fall provokativ.
Skott tar också upp att en Drag Queen inte är en typiskt feminin kvinna, en Drag Queen är oftast mer färglad, mer högljudd, med yvigare gester och kraftigare sminkning, medan en traditionellt feminin kvinna oftast förväntas var liten, nätt, timid och undlflyende. En kvinna som såg ut och betedde sig likadant skulle ses som en trashig, en dålig, kvinna. Hon skulle vara smaklös. På sätt och vis blir en kvinnlig Drag Queen en kvinna som genom att låtsas vara en man som låtsas vara en kvinna, kan vara en annan sorts kvinna.
Eftersom föreläsningen var på Tekniska Museets Nördcafé lyftes också den teoretiska aspekten av själva sminkandet fram. Hur en kan använda sig av ljusa och mörka skuggor i ansiktet för att lura ögonen och hjärnan. Att få små ögon att se stora ut, eller som i det här fallet, att få stora ögon att se ut som små ögon som är sminkade för att se ut som stora ögon.
Jag kan på inget sett sammanfatta den här föreläsningen i ett enda stringent blogginlägg. För er som vill titta på hela föreläsningen, det rekommenderas starkt, så finns den att se här. Spring och titta!
tisdag 27 juli 2010
(Nästan) hela gänget från RFSU Stockholm på Pride samlades för en picknick i det gröna (mitt i stan). Idéer sprudlade och peppen var stor inför att under onsdag eftermiddag inta Pride Park.
tisdag 27 juli 2010
Gospelkören Rainbow Gospel gästade Pride House på tisdagseftermiddagen och anordnade en workshop för nyfikna och tillika sångsugna, och deltog gjorde givetvis också RFSU Stockholm!
tisdag 27 juli 2010
Vi har skissat och handlat och burit. Vi har pysslat, klistrat, flyttat och donat. Nu börjar det arta sig hos RFSU i Pride Park, här kommer en första bild. Välkommen förbi onsdag-lördag!
Text och foto: Sandra Ehne
tisdag 27 juli 2010
RFSU stockholm har försökt hjälpa alla osäkra stockholmare att ta ställning i politiken, med seminariet "stockholmarens rätt till sin egen kropp". Deltog vid seminariet gjorde landstingspolitiker för folkpartiet, moderaterna, centern, miljöpartiet och vänsterpartiet. Seminariet hölls i en iskall men välbesökt biosalong på pridehouse. Kristina Ljungros från RFSU frågade ut politikerna om vad just deras parti kan göra för oss i sexualpolitiska frågor på landstingsnivå.
Män som utsätts för sexuella övergrepp, ungdomar och HIVpositivas bemötande var heta samtalsämnen liksom vestibulit och IVF. Snabbt konstaterades att samtliga partier är rörande överens om saker i teorin. Mer öppna ungdomsmottagningar på somrarna, bättre HBT-kompetens i vården mm. Men varför det är så svårt i praktiken var inte alla överens om. Dock sade sig alla politiker vara positiva till samarbete med RFSU så vi får se till att RFSU även i framtiden kan påverka i de politiska diskussionerna. kampen fortsätter!
tisdag 27 juli 2010
Idag är det danstema på pridehouse, så fram med bästa stassen för queer pardans. Flera sorters dans att pröva på själv utlovas, men även uppvisningar. Ett hett tips från mig är Johanssons pelagoner och dans som uppträder på kulturhustaket klockan 17:00 om vädret vill sig!
tisdag 27 juli 2010
På lördag smäller det! Välkommen att dansa genom Stockholms gator under parollen "Ta makten över din njutning".
Kom precis som du vill! Om du vill klä upp dig lite extra är ett hett tips att klä dig som en regnbågsfärg, kom helt i rött, orange, gult, grönt, blått eller lila!
Samling klockan 12 i Tanto för avmarsch mot Sjöhistoriska klockan 13. För mer information, se Facebook-eventet eller kontakta Sandra Ehne på sandra.ehne@gmail.com
Vi ses på lördag!
måndag 26 juli 2010
Sista stoppet för dagens prideaktiviteter var för min del Polyminglet på högkvarteret. Det var som utlovat mingel och trevligt häng, både vuxna och barn som verkade trivas utmärkt. Senare på kvällen var det livemusik och poesi på scenen. Överraskande många slöt upp, trots sen utannonsering.
Ovan, en av många trevliga människor jag träffade på kvällen, här har jag försökt fota hans fina tröja med min crappy mobilkamera. På tröjan står i alla fall "har man två kakor kan man äta båda".
På pendeln hem från dagens äventyr lyssnade jag på en dokumentär om blockaden mot socialstyrelsen som ledde till att homosexualitet avkriminaliserades. Det var otroligt peppande att höra om historien från stonewall och frigörelseveckan och fram till det som blev pridefestivalen. Att tänka på all kamp och allt mod som krävts för att komma dit vi är fick mig att känna mig väldigt glad och stolt över att vara en del av den här rörelsen. Att delar av pride kan ses som ett kommersiellt jippo är något man får ta, och detta fyller nog också en funktion för många.
måndag 26 juli 2010
RFSU Stockholms Internationella grupp och RFSL Global Action Network bjöd under måndagskvällen in till filmvisning av den prisbelönta dokumentärfilmen "The Kuchus of Uganda". Till filmvisningen var också aktivisterna från filmen inbjudna till ett efterföljande samtal.
"The Kuchus of Uganda" är en film om en grupp queer-aktivister i Uganda som filmaren Mathilda Piehl följde under en månad. I filmen kan man se hur förföljelser, trakasserier och hot är en del i dessa människors vardag i deras hemland Uganda där homosexualitet är förbjudet enligt lag.
Ordet "kuchus" betyder "samma" (som i samma kön), vilket har gjort att det blivit anammat av queer-kollektivet i Uganda.
måndag 26 juli 2010
Författarna och journalisterna Mian Lodalen och Maria Sveland fyllde nästan hela hörsalen i Pride House på eftermiddagen med seminariet "Skamlösa flatan vs Bitterfittan". Det pratades feminism och författarskap och bjöds på många skratt och nästan snudd på stand-up emellanåt.
måndag 26 juli 2010
RFSUs första seminarium på Stockholm Pride 2010 var titulerat "Vem har makt över sexualiteten" då Pridefestivalen har tema makt i år.
På seminariet uppmärksammades både reell makt som yttrar sig mer konkret exempelvis lagar, men även den mer abstrakta makten som yttrar sig i normer. Lena Lennerhed tog upp hur dessa både behöver problematiseras men också ses som något positivt. Att krossa normen blir lätt ett mantra som i längden kan bli betydelselöst.
När vi är delaktiga i ett samhälle medverkar vi till att skapa normer, varför inte då medvetandegöra de som är positiva för att motverka de destruktiva? RFSU sprider normer som exempelvis ömsesidighet.
Kristina Ljungros berättade om RFSU stockholms skolinformation och Ulf B Andersson berättade om sex och media. Ulf ifrågasatte att media skulle ha makt över människors sexualitet och pratade istället om inflytande och hur medias framställning av sex kunde vara rent av positiva. Här underhölls vi också av ett antal löpsedlar Ulf tagit med sig!
RFSU:s jurist Lars Olsson påpekade att sexuella rättigheter måste vara en självklar del av de mänskliga rättigheterna. Som länken mellan juridik och politik på RFSU fick han även en klurig publikfråga om hur RFSU ser på att samtyckligt sex kan stoppas av lagen, exempelvis BDSM. Lars svarade att man inte kan säga ett enkelt ja eller nej. Just därför kräver den här frågan fortsatt diskussion. Keep the fire burning!
Foto: Hanna Navier
söndag 25 juli 2010
Lite trötta men mycket peppade! I morgon börjar Stockholm Pride och vi jobbar in i det sista med alla förberedelser. Här kan du följa RFSU:s seminarier, tältdekorationer, från onsdagen heta hångelbilder från vårt tält - och annat roligt som händer under veckan. Årets Pride-tema är makt, och vår paroll är därför "Ta makten över din njutning".
Tältet är tomt, men snart fylls det med röda hjärtan och regnbågsdekoratationer. Är det något särskilt du vill att vi fångar upp? Kommentera gärna på bloggen! I år satsar vi stort på bloggen med ett helt gäng glada bloggare. Happy Pride!
söndag 25 juli 2010
Nu är vi hemma igen och har fått tid till lite eftertanke. Konferensen har varit lärorik och har givit mig nya tankar och idéer för RFSU:s fortsatta arbete med hiv aids. Mycket av det som har diskuterats under konferensen har stärkt mig i min övertygelse om att RFSU är på rätt väg inom sitt arbete med hiv, just för att vi ser hiv som en del av ett större sammanhang där SRHR är i centrum. Den kvinna som lever med hiv som förnekas en abort eller steriliseras mot sin vilja, den som anses ha gått emot preventionsbudskapet att använda kondom när hon blir gravid trots att hon kanske inte hade makten att välja att använda kondom, den som avkrävs ett hiv-test för att få gifta sig och kanske utsätts för stigma, diskriminering och våld när detta visar sig vara positivt, har alla en sak gemensamt, deras frihet att välja, deras rätt att bestämma över sin kropp och sina liv är inskränkt till följd av att de har förvägrats sina sexuella rättigheter. Detta visar att reproduktiva och sexuella rättigheter och hiv prevention, vård och behandling är eller i alla fall borde vara nära sammankopplade.
Även i Sverige är utmaningarna också många gånger förknippade med stigma, diskriminering och vikten att alla människors mänskliga rättigheter respekteras, skyddas och uppfylls. Filmen ”Hur kunde hon” visar detta tydligt liksom de fall där människor som lever med hiv förvägras vård eller särbehandlas på ett omotiverat sätt inom sjukvården eller samhället i stort. En utmaning vi står inför är hur vi anpassar våra preventionsbudskap till den verklighet som människor lever i och hur dessa kunskaper kan omsättas i handling. Här spelar kondomanvändning, tillgången på kondomer där människor har sex och attityder till säkrare sex en självklar roll. Även behandling som prevention, sk pre och post exposure profylax och microbicider kan komma att bli intressanta preventionsstrategier i framtiden. Vi behöver fortsätta arbeta med rätten för alla att få tillgång till relevant information och att tillgången till vård och rådgivning håller hög kvalitet oavsett var i Sverige man bor, oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet ålder och funktionalitet. Vi behöver möta människors behov, rädslor, tankar, känslor och attityder såsom de ser ut i verkligheten. I centrum av detta arbete står de sexuella och reproduktiva rättigheterna och vikten att våga tala om sex och sexualitet utan att moralisera.
Som organisation kan RFSU säkerligen bli mer tydliga i vårt hiv-arbete och vidareutveckla detta, något som den hiv-policy som RFSU:s kansli arbetar med att ta fram bland annat syftar till. På det stora hela lämnar jag dock konferensen med en övertygelse om att RFSU:s arbete med hiv som en integrerad del av SRHR är väl i linje med de utmaningar vi står inför såväl i Sverige som i övriga värden.
söndag 25 juli 2010
Under konferensen har RFSU lyft flera av de områden som vi arbetar med i relation till hiv/aids. Ett sådant tillfälle var när vi fick möjlighet att göra en presentation om vikten av en allsidig sexualundervisning i relation till hiv/aids i det bås som Socialstyrelsen, Sida, Utrikesdepartementet och Socialdepartementet hade på konferensen. Vår presentation passade väl in i temat sexuella rättigheter som de svenska myndligheterna hade valt ut som måtto och rubrik för sin närvaro på konferensen. Jag kände mig stolt som fick tala om RFSU:s erfarenheter och lärdomar av sexualundervisning.
Vad krävs för att ungdomar ska skydda sig mot hiv frågade någon? Vad behövs för att unga inte bara ska ha kunskap tex om hur hiv överförs utan även agera därefter, frågade någon annan.
Här valde jag att lyfta fram vikten av att våga tala om sex och inte undvika de frågor som kanske känns svåra, obekväma eller pinsamma att tala om. Alla, både tjejer och killar, måste ges möjlighet att reflektera, diskutera och våga utforska och lära känna sin sexualitet utan att någon fördömer dem. Att veta hur hiv och sexuellt överförbara infektioner smittar är självklart centralt men sexualundervisning måste handla om mycket mer än sjukdomar och övningar i att säga nej till sex. Här ger IPPF:s riktlinjer för ”Comprehensive Sexuality Education” och RFSU:s arbete god vägledning. Målet med sexualundervisning är bla en ökad kunskap om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, men även en ökad jämställdhet, att förebygga stigma och diskriminering samt ökad respekt för olikheter. Sexualundervisningen ska ge alla elever möjligheter och stöd att utforska sin sexuella identitet, klargöra sina värderingar och lära sig kommunicera med varandra med respekt. Undervisningen ska ge dem självförtroende, självkänsla och redskap att fatta egna självständiga och informerade beslut om sex och sexualitet och kunna följa dessa. Allt detta kräver en positiv syn på sex och ungdomars sexualitet. Därför är det också viktigt att tala om sexuell njutning, som ju ofta är ett skäl till varför ungdomar och vuxna har sex och som därmed också påverkar hur de har sex och möjligheten till säkrare sex.
Läraren har en viktig roll då denne sätter ribban för vad som är tillåtet att tala om och visar hur man kan tala med varandra på ett respektfullt sätt. För att kunna bedriva sexualundervisning på ett professionellt sätt måste lärare ges möjlighet att reflektera över sina egna normer, attityder och värderingar och de behöver också få undervisning i att bedriva sexualundervisning. Sexualundervisningen bör integreras i den övriga undervisningen, upprepas och påbörjas tidigt.
Hiv-prevention är en självklar del av sexualundervisningen vilken är ett bra redskap för att förebygga hiv. Eftersom de myter, idéer, värderingar, förväntningar, behov, förhoppningar och de rädslor som människor har om sex påverkar deras sexuella praktiker oavsett hiv-status, måste samtal om sex och sexualiteten även ligga i centrum av hiv-prevention, behandling, vård och stöd.
lördag 24 juli 2010
Vad är det som saknas för att vi ska lyckas stoppa hivepidemin och förhindra att alltfler dör av aids? Svaret är pengar och politisk vilja.
Världens ledare håller inte vad de lovat i internationellt samförstånd och i formella konventioner. De prioriterar inte hiv/aids i sin budget heller. Det finns många ledare som talar välformulerat om hur viktigt det är att stoppa den värsta epidemi som någonsin drabbat mänskligheten. Utan bra insatser för att bemöta hiv och aids, kommer den sociala och ekonomiska utvecklingen att gå bakåt, fattigdomen öka, människors rättigheter falla samman och den globala hälsan kollapsa. Det är dags för världens ledare att förvandla retorik till handling, eller för att citera en fras som yttrats vid flera tillfällen under konferensen; "Put your money where your mouth is!"
Men var befinner sig egentligen världens ledare denna vecka? Inte i Wien i allafall. Den politiska representationen och närvaron är påfallande liten. Det kanske säger något om hur det står till med den politiska viljan?
Ibland talar pengar sitt tydliga språk också. Konferensens alla seminarier och talare pekar på vikten av att länder nu inte drar ner på sin biståndsbudget, utan att de istället borde fortsätta att ge mer. Vi måste också utveckla fler kompletterande strategier och innovativa sätt att generera mer pengar, för att stoppa epidemin.
Man kan till involvera den privata sektorn mer i kampen, eller att ta ut en liten procentuell skatt på till exempel valutaväxling och omdirigera pengarna till de som behöver det bäst. Kanske en Robin Hood skatt för att lyckas stoppa hiv och aids?
Det är också viktigt att se över hur pengar fördelas och vem som bestämmer vad pengarna ska gå till. Amerikanska Pepfar, US Emergency Plan for AIDS relief, är en av de största finansiärerna för hiv/aids-insatser i världen. Men i Pepfar-projekt, liksom i många andra finansiärers program, döljer sig också moraliserande förmaningar och restriktioner. Civila samhällets organisationer får inte använda pengarna hur som helst. SRHR perspektivet lyser med sin frånvaro på många sätt och på grund av finansiärernas egna uppsatta villkor.
Sexarbetare får till exempel inte inkluderas i Pepfar-stödda projekt och det finns en särskild klausul (the anti-prostitution pledge) som innebär att civila samhällets organisationer som arbetar med exempelvis hivprevention, inte får ge stöd till sexarbetare. Att ha en drop-in-klinik, hälsoservice och kondomer tillgängliga för sexarbetare är alltså inte tillåtet. Då riskerar organisationen att få sina tillgångar frysta.
Detta gör att redan marginaliserade sexarbetare, speciellt i länder där sexarbete är kriminaliserat, blir helt utfrysta. Att få tillgång till hivpreventiva insatser, kondomer, information, vård och behandling, blir därför i praktiken omöjligt för sexarbetare som verkligen skulle behöva det.
Money talks. Men ibland också på ett dåligt sätt.
lördag 24 juli 2010
Under aidskonferensen i Wien, kommer det fram att Österrikes regering inte bidrar med en endaste euro till den Globala Fonden för Aids, TBC och Malaria. Faktum är att Österrike inte har bidragit alls till Globala Fonden sedan 2002, då de pytsade in ett pinsamt litet bidrag i jämförelse med alla andra länder.
Den 1 juli 2010, dvs samma månad som den internationella aidskonferensen hålls i Wien, skickar Österrikes regering, i biståndsministerns namn, ett brev till Globala Fonden som tydliggör hur Österrike ser på HIV/AIDS och globala hälsofrågor.
Detta brev visades på en storbildsskärm i konferensens största sal inför tusentals åskådare. Paula Akugizibwe från organisationen Arasa i Sydafrika, tog det ypperliga tillfället i akt under sin presentation i plenariesalen, att visa just detta brev inför alla. Här ett kort utdrag ur brevet: ..."I wish to inform you (Globala Fonden) that health is not a thematic priority of the Austrian Development Cooperation". I brevet står det att Österrike därför inte kommer att bidra med något stöd till Globala Fonden under perioden 2011-2014. Publiken blir fullständigt förbannad när detta brev visas och alla ställer sig upp och buar ut Österrikes hälsominister som också befinner sig i salen.
Under veckan tar alltfler upp Österrikes svek att inte bidra alls till fonden. En annan talare riktade en hård verbal spark till regeringen; "It is so nice to be here in Wienna. You have beautiful houses, music and refurbished churches...but what about your solidarity with the world and with hiv positive people? You should be ashamed!"
Annie Lennox riktar ytterligare kritik mot Österrike tillsammans med många andra talare och föreslog att Österrike åtminstone kunde ge den vinst som aidskonferensen genererar till Globala Fondens kamp mot hiv och aids i världen! Österrikes hälsominister försökte släta över och bemöta kritiken, men gör det bara på tyska...!! Ingen förstår så klart, då få konferensdeltagare talar tyska. Alla fortsätter bua ut Österrike, som skämt ut sig rejält internationellt under denna konferens. Nej, hälsofrågor verkar ju inte vara så viktigt...lycka till då Österrike med att nå de gemensamma milleniemålen 2015!
lördag 24 juli 2010
UNAIDS presenterade i veckan en ny strategi för hiv/aidsbehandling; "Treatment 2.0- Is this the future of treatment? "
Läs mer om UNAIDS arbete och blogg från Wien här.
Syftet med denna globala strategi är att fler personer som lever med hiv eller aids, ska få bättre och snabbare tillgång till bromsmediciner. Idag har bara en tredjedel av de som behöver medicinerna, tillgång till behandling. Epidemin fortsätter att skörda liv i onödan - varje dag och varje minut, runtom i hela världen. Man beräknar också att för varje två personer som får behandling, så smittas fem nya personer av hiv.
Under konferensen har behandlingens preventiva effekt lyfts fram i flera diskussioner. "Treatment as prevention" är också en del av UNAIDS nya strategi. Det är allmänt känt att när personer som lever med hiv får tillgång till bromsmedicin, så minskar också risken betydligt för att viruset ska överföras till andra personer. Virusnivån sjunker så drastiskt hos en person som får bromsmediciner, att smittöverföringen ibland reduceras helt. Att gravida, hivpositiva kvinnor får tillgång till behandling, är också centralt för att hindra att deras barn föds med hiv.
Vad är det som gör att inte fler personer får tillgång till bromsmediciner? Det är inte bara bristen på ekonomiska resurser och finansiering som sätter käppar i hjulet. Faktum är att upp till 80% av kostnaderna för behandling, inte alls har att göra med själva medicineringen. Det som kostar är själva systemet runtomkring medicinerna och det som krävs för att en person ska få tillgång till behandling.
Lösningen är alltså inte bara att producera mer läkemedel billigare, utan också att se till att hälsosystemen fungerar bättre och att ALLA grupper i samhället har tillgång till hälsokliniker, rådgivning, hivtestning och vård. Det är också helt avgörande att minska stigma och diskriminering, för att fler personer ska våga hivtesta sig och inte bli diskriminerade när de får reda på att de lever med hiv.
Att arbeta integrerat med hiv, hälsofrågor, hälsosystem, decentralisering av hälsoservice, och också stärka SRHR perspektivet i allt detta, blir därför oerhört viktigt för att vi snabbare ska lyckas stoppa hivepidemin.
lördag 24 juli 2010
Missade du den internationella aidskonferensen i Wien?Inga problem, på Aids2010 hemsida kan du få tillgång till det mesta i efterhand!
Där hittar du till exempel rapporter, slutsatser och summeringar av presentationer, en databas med forskningsresultat, den officiella Aids2010 bloggen, kommunikations "hubbar" med olika satellitseminarier från olika delar av världen.
Du kan också lyssna och ta del av intressanta presentationer och spännande diskussioner som filmats under konferensen och lagts upp på hemsidan - och detta hittar du här.
fredag 23 juli 2010
- Jag fäller tårar av vrede för hur staten behandlade Lillemor!
Orden kom från Edwin J. Bernard, som genom sin blogg om åtal, domar och mediarapporter gjort enormt mycket för att öka den globala medvetenheten om förekomsten av, och effekten av, att kriminalisera överföring av hiv eller utsätta någon för risk för överföring av hiv.
Flera åskådare erkände hur berörda de hade blivit av filmen Hur kunde hon? som visades på konferensens sista dag.
I en efterdiskussion som leddes av Hiv-Sveriges Andreas Berglöf, underströk i princip alla i publiken hur träffande filmen illustrerade den stigmatisering som drabbar människor som lever med hiv.
En brittisk kvinna som lever med hiv berättade hur filmen inte fått henne att känna annat än medkänsla med Lillemor och att den visade hur många, på ett enormt sätt, undervärderar den skada okunskap för med sig.
Frågan om kriminalisering av hivöverföring har diskuterats på en mängd seminarier på konferensen och det går inte att här sammanfatta alla aspekter av frågorna.
För dig som vill veta mer om den juridiska situationen i Sverige om överföring av hiv läs gärna Anna-Maria Sörbergs bok Det sjuka, Hiv-Sveriges rapport från en konferens om kriminalisering 2009 och Peter Grööns och Ingela Berggrens rapport om brottmål med grund i hiv-smitta i svenska domstolar från 2004 till 2009.
Frågan är absolut inte bara en fråga för Sverige utan även uppe för debatt i många länder runt om i världen.
Nästa gång ska världsaidskonferensen äga rum i Washington, DC., i USA. Glädjande nog kom förra veckan spännande besked från den amerikanska regeringen. Den nya nationella hivstrategin innehåller bland annat uppmaningar till delstaterna att se över lagstiftning som kriminaliserar hivöverföring.
fredag 23 juli 2010
Senare idag avslutas aidskonferensen och en av dagens paneldiskussioner handlade om abortfrågan. Det var faktiskt ett av få, om inte det enda seminariet, som handlade specifikt om abort, oönskade graviditeter och hiv. Så det var hög tid! I en tidigare presentation om hur man kan förebygga mor till barn-smitta nämndes till exemepl inte abort - trots att tillgång till säker abort kan vara en viktig och kostnadseffektiv strategi för att förhindra överföringen av hiv. Dagens seminariun gjorde kopplingen mellan abort och hivprevention, men framför allt om hivpositiva kvinnors rättigheter och om bristen på respekt för dessa.
Jennifer Gatsi från Namibia, Promise Mthembu från Sydafrika och Eugenia López Uribe från Mexiko berättade om hur tillräcklig information om säkra aborter saknas i deras länder trots att laglig abort är möjlig i under vissa omständigheter (i Mexiko dock endast i Mexico City). I praktiken stöter också många hivpositiva kvinnor på svårigheter när de efterfrågar abort och i Nambia förekommer fall av påtvingad sterilisering. Även i stora delar av Mexiko är sterilisering den enda möjligheten fertilitetskontroll för många hivpositiva kvinnor, enligt Eugenia López Uribe.
Promise Mthembu betonade att vi inte bör prata om attitydförändringar när det i själva verket handlar om rena kränkningar av mänskliga rättigheter utan att det är viktigt att kalla saker för dess rätta namn. Panelisterna var eniga om att bred sexualundervisning, ökad jämställdhet och tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter är förutsättningar för riktig tillgång till säkra och lagliga aborter.
fredag 23 juli 2010
RFSU-bloggen intervjuade Matthew Weait från Birkbeck College i London som är medlem i en teknisk rådgivningsgrupp till den så kallade Global Commission on HIV and the Law, den globala kommissionen om hiv och rätt som tillsattes i juni 2010.
Matthew Weait är en av världens främsta experter på ämnet kriminalisering av överföring av hiv. Denna fråga kommer att vara en av sakerna för Kommissionen att arbeta med.
Vilken effekt tror du Kommissionen kommer att ha på internationell hivpolicy?
Min förhoppning är att att Kommissionen kan överbrygga de luckor som finns idag mellan vetenskap och rättigheter. Vi har lärt oss mer och mer som visar på den skadliga effekten av kränkningar av mänskliga rättigheter på preventionsinsatser.
Jag hoppas att Kommissionen ger oss praktiska evidensbaserade rekommendationer som tar hänsyn till lokala, regionala, nationella och kulturella omständigheter och som är grundade i universella principer om mänskliga rättigheter. Ett exempel på ett problem idag är Kanada som inte har ett sprutbytesprogram i sina fängelser, när vi vet från erfarenheter i Spanien att sådana program har en makalös effekt.
Vilken effekt tror du den kan få på policies i Europa och i Sverige?
Det kommer bli ett fokus på att påverka regioner där hiv har hög prevalens och det finns många kränkningar av mänskliga rättigheter. I Europa finns främst problem med intravenös droganvändningar i Östeuropa, Centralasien och Baltikum. Hur kan vi stärka effektiv harm reduction i de länderna?
För andra länder kan det gälla att lyssna på de starka rekommendationer som kommit från internationella organ om att inte straffa oaktsam överföring av hiv eller risk för överföring av hiv.
En annan fråga som kan vara intressant att få svar på är frågor om kriminalisering av sexarbetare. Fungerar det till exempel i kontexten av hälsa och rättigheter att kriminalisera sexköpare - har man sett en minskning i överföring av hiv?
En sak som kommit upp här i Wien är att det pågår en rättighetsdiskussion just här, men en annan diskussion i verkligheten, in the real world. Hur ser du på det?
Hiv innebär för det mesta arbete med grupper som marginaliserats och exkluderats, som är fattiga och saknar möjligheter. Ofta finns liten politisk vilja att engagera sig för dem. Men vi vet att vägen till framgång handlar om att inkludera dessa människor i processer för att förändra policies. Här behövs ledarskap.
Globala fonden och personer som Bill Clinton och Bill Gates talar samma språk som de politiska ledarna i världen. Om dessa globala ledare säger att mänskliga rättigheter är grundläggande för denna mission, så kommer de politiska ledarna att vara mer benägna att lyssna.
fredag 23 juli 2010
Just nu visas den svenska dokumentärfilmen Hur kunde hon? av Ingela Lekfalk på aidskonferensens Global Village.
Trots att den var ett sent tillskott på konferensdagordningen, och många har åkt hem, har snacket gått och det är absolut fullsatt i salongen. Trots extrastolar står och sitter många utanför salongen för att ändå få en glimt av filmen.
Hur kunde hon? är inte bara en bra film, den illustrerar vad konsekvenserna av den svenska rättsordningen kan bli för enskilda.
Lillemor som filmen handlar om klarade inte av berätta för sin man att hon bar på hiv. Hennes tystnad fick som konsekvens att hon dömdes till två och ett halvt års fängelse för att ha utsatt sin man och sina barn för en risk för överföring av hiv.
Intressant nog noterar jag att Dagens Nyheter idag skriver i sin ledare: "Det är dags att ompröva informationsplikten för dem som lever med hiv."
fredag 23 juli 2010
Jag har gråtit under den här veckan, men jag har också skrattat. Igår var ett sånt tillfälle. Efter diverse seminarier om kriminalisering av hivpositiva och HBT-personer, könsrelaterat våld och diskriminering behövde jag se någonting positivt och inspirerande. Därför gick jag och såg filmen "Positive Ladies Soccer Club". Den handlar om ett damfotbollslag i Zimbabwe och man får följa laget från de första katastrofala insatserna till framgångarna inom turneringen för hivpositiva kvinnor. Riktigt kul och insprirerande. Empowerment i praktiken!
fredag 23 juli 2010
Jo, det är på riktigt! I alla fall när man talar om sexarbetare i Iran berättar FPARIs generalsekreterare Ashkan Alavi. Sambandet är ganska enkelt när man väl får det utpekat. Ca 90 procent av de kvinnor som deltagit i det Iranska projektet missbrukar methamfetamin. Det ger dålig tandstatus. Sämre tänder leder inte bara till lägre självförtroende utan också till lägre lön per kund. Så formulerade kvinnorna själva problemet i en undersökning som genomfördes i gruppen.
Teamet genomförde därför en studie kopplad till just tandstatus. Den visade att de med bättre tandstatus (och bättre självförtroende) i högre grad än de med sämre tandstatus hade använt kondom vid sitt senaste samlag, att de kände att de hade större möjlighet att ställa krav på kondomanvändning och att färre av dem med bättre tandstatus kunde tänka sig att strunta i kondomen om kunden betalade mer. Alltså bättre tänder = bättre hivprevention!
Det Iranska projektet har flera framgångsfaktorer. Den viktigaste, som också ledde fram till satsningen på tandvård (idag har man en egen tandläkarmottagning), är att man valt att lyssna på kvinnorna själva. Det är osannolikt att någon på ett programkontor kommit på att tandvård skulle kunna vara en nyckelfaktor för att öka kondomanvändningen men så smart kan det bli med lite medbestämmande och delaktighet.
Även om det finns stora skillnader mellan Sverige och Iran på andra områden känns detta helt relevant också för oss. Delaktighet och inkludering är en viktiga faktorer för självkänslan även i Sverige - liksom tandstatusen!
torsdag 22 juli 2010
Hepatit C är en allvarlig sjukdom, både i sig själv men framför allt i kombination med hiv. Många av de dödsfall vi ser hos personer smittade med hiv förorsakas i själva verket av hepatit C. Vi har inga riktigt bra läkemedel mot hepatit C och de vi har måste tas under lång tid och ger kraftiga biverkningar. En utläkt hepatit C-infektion ger ingen immunitet utan man kan smittas igen.
Det har länge varit känt att hepatit C huvudsakligen smittar via de verktyg som används vid intravenöst drogbruk men det börjar nu komma fler och fler rapporter om att hepatit C också kan smitta via sex. De flesta rapporter som publicerats liksom den sammanställning som rapporterades här på konferensen visar att det fr a är hivpositiva män som har sex med män (MSM) som drabbas. Risken för att smittas med hepatit C ärt starkt kopplad till sexualpraktik. Sådana sexualpraktiker som innebär utbyte av blod från en person till en annan innebär stor risk. Riskpraktiker är t ex användande av gemensamt glidmedel vid fisting, delande av osterila sexleksaker, att inte byta kondom vid gruppsex och möjligen delade verktyg vid snorting. Risken ökar efter operationer i analområdet t ex efter borttagande av anala kondylom.
torsdag 22 juli 2010
Det har länge funnits ett stort behov av effektiva microbicider, d v s ämnen som har till syfte att döda mikroorganismer (i det här fallet hiv) redan innan de kommer in i kroppen. Ett viktigt skäl till att behovet av sådana ämnen är stort är att det är en preventionsmetod som kvinnan själv kan kontrollera. Genom åren har det funnits ett stort antal kandidater till sådana ämnen men vi har hittills alltid blivit besvikna när resultaten av studierna presenterats. Ända till för ett par dagar sedan. Då presenterades resultaten från en studie som heter CAPRISA 004 som genomförts i Sydafrika. Ämnet som använts är en gel som innehåller 1% Tenofovir, ett ämne som ingår i många moderna kombinationer vid behandling av hiv. Gelen skall appliceras i vagina upp till 12 timmar före ett samlag samt max 12 timmar efter samlaget och man skall inte använda mer än 2 doser inom 24 timmar.
889 kvinnor deltog i studien varav hälften fick aktiv substans och hälften fick placebo. Efter 12 månaders användning hade risken att smittas med hiv reducerats med 50%. Skyddseffekten reducerades därefter något men var fortfarande 39% då studien avslutades. Föga förvånande var att de kvinnor som hade få tillfällen då de glömt bort att använda gelen eller valt att inte göra det hade högre skyddseffekt.
En positiv bieffekt av gelanvändandet var att risken för att smittas med herpes simplex typ 2 också minskade med ca 50%.
Studien möttes med stående ovationer fr a av kvinnor från länder där hivprevalensen är skrämmande hög. I den del av Sydafrika där studien genomförts är 10% av de 16-åriga flickorna och 50% av de 24-åriga kvinnorna hivsmittade.
Den här studien gav inte alla svar och utgör ingen slutgiltig lösning på problemet men den visar på möjliga vägar att fortsätta arbetet med att skapa ett tillräckligt bra skyddsmedel som kan kontrolleras av kvinnorna själva.
onsdag 21 juli 2010
Vill du lyssna på inspirerande talare och bra diskussioner om sexuellt våld och kopplingen mellan mänskliga rättigheter, hiv/aids och sexuella och reproduktiva rättigheter?
Här är två fantastiska presentationer som jag varmt kan rekommendera att lyssna på i efterhand via konferensens webcast (tisdagen den 20 juli) http://globalhealth.kff.org/AIDS2010.aspx#July20
1) Everjoice Win- Head of Women´s Rights at ActionAid International, Zimbabwe- Violence against Women and Girls (ca 40 min in i plenary session om du vill hoppa fram i videon)
2) Integrating Sexual and Reproductive Health and Rights (SRHR) and HIV: Lessons from the Field (konkreta tips och goda erfarenheter från Colombia, Macedonien, Sydafrika och Swaziland
onsdag 21 juli 2010
Med 184 nationaliteter på plats blir det tydligt att inte alla definierar funktionsnedsättningar fullt så brett som vi gör i Sverige. Det som är förvånande är att man på flera seminarier där man till och med diskuterar funktionsnedsättning och lyfter den snart tvååriga konventionen för personer med funktionsnedättning inte ser HIV/Aids i det ljuset.
För mig är det självklart att denna konvention borde vara det främsta vapnet för alla med ett "rights based perspective" men så är det inte här. Kanske är det just för att man tänker funktionsnedsättning som bara synliga nedsättningar, vilket ju är långt från verkligheten?
Jag kommer i alla fall att åka här ifrån med de tydliga utmaningarna att dels försöka leta djupare efter vad vi kan göra i RFSU, som rättighetsbaserad organisation, för att marknadsföra konventionen som ett verktyg i kampen för personer som lever med HIV, dels försöka uppmana den svenska funktionshindersrörelsen - där Maryanne Rönnersten och Annika Åkerberg har gjort helt revolutionerande arbete med att omsätta standardreglerna och konventionen i praktiska verktyg - att engagera sig och nå ut även på denna arena.
Ledande forskare räknar idag med att 10% av världens befolkning har en funktionsnedsättning enligt den snävare definitionen. Dessa har större sårbarhet på många områden. De är fattigare, har sämre hälsa och skyddsnät, bara 2-3% kan läsa och skriva (1% av kvinnorna) de är mer våldsutsatta i allmänhet och är i högre grad utsatta för sexuellt våld. De har också mycket lägre tillgång till sexualundervisning, testning och rådgivning. Ändå är de i princip alltid uteslutna ur de stora HIV-programmen med hänvisning till missuppfattningen att människor med funktionsnedsättning inte har ett sexliv!
Det finns många skäl att göra något - Nu!
Vill du läsa mer om konventionen finns den att ladda ner och beställa både i lättläst och helhet på projektets webbplats. Dessutom kan du helt gratis ladda ner material för att arbeta med konventionen, Handikappförbundens alternativrapport på hur bra Sverige egentligen är att leva upp till konventionen och mycket annat på projektets materialsida.
onsdag 21 juli 2010
Efter många försök verkar tillslut ett genombrott ha nåtts i arbetet med att ta fram en kräm som förebygger HIV hos kvinnor, så kallade mikrobicider. Enligt en sydafrikansk studie ska Tenofovir Gel minska risken för hivinfektion hos kvinnor med upp till 50%. Bekräftas resultaten innebär det ökade möjligheter för kvinnor som inte kan ställa villkor för kondomanvändande eller sex att själva skydda sig mot hivinfektion.
onsdag 21 juli 2010
Det finns mycket att bli glad över här. Det finns hopp. Därför utnämner jag idag Catholics for choice till dagens sloganinnehavare.
Både för att det faktiskt känns hoppfullt att det finns en sådan rörelse (som inte heller är helt ny) och för att min första "felläsning" - där jag först trodde att det var reklam för en rörelse som inte tyckte att det skulle bli några mer katoliker (vilket förvånade mig) - fick mig att skratta mitt i en konferens som bitvis varit ganska tung.
Good Catholics Use Condoms!
onsdag 21 juli 2010
Carolina Orre och Mina Gäredal presenterade Colour of Love i LGBT Networking Zone i aidskonferensens global village i eftermiddags.
onsdag 21 juli 2010
Sitter utanför ett seminarium om hur par där den ena lever med hiv och den andre är hiv-negativ hanterar sex och sitt förhållande. Seminariet är fullt! I väntan och förhoppning på att någon liten enda person ska vilja lämna seminariet så att jag kan komma in sätter jag mig och bloggar. Flera vill in. Att tala om sex, att ha sex när man lever med hiv känns angeläget för många, det är uppenbart. Uppmärksamheten sätter vikten av sexuella rättigheter för alla, oavsett hiv-status, i fokus. Studier visar att sexuellt risktagande minskar när man får möjlighet att reflektera och tala om de föreställningar, attityder, tankar och känslor som påverkar ens möjligheter att praktisera säkrare sex i praktiken. För att detta ska kunna ske måste människor vilja, våga och kunna tala om sina behov och sitt sexuella beteende och preventionen måste utgår från den verklighet och de behov som de som lever med hiv har snarare än en idealiserad bild eller trångsynta normer. Detta förutsätter en öppen icke fördömande eller moraliserande attityd till sex i sig och till dem som lever med hiv och deras sexuella och reproduktiva rättigheter. RFSU:s grundvärdering om allas rätt att få välja, vara och njuta känns högaktuell i sammanhanget. Den kvinna som befarar att hon kommer att bli illa bemött inom vården eller övertygas att göra abort om hon är gravid och samtidigt lever med hiv kommer kanske aldrig att uppsöka sjukvården för mödravård, och behandling samt skydd mot överföring av hiv till sitt barn. Detta visar återigen på kopplingen mellan hiv och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och får mig att känna att RFSU verkligen har något att bidra med.
onsdag 21 juli 2010
Vi sitter nu på dagens första plenumdiskussion. Dr Bernard Hirschel har precis talat om rationalen med att använda behandling av personer som lever med hiv som en metod för prevention. Dr Hirschel menar att behandling kan vara mer effektivt som preventionsstrategi än kondomamvändning. Kondomer är mycket effektiva då de används men i praktiken kommer alla ej att använda dem varje gång de har sex. Här kan behandling vara ett komplement. Att behandla alla som lever med hiv, dvs inte enbart de vars immunförsvar har sänkts till en viss nivå, vilket är rekommendationen idag, skulle vara mycket dyrt på kort sikt men med tanke på att färre skulle smittas skulle det troligen vara god ekonomi på sikt. Kanske skulle även det stigma som idag drabbar de som lever med hiv minska, då de som fick behandling inte längre skulle ses som smittsamma. Studierna av behandling som prevention fortsätter. Resultaten hittills är lovande, men i en verklighet där långt ifrån alla som behöver behandling har tillgång till denna får man också ställa sig frågan hur behandling som prevention skulle kunna bli verklighet i praktiken.
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 21 juli 2010
Igår gick konferensdeltagarna ut på Wiens gator i ett gemensamt demonstrationståg som en del av en global kampanj för mänskliga rättigheter, hiv och aids. www.hivhumanrightsnow.org
RFSU var så klart med bland tusentals demonstranter som skanderade så att det ekade bland Österrikes gräddbakelsesöta husväggar; "What do we want? Human Rights - Right now!! What do we need? Universal Access now!!"
Mänskliga rättigheter är ett vedertaget och självklart begrepp för många, men vad innebär det när vissa personer inte inkluderas i begreppet? Under konferensen har vi fått höra många exempel från olika delar av världen, där mänskliga rättigheter kränks varje dag och de sociala orättvisorna är oerhört stora.
Sexarbetare som blir misshandlade av polisen när de söker vård, hivpositiva kvinnor som tvångssterilseras, droganvändare som blir arresterade när de försöker ta del av sprututbytesprogram för att skydda sig mot hiv, män som våldtar homosexuella kvinnor för att "korrigera kvinnornas felvalda sexuella preferens" och ger kvinnorna hiv på köpet. Listan med exempel är alldeles för lång och redan marginaliserade grupper krimiminaliseras, diskrimineras ytterligare och fråntas sina mest basala rättigheter. Som till exempel rätten till hälsa och att inte bli diskriminerad eller utsatt för våld och hot. Hur ska då dessa totalt utsatta grupper i sin vardag kunna skydda sig mot hiv, eller få tillgång till vård och mediciner? Det är en omöjlig och helt oacceptabel situation. Det är också ett stort hinder för att stoppa både epidemin och alla miljoner dödsfall i världen varje år.
Det var därför mycket känslor som låg bakom demonstrationens skyltar och rop att ALLA ska ha rätt till sina mänskliga rättigheter. Personer som lever med hiv, sexarbetare, droganvändare, hbt personer, de som sitter i fängelse, kvinnor, unga, migranter - ALLA är människor och ska också ha samma mänskliga rättigheter som alla andra. Det borde ju vara en självklarhet. Men så är det inte idag.
Annie Lennox som är en driven aidsaktivist avslutade hela demonstrationen i en stor konsert där alla samlats för att kräva att världens ledare måste agera nu, stoppa hivepidemin och ge mer stöd! Marginaliserade grupper ska inte kriminaliseras, diskrimineras och hotas - de ska ha samma rätt som alla andra att kunna skydda sig mot hiv och aids, utan att behöva riskera att sättas i fängelse eller utsättas för våld.
År 2010 har världens ledare tidigare satt som slutdatum för att ALLA människor ska ha "universal access" till hivprevention, behandling och vård. Make it happen now! Det är på tiden.
tisdag 20 juli 2010
Det är möjligt att följa aidskonferensen i Wien på många sätt - inte bara genom RFSU-bloggen.
Det går att hitta många av de större föreläsningarna och diskussionerna genom att klicka på "webcasts" på konferensens hemsida: www.aids2010.org
Höjdaren hittills på Wienkonferensen för min del (som råkar vara mr-jurist) var den här diskussionen mellan tre riktigt spännande figurer som arbetar med mänskliga rättigheter (klicka på länken så kommer du till webbsändningen).
Deltagare i samtalet är Morten Kjaerum, chefen för EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA), FN:s särskilde rapportör om tortyr, Manfred Nowak, samt FN:s särskilde rapportör om rätten till hälsa, Anand Grover. Det hela leds av Joseph Amon från Human Rights Watch.
Om du har ett intresse för mänskliga rättigheter och har en timme över passa på att titta och/eller lyssna.
Det är ingen debatt där deltagarna kastar smuts på varandra, men det går verkligen vilt till ändå.
Vad som kommer fram är rättighetsanalyser som inte alltid accepteras i vad Grover kallar the real world. Han bryr sig inte om motståndet: "Det är vår plikt som mänskliga rättigheters-aktivister att sätta dessa saker på agendan!"
Nowak talar om problemen med läger för tvångsbehandling av drogmissbrukare i Asien (en snackis på konferensen) och förklarar att det finns något som heter rätt till sex.
Grover pekar vidare på vikten av att komma tillrätta med kriminalisering av hela sektioner i samhället. Han ser det som nödvändighet att bygga hivrespons på empowerment av människor som lever med hiv. Han kommenterar också kort den svenska sexköpslagen.
Kjaerum förutspår att de individer som arbetar i hivinsatsernas frontlinje kommer att få en mycket tyngre roll: doktorer, sköterskor och kriminalvårdare är framtidens mr-försvarare.
Mycket nöje!
tisdag 20 juli 2010
En av de hetare frågorna på aidskonferensen är frågan om kriminalisering av hivöverföring.
Är det bra för hivprevention eller av andra anledningar att åtala en person som överför smitta till någon annan eller utsätter någon annan för risk? Eller kan åtal och domar bidra till diskriminering och stigmatisering och ha en negativ effekt på folkhälsoarbete?
FN:s särskilde rapportör för rätten till hälsa, Anand Grover från Indien, skrev i en rapport (A/HRC//14/20) till FN:s råd för mänskliga rättigheter tidigare i år att:
”The criminalization of HIV transmission in the instance of intentional, malicious transmission is the only circumstance in which the use of criminal law in relation to HIV may be appropriate”.
På ett seminarium om kriminalisering i söndags pekade UNAIDS på att det inte finns några studier som visar på att åtal och fällande domar haft en positiv effekt på hivpreventionen.
En orsak som ofta lyfts i Afrika där det finns en trend av kriminalisering under senare år är att det är bra för kvinnors rättigheter. Det är helt fel har Johanna Kehler (AIDS Legal Network in South Africa/Athena Network) påpekat flera gånger på seminarier här i Wien. Det är tvärtom - kvinnors rättigheter kränks med sådan lagstiftning. Många kvinnoorganisationer och hivorganisationer har därför ställt sig bakom uppropet 10 Reasons Why Criminalisation of HIV Transmission or Exposure Harms Women.
Organisationen GNP+ arbetar med att kartlägga förekomsten av åtal för hivöverföring över hela världen. I söndags berättade deras representant Moono Nyambe att det historiskt sett förekommit drygt 600 åtal över hela världen. Trots att många länder har lagar som tillåter åtal så äger de flesta åtalen äger fortfarande rum i Nordamerika och Västeuropa.
Och, sa hon, det land som åtalat flest personer i förhållande till antalet personer som lever med hiv är Sverige.
Vi lär återkomma till det här i veckan.
måndag 19 juli 2010
"Innan ni ens öppnar programmet: välj ett tema som ni vill följa, annars kommer ni fullständigt drunkna i utbudet!". Det var uppmaningen från en luttrad och erfaren konferensdeltagare och jag tror att han hade rätt i att man gör klokt i att prioritera.
Det är inte lätt att välja bland det digra utbudet, men själv är jag särskilt intresserad av jämställdhet och kvinnors rättigheter och kunde konstatera att det området faktiskt (tyvärr) är något sånär överblickbart. Kanske är det som Everjoyce Win, chef för avdelningen för kvinnors rättigheter på Action Aid säger: "vi kvinnor måste fortfarande påpeka att vi är mänskliga och har samma rättigheter som män".
Women Arise är en koalition av internationella organisationer och grupper som arbetar för jämställdhet och kvinnors rättighter. Man har satt ihop en gemensam agenda för att tillsammans lyfta viktiga frågor och att säkerställa att kvinnor och jämställdhetsfrågor är centrala och närvarande på konferensen. De ordnade ett möte på söndagen för att diskutera vilka frågor som är särskilt brännande och hur vi gemensamt kan synliggöra dem under hela konferensen. Många nämnde behovet att gå från vackra ord till handling och se till att resurser verkligen når fram till kvinnoorganisationernas arbete. Under invigningsceremonin var vi ett hundratal kvinnor och män som iklädda "Women Arise"-tröjor reste oss och skanderade "women´s rights - action now!".
Idag, under konferensens första dag, har jag gått på ett par intressanta möten, bland annat ett om bakgrunden till utarbetandet om Yogjakarta- principerna. Men framför allt har jag gått runt och bekantat mig med de olika delarna av konferenslokalen och träffat nya och gamla bekanta. I utställningshallen finns de officiella montrarna - där trängs läkemedelsföretagen med MR-organisationer, FN-organ och landmontrar. I "Global Village" kan man till exempel hänga i LGBT Networking Zone, kryssa mellan de upphängda bh-arna i Women Networking Zone eller bara bekanta sig med olika organisationer och nätverka i största allmänhet. Jag ser fram emot att göra det och mycket annat under de kommande dagarna!
måndag 19 juli 2010
Efter en något långdragen invigning av den internationella hiv/aids konferensen i Wien, AIDS 2010, igår och ett tidigt morgonmöte med de organisationer från Sverige som är här, sitter vi på konferensens första plenarpresentation. Bill Clinton är först ut som talare och har mottagits med stående ovationer.
Clinton inleder med att säga att han har varit på alltför många möten där människor har sagt fina saker men inte agerat på dem, och att han är glad att nu delta i en rörelse där orden och agerandet följs åt.
Clinton poängterar framgångarna, att tillgången till behandling har ökat dramatiskt under senare år samtidigt som många som behöver behandling fortfarande saknar detta. Framgångarna bör inte vara en ursäkt för att avstå från att agera utan ett skäl till att vidareutveckla arbetet med hiv och gå i rätt riktning. Vi ser inte slutet på kampen utan är bara i slutfasen av dess inledningsskede, menar Clinton. Tillgången till en fungerande hälsovård är fortfarande inte verklighet för alltför många människor och detta är en rättighet som måste realiseras, något RFSU kan skriva under på.
En annan poäng som fastnar Clinton är vikten av att inte fastna i falska eller felaktiga val. Valet mellan att investera i hälsosystem eller i behandling av hiv, i mödrahälsa eller hiv, i att finansiera behandling av unga eller vuxna är tre exempel på val vi inte bör göra. Dessa går hand i hand och bör inte ses som antingen eller och i sammanhanget väljer Clinton att särskilt lyfta hur mödrahälsa inte får väljas bort och hur prevention och behandling av hiv samt mödrahälsa kan vara ömsesidigt stödjande och inte går att skilja åt. De kvinnor som lever med hiv och vars barn föds utan viruset är ett levande bevis på vikten av ett fungerande hälsosystem som både erbjuder behandling till kvinnor och därigenom även skyddar barn mot hiv-överföring. Att välja mellan att investera i hälsosystem och behandling för hiv är också felaktigt, dessa kan inte separeras. Vem vill gå till kliniken för att testa sig bara för att få höra att man inte kan få någon behandling när det visar sig att man bär på hiv och har behov av behandling, frågar Clinton.
Det finns val att göra men vi måste välja rätt val och satsa på det vi vet är effektivt. Vi behöver fler hälsoarbetare i Afrika, det behövs fler som kan göra mer till en lägre kostnad och över större geografiska områden. Här bör vi se över vilka uppgifter som läkare kan lämna över till sjuksköterskor och vad de kan lägga över på andra hälsoarbetare. Skattebetalare i rika länder, som idag tjänar mindre än för bara två år sedan behöver veta att deras pengar används effektivt och kommer rätt personer till del. Här är det viktigt att finansiera länder direkt, utan mellanhänder menar Clinton.
Mer av samma räcker inte. Tuberkulos och hiv vård och behandling måste integreras bättre, preventionen måste bli effektivare, vi behöver rena nålar till dem som injicerar droger och manlig omskärelse bör omfatta fler. Vi måste erbjuda behandling till fler, länder måste sluta förneka existensen av män som har sex med män och stigma måste motarbetas. Idag vet vi vad som fungerar och det är detta vi bör göra mer av samtidigt som kostnaderna måste minska så att vi kan göra mer för de pengar som finns och även hitta nya vägar att öka de tillgängliga resurserna. Inhemska resurser i utvecklingsländer måste också utnyttjas och användas med omsorg.